Guldäpplechans för en grishund

Grishund

Det har väl undgått få att Stockholmsläraren Karin Nygårds a.k.a Grishund har fått en plats i finalen till Guldäpplet, ett pris som hyllar lärare som utvecklar skolan med IT. Karin är tidigare mest känd för sitt arbete med att alla elever ska få lära sig att koda, för att de ska förstå hur den digitala världen är uppbyggd av ettor och nollor.

Jag kommer i samarbete med Karin göra hennes presentationsfilm till finalen på Skolforum 27 oktober. För att planera träffades vi på hennes arbetsplats, Sjöstadsskolan i Luma, och jag passade på att ställa några frågor till en nörd som förenar kärleken till det digitala med kärlek till skolan, för en utbildning för framtiden.

Grattis till finalplatsen! Hur känns det?
– Det är stort att få vara med i ett sådant fint sällskap. Det är människor som jag beundrar och ser upp till. Jag hade inte kunnat drömma om det här, det har gått overkligt fort.

Varför ska just du vinna?
– Jag kämpar hårt för hela Sveriges skola. Jag gör inte det här för min egen karriär eller egen vinning utan för att alla barn ska få en bra utbildning som passar för framtidens behov. Att vinna guldäpplet skulle ge mina ord ytterligare tyngd när jag pratar utanför skolans värld med politiker och företag och arbetar för en skola i världsklass!

Vad menar du med att hacka läroplanen?
– Att digitalkunskap ska in i alla ämnen i skolan.

Varför behövs mer digitalkunskap i skolan?
– Därför att det digitala finns överallt runt omkring oss, det genomsyrar livet. Den som förstår hur det fungerar kan vara med och påverka, men de som inte förstår systemen står utanför och kan inte delta i samhällsutveckling på lika villkor. Det är en demokratifråga.

Varför heter du grishund på twitter?
– Jag heter Grishund för när jag gick på konstskola målade jag en rosa stol, klippte isär den och gjorde en schablon som såg ut som en rosa hund. De andra eleverna frågade om det var en hund eller en gris och jag svarade att det var en grishund. Jag gör dem fortfarande.

När jag började twittra hade jag redan en My space sida under aliaset grishund. Det fanns en tradition att man skulle vara anonym, av att använda alias. Så Grishund blev mitt. Nu är det min logga, min signatur.

Birobot

En bi-robot som barn får lära sig programmera i förskoleklass.

Redaktionen önskar Karin lycka till i sin mission av alla elever ska få koda och kunna delta i den digitala samhällsutvecklingen!

/ Calle

Kunskapsspäckat på ForskarFredag

ForskarFredag

Känner du till ForskarFredag eller Researchers Night som evenemanget kallas internationellt? Det går av stapeln den sista fredagen i september varje år på olika platser i Sverige och i Europa. Evenemanget som utlysts av EU-kommissionen är till för att visa allmänheten hur spännande och roligt forskning är – framförallt vill man nå ut till de unga. På Debaser Medis där evenemanget hölls i Stockholm i fredags var det fullt med gymnasister och högstadieelever som tog del av föreläsningar och aktiviteter.

Stort behov av gympa i rymden

Fugelsang GympaChrister Fugelsang, forskare i partikelfysik och den ende svensken som än så länge varit ute i rymden var bland annat där för att berätta om den internationella rymdstationen ISS. På väg in i den smockfulla salen hör jag en av eleverna exalterat säga till sin kompis: ”Jag har tagit en selfie ihop med Fugelsang”.

Föreläsningen drog igång och Fugelsang berättade att rymdstationen varit permanent bemannad de senaste 14 åren. Men aldrig av samma personer mer än ett halvår i taget.

-       Det är väldigt fysiskt påfrestande att vara i rymden och att leva i tyngdlöshet. Bland annat försvagas ens muskler och skelett. Därför tränar man två gånger om dagen där uppe för att inte vara som ett vrak när man kommer hem, berättad han och tillade att man utnyttjar det för medicinsk forskning om bland annat benskörhet.

