Förändringar

Under 2013 förändras mitt liv.

Jag lämnar Stockholm där jag är uppvuxen och har arbetat i och med skolan sedan 1999. Jag lämnar fina kollegor, inspirerande elever och en Utbildningsförvaltning som låtit mig utvecklas och utmanas. Jag lämnar tunnelbana, älskade förorter, frustrerande orättvisor och högt tempo.

Jag landar på en bergssluttning i Östersunds kommun där jag blickar ut över fjällen och Storsjön. Jag möter vidder. Vind. Trähus och andrum. Jag landar på en förvaltning som också tycks vilja växa och förändras. Jag möter nya kollegor och  pedagoger som drivs av samma engagemang.

östersundfjäll

Jag ser fram emot att kasta mig in i nytt. Konfronteras. Bli ifrågasatt. Överraskas. Lära mig.

Om något mer än jag kommer att förändras återstår att se. Jag har för stunden startat en ny blogg på Moobis. Följ gärna med mig hit.

Och tack för all uppmuntran och all kärlek under åren.

Vi ses på webben!

/@jannascheele

Nätverk för coachning i skolan

Den 11/6-13 träffades för första gången det nybildade nätverket för Coachning i skolan. 25 personer från 7 olika kommuner sågs i tre timmar för att utbyta tankar, erfarenheter och lärdomar kring arbete med coachning som verktyg för skol- och professionsutveckling.

Vi tittade närmare på framgångsfaktorer, utmaningar och funderingar inför framtiden. Planen är att ses igen en gång per terminen.

Är du intresserad av att veta mer, maila lararcoacher@stockholm.se eller mig på jannascheele@gmail.com.

/Janna

Där jag blev jag – Bredbyskolan

Ikväll klev jag åter på buss 179 i Vällingby för att åka till Rinkeby. Till Bredbyskolan. Jag hann till macken vid Spånga IP innan tårarna kom. Det var nästan fem år sedan jag slutade jobba där, men i den stunden var det igår. Så många minnen. Kroppen känner igen och reagerar.

Precis som jag trodde blev det en mycket känslosam kväll, tillbaka på skolgården i Rinkeby. Bredbyskolan. Skolan där jag växte upp som lärare. Där jag klev in på min praktik och sedan stannade. I nästan tio år. Skolan läggs nu ner och kvarvarande lärare och elever sprids över staden.

Alla dessa underbara lärare jag delat allt med; utvecklats, stridit, vuxit, skrattat, gråtit och inte minst lärt mig massor. Många av vilka nu är min närmaste vänner. Alla är personer jag respekterar och ser upp till.

Och eleverna då. Eleverna som ikväll också stod där. 26 år. 23 år. 14. 11. De samlades. Allt vi har delat. Allt vi har lärt oss. Och hur mycket har inte vi skrattat och gråtit! Så arg jag har varit… Och så stolt och glad jag har varit. Och är. Det är nog den känslan jag tar med mig i kväll. Stolthet.

Jag är så fruktansvärt stolt över allt vi har åstadkommit på Bredbyskolan. Alla elever som nu kommer tillbaka och berättar om sina liv, jobb, utbildningar, barn, kärlekar. Precis om det ska vara. Jag är så stolt över er! Och alla lärare som nu sprids över Stockholm; fortsätt att sprida vår Bredbyanda över staden, den behövs. Jag är så stolt över oss!

Så tack fina Bredbyskolan för allt du gett mig. Du har gjort mig till den lärare och människa jag är idag. Stolt är jag.

Janna

Kollegialt lärande genom coachning på #Lärarkvällarna

Igår var jag i Tumba och pratade om hur vi kan använda oss av coachning i skolan för att främja det kollegiala lärandet. Jag lovade då att dela mina bilder här på  min blogg.

Här kan du se hela föreläsningen! Och skrolla fram till 7 min in i sändningen, då börjar vi prata.

Vi avslutade kvällen med en ”exit ticket”: alla fick en post-it där de fick svar på fråga Vad tar du med dig i din verktyglåda efter ikväll?

Här är några av svaren:

”JAG SKA TESTA! Utifrån anteckningarna. Först med en kollega jag är trygg med och sedan mitt arbetslag.”

”Intressant och medningsfullt arbetssätt som jag kommer ta med mig ut i mitt arbete! GROW!”

”Utveckla hur jag sätter mål: Vad vill du uppnå? Hur ska det se ut om allt är perfekt?”

”Att bli coachad=att strukturera sitt tänkande”

”Jag tar med mig en struktur och modell som jag kommer att använda mig av både i skolan och privat!”

”Interaktivt var ordet på allas läppar och i allas tankar.”

*Ta ansvar för sitt eget lärande. Postitiv människosyn.”

”Se mig själv som en coach för eleverna. Prova med eleverna i någon aspekt av min undervisning!”

Det finns minst 30 lappar till att ta del av. Tack för att ni lyssnade och delar med er av era tankar och reflektioner.

Hör av er och berätta hur det går när ni provar!

Let’s GROW!

/Janna

PS. Missade du föreläsningen igår kan du se den här eller i Uppsala 25/3. 

