Nivågruppering: mellan och/eller inom klassen

Den här gången börjar jag med bevisen. Mitchell (2015; kapitel 3 och strategi 1) delar in bevisen i tre grupper och dessa gäller:

  1. Samarbetsinriktat lärande
  2. Nivågruppering kontra blandade grupper
  3. Undervisning i helklass kontra gruppundervisning

Bevisen utgörs av både sammanställningar av metaanalyser och enskilda studier för de tre olika sätten att gruppera och bevisen sträcker sig över tre sidor. Riskerna understryks med olika sorters grupperingar. Nivågrupperingar sägs kunna vidga prestationsluckor. Konsekvenserna blir negativa attityder, sämre självuppfattning och minskat engagemang i lärandet hos elever som placeras i lågpresterande grupper. Mest effektivt är det samarbetsinriktade lärandet.

Samarbetsinriktat lärande

Bland bevisen är John Hattie det mest kända namnet. Jag läser här om att det finns bevis för att kamrater är viktiga för inlärningsprocessen, samarbetsinriktade inlärningsmetoder är en faktor som leder till bättre resultat och det leder till ökat samspel och större vänskap. En studie pekar på att klasser som använde samarbetsinriktad integrerad läs- och skrivundervisning för att utveckla förståelse och metakognitiva strategier fick betydligt bättre resultat.

Nivågruppering kontra blandade grupper

Här skriver Mitchell att de viktigaste slutsatserna är att nivågruppering kan vidga prestationsluckor och ge olika negativa effekter. Om några gynnas av nivågruppering så är det de högpresterande eleverna. En studie fann att när elever grupperades i separata klasser utifrån förmåga och sick samma kursplan ledde det inte till någon märkbar effekt på deras prestationer. När lärarna däremot anpassade kursplanerna så att dessa motsvarade elevernas kompetensnivå förbättrades prestationerna. Även här refereras Hatties resultat. Hatties slutsats var:

[…] nivågruppering har minimala effekter på studieresultat och djupa negativa rättviseeffekter. (Mitchell 2015, s. 56)

Undervisning i helklass kontra gruppundervisning

Under den här rubriken refereras en studie där de undersökte effekten av helklassundervisning på lågpresterande elevers studiemotivation och engagemang. Helklassundervisning betyder här att eleverna går i blandade grupper. Hela klassens ses som en resurs. Fördelen med helklassundervisning är att den kan ”användas för att visa respekt för olika idéer, hjälpa elever utveckla sitt tänkande eller för att visa att misstag är en viktig del i lärandet. ”

Bakgrund

Mitchell redogör i början av kapitel 3 för idéerna bakom samarbetsinriktad gruppundervisning. Strategin står på fyra ben:

  1. Ömsesidigt beroende
  2. Individuellt ansvarstagande
  3. Samarbete
  4. Utvärdering

Samarbetsinriktad gruppundervisning bygger på två teorier och utgångspunkter: 1) Det finns en synergieffekt i samarbete 2) Vi lär av varandra, dvs. vår kunskap är socialt konstruerad.

Jag fastnade särskilt för Mitchells formulering ”I samarbetsinriktad gruppundervisning förväntas eleverna arbeta som grupper, inte bara i grupp.” Mitchell använder liknelsen med ett pussel för att arbeta som grupp. Varje medlem i gruppen har en särskild bit som behövs varför alla behövs för att uppgiften ska bli gjord.

Jag vet att det här med gruppindelningar enligt olika modeller är en omdiskuterad fråga. Min erfarenhet som lärare är att både jag och kollegor jag har genom åren  ser många fördelar med nivågrupperingar; dock inte fasta sådan. Mitchell föredrar en kombination av nivågruppering och blandade grupper. Som så ofta understryks så är det viktigt att jag som lärare har syftet med grupperingen klart för mig. Jag ska ha tänkt igenom varför jag väljer en viss gruppering och jag ska ha valt lämpliga uppgifter som passar grupperingen och syftet. Det är också viktigt att lära gruppen olika processfärdigheter. Exempel på sådana är hur man lyssnar, vikten av ögonkontakt, hur man kommunicerar, ställer frågor, uppmuntrar och hanterar konfliker.

2009 publicerade Skolverket en kunskapsöversikt med titeln Vad påverkar resultaten i svensk grundskola. Jag har använt den som diskussionsunderlag i olika sammanhang och det har alltid lett till heta diskussioner kring nivågrupperingens vara eller icke vara. De flesta lärare jag mött ser nivågruppering som ett sätt att lättare kunna anpassa undervisningen till sina elevers kunskapsnivåer och förmågor. Enligt den forskning som Skolverket refererar till så är heterogena klasser det som ger bäst resultat. Vid nivågruppering får vi elever med sämre självuppfattning, vi ser stigmatiseringseffekter, motivationen hos eleverna är sämre och inte minst följande:

Enligt forskningen sänker läraren ofta de akademiska kraven och tenderar att göra förenklade tolkningar av läroplanens intentioner. (Skolverket 2009, s 33)

Lärarförväntningar och kamrateffekter är något som exempelvis Hattie lyfter som en viktig påverkansfaktor för elevers resultat.

Sammanfattningsvis

Jag själv fastnar för Mitchells balanserade syn på gruppering. Han dömer inte helt ut nivågruppering utan skriver om att kombinationer av olika sätt att gruppera i olika sammanhang och med olika syften är det bästa. Jag har själv många års erfarenhet av att arbeta som speciallärare i olika särskilda undervisningsgrupper, terapiskola och skoldaghem. Jag vet att det ibland är det minst dåliga att, åtminstone under en period, göra nivågrupper. Dock är det viktigt att dessa grupperingar inte är fasta och/eller löper över lång tid för då får vi elever som missar viktig undervisning och som inte får uppleva stimulansen som vi har i en heterogen ”vanlig” klass.

Är du intresserad av frågan kring nivågruppering så läs Mitchell. Jag rekommenderar också Skolverkets sammanfattande analys ”Vad påverkar …”. Andra bra texter som behandlar anpassningar och stöd är de skrifter Skolverket har tagit fram. Exempelvis: Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram samt Stödinsatser i utbildningen.

Referenser:

Mitchell, D. (2015). Inkludering i skolan. Undervisningsstrategier som fungerar. Stockholm: Natur & Kultur.

Skolverket (2009). Vad påverkar resultaten i svensk grundskola. En sammanfattande analys.

Skolverket (2014). Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram.

Skolverket (2014). Stödinsatser i utbildningen.

2 kommentarer

  1. Pingback Skrivandet som social praktik | Josefin

  2. Micke, 21 januari 2016

    Hej,

    Finns det någon forskning vad gäller nivågruppering i andraspråksinlärning. Så vitt jag förstått det rör Hatties forskning främst ämnen där man använder sitt förstaspråk.

    Jag som engelsklärare (7-9) tycker det är svårt att samtidigt utmana elever som ligger runt A-nivå och undervisa de som knappt kan säga ett ord på engelska.

    Jag vet att mina kollegor som är svensklärare finner det svårt att både ha nyanlända som knappt kan saga ett ord och som ska läsa SVA i samma klassrum som de som bott här i hela sitt liv och strävar mot de högre betygen.

    Mvh.

    Micke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.