-       Under min andra rymdresa hade jag till exempel sex möss med mig för att kunna studera just det. Vi kan lära oss väldigt mycket i rymden i och med att det är nya omständigheter som råder där. Rymdstationen är på så vis ett fantastiskt och unikt laboratorium där man utnyttjar tyngdlösheten för experiment inom många olika områden, fortsatte han.

Fugelsang årets bild

Han berättade också att det är en väldigt härlig känsla att befinna sig i tyngdlöshet och visade en bild från en av sina rymdresor som utsetts till ”Årets resebild 2006” av en blogg.

-       Tyckte det var lite skojigt när jag fick se utnämningen på bloggen och så en av kommentarerna i kommentarfältet som sa att bilden var uppenbart photoshopad – nej jag var faktiskt där, sa Fugelsang glatt.

 Borrning i huvudet mot huvudvärk

Michelangelo

En annan föreläsare var Stefan Plantman. Han forskar om olika typer av hjärnskador men är även intresserad av arkeologi och historia. Han berättade om äldre tiders hjärnforskning och tillade att även många konstnärer genom historien intresserat sig för anatomi.

-       Bland annat Michelangelo. Ser ni likheten mellan hjärnan här och hans målning som finns i sixtinska kapellet? Man tror att det var ett sätt för honom att smyga in en hjärna bland målningarna fast i formen av gud och änglar. Den kristna kyrkan var nämligen emot att man dissekerade döda människor, berättade Plantman.

Kranie

Han visade även en bild på ett gammalt människokranium med ett hål i sig och berättade att det var en metod som förr användes för att motverka huvudvärk.

-       Dog man inte då? frågade en av eleverna ur publiken förskräckt.

-       Nej bara man inte borrade för långt in så överlevde man, svarade Plantman.

Phineas Gage

På en annan bild fick vi se en man vid namn Phineas Gage som klarade sig efter att ha fått ett järnrör genom huvudet under 1800-talet. Men hans personlighet blev helt förändrad.

-       Det var ett av de första fallen som gjorde oss uppmärksamma på att hjärnan hänger ihop med vår personlighet, sa Plantman.

Han berättade också att det är ett problem när det gäller hjärnskador att man inte kan veta hur patienten egentligen var innan en skada när man endast har träffat personen efter.

-       Eftersom jag och mina kolleger försöker förstå vad det är som gör att vissa återhämtar sig snabbare efter en hjärnskada än andra så behöver vi ha kunskap om hur patienten var innan. Därför har vi undersökt en amerikansk veterangrupp som råkat ut för hjärnskador. Den här gruppen har det gjorts gott om undersökningar om redan innan skadorna inträffade och det underlaget använder vi i vår forskning, berättade han.

 Tolkien varvade krigande med poesiskrivande

Tommy Kuusela, forskare i religionshistoria var ytterligare en föreläsare.

-       Jag har främst forskat om jättar. Men är även intresserad av J.R.R Tolkiens författarskap och det är om honom jag tänkte berätta för er, sa han inledningsvis.

Han berättade att språk var J.R.R Tolkiens stora passion i livet och att han redan som liten hittade på så kallade nonsensspråk. I tonåren skapade han ett hemligt sällskap vid namn TCBS – Tea Club Barrovian Society. Han och sällskapets tre andra pojkar brukade ses för att diskutera litteratur och dricka te. Alla drömde de också om att bli poeter och skrev mycket poesi – inte minst om älvor, vilket var något som låg i tiden.

-       När Tolkien gav sig ut i första världskriget så var det såklart fruktansvärt och moraliskt förfall och så fort han fick tid över så skrev han poesi. Men att försörja sig på poesin efter kriget var svårt, sa Kuusela.

Han berättade att Tolkien istället började arbeta på Oxford English Dictionary för att sedan göra en akademisk karriär och blev så småningom professor i engelska. Under den här tiden blev han även god vän med Narniaförfattaren C.S Lewis som också var den som lämnade in manuset av Tolkiens The Hobbit till ett förlag.