 

 

Ses vi i Tumba på torsdag kl 19 på #Lärarkvällarna?

Är du nyfiken på vad coachning i skolan kan innebära? Hur är coachning kopplat till kollegialt lärande? Kan man prova? Hur gör man?

Alla det här och mycket mer pratar vi om på torsdag 14/3 på Tumbascenen då jag under Lärarförbundets Lärarkvällar ska dela med mig av mina erfarenheter av coachning i skolan och kollegialt lärande. Om du inte har möjligthet att ta dig till Tumba kan du antingen komma till Uppsala den 25/3 eller se föreläsningen live (eller senare) på webben.

Delta i diskussionen på Twitter under #Lärarkvällarna!

Hoppas vi ses och hörs!  

/Janna

Jobbar din kommun med coachning av lärare för lärande och utveckling?

Vill du träffas och utbyta erfarenheter av hur det är att jobba med coachning i skolan?

Lärarcoacherna i Stockholm bjuder nu in till en träff den 11 juni kl 13-16 här i Stockholm. Du som deltar är anställd av en skohuvudman för att arbetat med coachning av lärare för att utveckla undervisningen och öka måluppfyllelsen.

Läs inbjudan och hur du kan anmäla intresse genom att följa länken nedan!

Erfarenhetsutbyte kring coachning

Vid frågor maila: joanna.scheele@stockholm.se

/Janna

Jag vill inte mäta mer.

Som stolt lärare reagerar jag väldigt starkt när jag om och om igen läser om dessa sk ”skolsatsningar” som innebär att det ska införas tidigare betyg och fler prov. För vad är det vi gör med betyg och prov? Jo, vi mäter och kollar av hur elever ligger till i förhållande till de kunskapskrav som finns. Behöver vi mäta mer? Är det verkligen vad som saknas för att vi ska få upp resultaten i skolan?

Alla lärare och skolledare jag känner och arbetar med svarar på den frågan: NEJ. Vi vet vilka elever som behöver stöd. Vi vill inget hellre än att få arbeta mer med undervisning, kunna ge elever den feedback, den tid, den trygghet de behöver för att utvecklas. Att mäta mer är ingen åtgärd för att förbättra resultaten. Detta ska inte blandas ihop.

Om vi vill prata om vilka åtgärder som kan göra skillnad i undervisningen och således i elevers resultat så kan vi börja med att läsa Skolinspektionens sammanfattning av forskning i frågan.

Den lyfter upp lärarens kompetens, förmåga och engagemang som avgörande faktorer.  Dessa är inte ”…statiska egenskaper utan kan påverkas och utvecklas. Framför allt kan en väl fungerande daglig arbetsmiljö och ett professionellt pedagogiskt klimat i en skola i hög grad påverka och förbättra lärarens förutsättningar visar forskningen. Det är rektor som ska borga för en god organisation och för ett sådant fungerande och stödjande pedagogiskt klimat.” .

Några relevanta frågor utifrån detta är:

  1. Hur skapar man en skola där lärare får utveckla sin kompetens och sina förmågor?
  2. Hur lär sig och utvecklas lärare på bästa sätt?
  3. Hur ser en daglig arbetsmiljö ut som tillåter detta?
  4. Vad behöver rektorer för stöd i sitt arbete kring att skapa en god organisation och ett stödjande pedagogiskt klimat?
  5. Vad kan vi lära av de skolor som lyckas?

I svaren på dessa frågor finns de åtgärder som behövs för att vi ska se en förändring på elevnivå.

På ingen av ovanstående frågor är svaret tidigare betyg och fler prov. 

Som lärare vill jag få se åtgärder som förändrar mina konkreta förutsättningar att få utveckla min undervisning och där igenom att kunna få fler barn att lyckas.

Tänkbara åtgärder:

  • Ge lärare möjlighet att planera, förarbeta och efterarbeta med kollegor.
  • Ge lärare möjlighet att ta del av forskning och andras erfarenheter och utifrån det kunna göra förändringar i sin egen undervisning.
  • Ge lärare möjlighet att få feedback på de förändringar man vågar prova; att få lära tillsammans, prova igen, se om det gör någon skillnad för eleverna.
  • Ge lärare möjlighet att faktiskt ägna varje elev den tid och uppmärksamhet den behöver för att kunna äga sin egen utvecklingsprocess
  • Ge lärare möjlighet att kunna fokusera på pedagogiska uppdrag genom att fylla på i elevvården med kuratorer, specialpedagoger, psykologer, socialpedagoger och studie- och yrkesvägledare.
  • Se över dokumentationskraven kring elever i behov av särskilt stöd och vilka konsekvenser det får för lärare och likvärdigheten i undervisningen. Många elever i behov av särskilt stöd = många kartläggningar och ÅP = mindre tid att planera, följa upp och individanpassa undervisning.

Jag önskar så att jag snart får läsa om en skolpolitik som faktiskt innebär faktiska förändringar för mina förutsättningar att göra ett bra jobb.

Jag vill inte mäta mer.

