Det börjar dra ihop sig till avfärd för oss lärare som ska iväg till Kambodja i år. Det är två veckor och två dagar kvar tills vi börjar med möte med våra tolkar och alla lärare från Sverige och USA. Det är de här sista veckorna då visum ska fixas, transporter ordnas, det sista (eller första) av planeringen ska göras. Fröken-blusen och magister-skjortan ska letas fram, tvättas men behöver knappast strykas. Packlistan ska börja ta form, är den kjolen för kort, visst syns inte den fläcken på byxorna så mycket, strumporna lämnar jag hemma. Det är praktiska saker som ska ordnas.
Men det andra då? Det där som inte går att planera? Det där vi inte kan vara förberedda på? När tar vi tid till att ordna med det? Det gör vi hela tiden. De nya går nog dessa veckor och undrar hur de ska klara värmen. De funderar på om deras planering funkar, är den tillräcklig, är det någon som kommer att förstå? De kanske också är nervösa att det inte är bra nog, inte ”rätt tänkt.” Vi gamla tänker också på om vår planering funkar, den är tillräcklig, men undrar om vi har nog idéer för när vi måste göra om allt? Vi vet redan att alla inte kommer att förstå, men vi väntar tills vi är på plats innan vi blir nervösa över det. Än så länge låtsas vi att allt är lugnt och att vi har allt under kontroll. Vi vill ju inte göra de nya mer nervösa än nödvändigt.
Läs hela inlägget »