-       Tolkien själv var perfektionist och vägrade lämna ifrån sig något innan han ansåg att det var klart. Många av hans böcker har också publicerats först efter hans död genom sonen Christopher, sa Kuusela.

Tolkiens källor

Innan han tackade för sig tog Kuusela även upp olika källor som inspirerat Tolkien till ”Sagan om ringen”-trilogin. Han berättade också att Peter Jacksons populära filmatisering av böckerna gjorde dem kända för en större publik – och Tolkien till en av de mest sålda författarna i världen.

Tack för mig

Ni är framtidens forskare

En annan föreläsare var kemiforskaren Henric Mickos. Under rubriken ”Forskning – nördigt eller coolt?” ville han i sitt föredrag sticka hål på nidbilden som ges i media av forskare som lite världsfrånvända och dåliga på att kommunicera.

Mickos

Han betonade också att man inte behöver vara duktig på ett ämne för att längre fram forska om det. Men man måste ha ett intresse av att vilja lära sig mer om ämnet och våga fråga när man inte förstår.

-       Ibland får jag frågan av unga: ”Måste vi verkligen forska? Vet vi inte allt redan?” Nej vi vet så oerhört lite. På 80-talet var det AIDS man inte förstod sig på. Man märkte att många dog, men förstod inte varför. Hade man då inte forskat om virus i många år så hade man inte förstått att sjukdomen spreds med hjälp av det så kallade HIV-viruset och lyckats ta fram den första bronsmedicinen inom ett år, sa Mickos.

-       På det medicinska området finns det fortfarande oerhört mycket att göra inom forskningen. Vi har nästan inga mediciner som botar idag. Bara de som bromsar upp, fortsatte han.

-       Och samma sak är det med flera andra områden. Bland annat inom miljöområdet. Vi har långt kvar innan vi lever på ett hållbart sätt. Det blir ni som får föra forskningen framåt inom de här och andra områden. Jag och mina kolleger är snart för gamla, uppmanade han.

 Robotsamtal och vanliga forskaregenskaper

Utöver att lyssna på föreläsningar så kunde eleverna bland annat gå en poängpromenad. Den innehöll 10 frågor som eleverna var tänkta att besvara med hjälp av forskare och andra som stod i evenemangets olika montrar.

En fråga löd: ”Hur kan vi ge robotar sociala färdigheter? (Tips: Spana in robothuvudet Furhat vid en av KTH:s forskningsstationer!)”

Furhat

Gabriel Skantze som ingår i projektgruppen som skapat Furhat berättade att de programmerat honom så att han lärt sig olika fraser och hur han ska bete sig när han samtalar med människor.

-       Vilken är din favoritfilm? frågade en av eleverna Furhat.

-       Jag är en robot, jag går inte på bio, svarade han.

-       Varför har du en mössa på huvudet? frågade en annan elev.

-       Det är senaste modet, svarade Furhat för att lite senare ge ett annat svar på samma fråga: ”Den har varit min mormors och jag tycker att den ser snygg ut”.

Skantze berättade att de programmerat Furhat så att han ska kunna ge lite olika svar på samma fråga och att han är programmerad för att hålla konversationen uppe även om han inte förstår frågan. Ställer man en fråga som han inte kan svaret på så svarar han exempelvis inte ”Förlåt vad sa du?” utan pratar bara på, precis som många människor gör när de samtalar. Furhats läppar följde dessutom hans tal och han kunde också röra på huvudet och hålla ögonkontakt med den som han samtalade med.

En annan fråga löd: ”Vad är det för skillnad på isen i Arktis och Antarktis? (Tips: Sök upp polarforskarna inne på Debaser!)