/Janna

Glöm inte likvärdigheten i jakten på minskad dokumentation

Idag gick regeringen ut med ett första förslag ur den utredning som görs kring lärares arbetsbörda i form av dokumentation. Förslaget innebär i korthet att kravet på IUP tas bort helt i år 6-9 och i de lägre åren endast krävs en gång per läsår.

Det tog inte många sekunder innan diskussionen var igång på Twitter. Är det rätt dokumentation att ta bort/minska på? Vad blir konsekvenserna för elevernas lärande? Finns det risk för mer summativ bedömning på högstadiet när det är betyg som är i fokus?

I allt detta vill jag igen lyfta frågan om den minskade likvärdigheten i skolan och hur jag ser att dokumentationen är en del av det. Mycket av dagens dokumentation är kopplad till särskilt stöd. När det misstänks att en elev inte kommer att nå kunskapskraven i något ämne ska läraren göra en pedagogisk kartläggning/utredning kring elevens styrkor och behov. Utifrån den ska sedan ett åtgärdsprogram (ÅP) skrivas. Åtgärdsprogrammet ska vara levande och innehålla kortsiktiga, uppnåbara mål och vilka åtgärder skolan tänker genomföra för att eleven ska ha möjlighet att nå dessa mål. Ett ÅP ska utvärderas ofta. Ju oftare desto bättre. Vi brukar sikta på 2-3 veckor åt gången. Sedan görs en utvärdering med analys och det skrivs ett nytt ÅP. Den pedagogiska kartläggningen/utredningen ska också helst uppdateras med jämna mellanrum.

I vissa skolor och klasser i Sverige är det upp emot hälften av eleverna som inte når kunskapskraven. I andra når alla elever kunskapskraven. Kan ni föreställer er hur olika lärares dokumentationsbörda ser ut? Vad är konsekvenserna av det här för elevernas lärare? För mig låter det som att de elever som ligger längst från kunskapskraven har lärare som har minst tid över till planering, kollegialt lärande och undervisning.

Vad gör det med skolans likvärdighet?

Min fråga till regeringen och utredarna är:

Hur tänker ni förändra dokumentationsbördan på ett sådant sätt att det stärker och möjliggör en mer likvärdig skola?

/Janna

Skolplikt eller skolrätt?

Lek med mig nu. Vi fantiserar lite. Tänk om vi skulle släppa det är med skolplikt för en stund. Och prata om skolrätt i stället. Skolrättighet. Utbildningsrättighet. Lärorättighet. Elever har lärorätt. Elever har rätt till utbildning tills de har utvecklat de kunskaper och förmågor som beskrivs i Läroplan och LGR 11.

Är ni med?

Nästa steg. Lek med tanken att hela skolan skulle organiseras utifrån detta. Eleverna har rätt till utbildning tills de är ”klara”. Elever får växa i sin egen takt. Det är ingen som bestämmer att någon måste vara klar på nio år. Någon kanske bli klar på 7 år. En annan på 12. Och det är ok. För så är det här.  Hur delar man då in klasser/grupper? Kan man ens ha årskurser? Skulle vi ha förskola, grundskola och gymnasieskolan? Eller skulle det bara finnas SKOLA? Kanske skulle det heta något annat. Bildningsplats. Och skulle hela skolan då bli målstyrd på riktigt?

Men Janna, det kanske finns elever som aldrig kommer gå ut skolan då? Finns det? Är det så? Vad säger det om våra kunskapskrav? Behöver vi se över dem?

Vad tror du? Skulle det gå?

Skulle du vilja gå i en sådan skola?

Den mänskliga trädgården – där människor växer i sin takt.

/Janna

Är vi en grupp eller ett effektivt team?

Som lärare har man kanske en naturlig nyfikenhet kring gruppers processer och hur det påverkar inlärning och produktivitet. Som lärarcoach har jag fått möjligheten att återuppliva denna nyfikenhet och djupdyka på nytt i gruppsykologins dynamiska värld.

En bok jag och mina kollegor håller på att läsa tillsammans är Susan Wheelans ”Att skapa effektiva team: en handledning för ledare och medlemmar”. Den berör vilka faser en grupp kan röra sig emellan, vad som händer i gruppen och framför allt hur en ledare bör agera i de olika faserna för att leda gruppen framåt. 

Susan Wheelan är professor i psykologi och har forskat mycket kring gruppers utveckling. Hon har bland annat ägnat tid åt att följa vad som händer i skolan när lärare arbetar i grupp och hur kvaliteten på detta arbete faktiskt påverkar elevernas resultat.  

Och till min stora glädje (tack Karin Andrén) har Skolverket på Matematiklyftets sida lagt upp en föreläsning av Niklas Rydbo ”Gruppers utveckling i teori och praktik” som grundar sig just på Wheelans modell och forskning. Föreläsningen är 46 min lång och det finns anteckningar till som man kan ha framför sig när man lyssnar. Den väcker frågor kring skolans organisation, hur vi formar grupper kring elever, de lärargrupper som finns i skolan i dag och en massa mer.

För alla er som på något sätt arbetar med grupper eller är del av en grupp – se föreläsningen och/eller läs boken!

/Janna