Visar alla blogginlägg från: april 2011

Man ska vara nöjd med det stora

Zaremba förskräcker sig över att svenska skolan är i förfall, Aftonbladet hakar på. Stavros är arg för att alla inte är som han. Alla rasar över det fritt fall som skolan tydligen är på väg utför med. Då planerar Teachers Across Borders Sweden loppis och diskuterar den kambodjanska skolan. Visst, den svenska skolan blir inte bättre av att den kambodjanska är sämre. Men det ger oss lite perspektiv i alla fall. Även om vi tack och lov vet att det inte är så illa i Sverige som media kanske vill ge bilden av.

I Kambodja är det skolplikt i 6 år, barnen börjar när de är 6 år och kan alltså sluta skolan när de är endast 12 år gamla. Många av de barnen har föräldrar som inte kan läsa eller skriva då i princip en hel generation efter Pol Pots terrrovälde växte upp utan möjlighet att gå i skolan. Alla lärare hade ju dödats under Röda Khmerernas styre och hela skolsystemet krossades. För föräldrarna är det mer lönt för barnen att arbeta så de tas ur skolan så fort de inte måste gå längre.

Klasserna är något större än i Sverige. De lärare vi jobbar med under somrarna har massor med frågor om hur de ska kunna använda sig av våra övningar i sitt klassrum. De har ju upp till 70 elever i sina klasser. Det är en utmaning för oss att tänka på. Dessa elever har inte mer material än penna och anteckningsblock. Som de måste köpa själva. De måste också köpa sina egna skoluniformer. Det gör att många inte har råd att gå i skolan, även om de har rätt till det.

Skolsystemet är otroligt korrupt och lärare blir hotade och misshandlade av föräldrar om de inte ger barnen tillräckligt höga betyg. Betyg som ändå inte är värda något nästan då man alltid kan köpa sig en plats till högre utbildning om man har rätt medel. Undervisningen i skolan är inte tillräcklig för att barnen ska få nog med kunskaper för att klara terminsproven. För det måste de betala privatlärare som ger dem dessa extra lektioner. Lärarna måste ta dessa extrajobb eftersom de knappt klarar sig på sin lön på drygt 2 dollar om dagen.

Nej, det här gör inte den svenska skolan bättre. Men det ger oss som sagt perspektiv. Och det gör oss som åker iväg och jobbar där till bättre lärare när vi kommer hem. Det vi kommer hem till är inte en skola i förfall, det är en skola som är fantastisk.

/Anna Ö

Påminnelse

Vi håller nu på benar upp vad vi ska undervisa om i sommar i Siem Reap. Samtidigt jonglerar vi heltidsjobb, heltidsfamiljer, heltidsrelationer och någon form av fritid. Då är det bra att påminna sig om vad det är vi faktiskt gör i Kambodja. Jenny sammanfattade det så bra i bloggen från förra sommaren:

”TAB (Teachers Across Borders) har varit i Siem Reap i 6 år nu.
Varje år deltar omkring 250 lärare i undervisningen.
De går sen tillbaka till sina klasser och undervisar 50-70 elever i klassrummet samtidigt.
I två omgångar, många har en grupp på förmiddagen och en grupp på eftermiddagen. 
Då har sammanlagt hittills typ 150 000 barn nåtts av TABs idé.
Jag upprepar det som ett mantra för mig själv. Det här är det sätt jag kan förändra världen.

Mantrat behövs när man besöker ställen som Ton Le Sap, en flytande by. Den flyter i bajs.
Människorna som bor här är mestadels vietnamesiska flyktingar. Enligt statistiken dör 12% av barnen innan de fyller 5 år. Medellivslängden är 54 år. Läs- och skrivkunnigheten 46%.”

TAB har än inte haft möjlighet att undervisa lärare i Ton Le Saps flytande by. Men vårt arbete är inte slut i Kambodja än. Målet är att nå varje lärare i Kambodja…

/Anna