Polarforskarna

I sin monter hade polarforskarna bland annat olika vykort som gav information om isarna. På baksidan av vykortet ovan stod till exempel följande svar att läsa från polarforskaren Michael Tjernström:

”Isen vid de två polerna är väldigt olika. Havsisen i Arktis ligger redan i havet. Därför är det främst inlandsisen på Grönland som kan orsaka att havsytan höjs. Om hela Grönlands is smälter höjs havsytan med omkring sju meter. I Antarktis ligger nästan all is på land och om den skulle smälta höjs haven med ungefär 65 meter. För att Antarktis inlandsis ska smälta krävs en mycket stor klimatförändring. Det är osannolikt att det kommer att inträffa under de närmaste tusen åren. Grönlandsisen däremot kommer antagligen att smälta inom några hundra år om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

En tredje fråga löd: ”Hur är det att forska som gymnasieelevev?” (Tips: Hör med studenter som har gått Rays sommarforskarskola!)

Rays

Forskarskolan som är inriktad mot de naturvetenskapliga ämnena, finansieras av företag och stiftelser och är helt kostnadsfri för deltagarna. Tomas Liiv är en av ungdomarna som gått den. I montern fanns en presentation av hans sommarprojekt ”Acceleration av partiklar i tidsberoende ABC-magnetfält”.

- I skolan finns alltid svaren som man söker i läroboken. Men på forskarskolan är det en riktig forskningsfråga utan facit som man ska undersöka – och det är väldigt lärorikt. Dessutom får man göra det i en miljö med andra i ens ålder som också intresserar sig för forskning, vilket är väldigt roligt, berättade han.

En fjärde fråga löd: ”Vilka egenskaper är bra att ha som forskare?” (Tips: Nobelmuseet har bra idéer!)”

Samarbete

I en liten folder presenterades följande egenskaper som vanliga hos många av dem som fått nobelpriset: att vara nyfiken, modig, tävlingsinriktad, uthållig och att kunna samarbeta. För varje egenskap fick eleverna även testa på olika saker för att se om de har egenskapen ifråga. Under folderrubriken ”Kan du samarbeta?” stod det exempelvis: ”Gå tillsammans med en kompis till skylten där det står SAMARBETE. Ta varsin bit snöre. Sätt på er varsin ögonbindel. Utan att titta, kan ni lägga ihop era snören så att de bildar en perfekt kvadrat?”

Den som hade gjort alla övningar fick sedan ett Nobelpris – en guldpeng med Alfred Nobel på, fast istället för äkta guld var myntet fyllt av choklad!

Packmanspel – med hjälp av frukter

Det fanns också fullt med montrar där eleverna kunde testa på olika saker.

ParfymTill exempel att blanda sin egen parfym.

Spel

Utmana en forskare i olika spel.

Packman

Och spela Packman med hjälp av frukter.

 Barnövervikt, Kärlek och Svävande föremål

Vad vill du forska om

I ett av rummen kunde eleverna också sätta upp gula ”post-it”-lappar där de skrivit vad de skulle vilja forska om. På lapparna stod det bland annat att läsa:

ALS, Kärlek, Hur maten kan ätas men ändå inte försvinna, Cancer, Ost, Uppkomsten av hjärtsjukdomar samt hitta en lösning för att få stopp på det, Kändisskap, AIDS, Historia, Vad är 1+1, Livets mening, Medicin/droger, Djurorgan som kan placeras i människor, Rymden, Svävande föremål, Rasbiologi, Supraledare i rumstemperatur, Barnövervikt, Hur hjärnans neutroner fungerar och hur olika tankar och personligheter bildas, We can’t go any further if we can feel ordinary love, Knark, Mig själv, Djurbeteende, Världen, Astrofysik eller mörk materia med inslag av kvantmekanik och strängteori, Cuba, Adam Comeau, Något som man kan testa på istället för test på djur, Samspelet mellan jordens liv och rymden, Sex, Counter strike, Genetisk modifiering så att man kan ta bort de ärftliga sjukdomarna, Vulkaner, Fetma, Virus, Musikterapi (musikens påverkan på hjärnan) och Skadlig programkod.

 Tänker…

Tänker

Känns väldigt roligt med evenemang som ForskarFredag där forskningen når ut till en bredare publik och kanske även får några av de unga besökarna att tänka att forskare kunde vara något för dem. För tänk vad tråkigt det vore utan alla dessa kunskapstörstiga människor som är så fascinerade av något att de grottat ner sig i allt från klimathot till biografier och olika sjukdomstillstånd – och gör oss andra lite kunnigare om världen och människorna förr och idag. Men också om vad som väntar i framtiden.

//Sarah Magnusson

 

Dylan Wiliam på Adolf Fredrik

Det har varit en händelserik vecka. I måndags var jag ute på Rinkebyskolan och möte den dynamiske och engagerande försteläraren Titte Kjellberg, Karin Nygård har blivit nominerad till Guldäpplet, återigen grattis Karin! Och i onsdags besökte Gurun Adolf Fredriks musikklasser – Dylan Wiliam – pedagogikens egen rockstjärna.

Hand uppräckning

Det var första gången jag fick chans att höra honom tala live och det var en spännande upplevelse för han drar publiken med sig i sin passion för formativ bedömning och en bättre skola för alla elever.
– When teachers do their job better, their students live longer, are healthier, and contribute more to society.

Klassrum viktigare än skola

För er som inte var på föreläsningen ska jag försöka återge lite av hans klokskaper och tipsar dessutom om var du kan hitta mer Dylan Wiliam, för han är en man som är svår att få nog av. Han är en man med pondus och han pekar med hela handen när han pratar om hur viktigt det är med formativ bedömning, om att läraren måste ha stor tilltro till sina elevers förmåga och att en bra skolgång inte handlar om vilken skola en elev går i utan i vilket klassrum denne hamnar. Han menar att alla lärare måste utveckla sig själva och sina kunskaper för att kunna stimulera elevernas lärande. Han understryker att det inte bara gäller en lite grupp utan att alla lärare måste engageras.
– Utveckla inte bara förstelärarna! Inte för att de andra lärarna är sämre eller behöver mer utveckling utan för att alla kan, och behöver, utvecklas.

Metod CPubliken antecknar flitigt på iPads och med penna och papper. Det är mycket som ska dokumenteras för att reflekteras över senare. Vi pendlar mellan att lägga pannorna i djupa veck och skratt. Wiliam är inte nådigt, men alltid rolig och träffsäker.
– Öva på det som är svårt, det gör dig till en skickligare lärare. De som är okej lärare övar sig på det som de tycker är lätt. Utmanande arbete gör dig smartare!

Wiliam tycker att man ska skapa en konversationskultur i klassrummet. Istället för att eleverna bara svarar på de frågor de redan kan svaret på, eller att läraren säger till dem om ett svar är rätt eller fel, bör läraren be eleven utveckla, resonera och fördjupa sitt svar. Alla elever i ett klassrum ska utmanas på varje lektion, om de inte utmanas fördriver de bara tid.
– Ett väldigt viktigt ord är ännu… jag kan inte detta ännu. Är du bra på violin? Inte än. Det som är bra med det uttrycket är att ingen är naturligt bra på violin, alla måste öva.

Wiliam menar att det är svårt att bedöma vilka som är duktigare lärare eftersom undervisning sker nu, men lärande sker över tid. Men det som utmärker bra lärare är att de utvecklar elevens förmåga att lära. En skicklig lärare vågar dessutom misslyckas.
– En lärare misslyckas hela tiden, jag kommer att misslyckas under den här föreläsningen. Ta en lärare som inte misslyckas och jag visar dig en lärare som inte försöker eller har extremt låga förväntningar.

Välj dina strategier

Porya EbrahimiPorya Ebrahimi är lärare i Idrott och hälsa på Klara grundskola på Kungsholmen. Han är på föreläsningen för att se Wiliam på scen, även om han redan läst hans bok och sett mycket av honom på youtube.
– Jag är ganska nyexad och jag läste mycket om honom på universitet när jag gjorde mitt sista år. Det är ett nytt sätt att tänka för lärare och det utvecklar undervisningen. Det jag tycker om är att hans idéer ger många ingångar till att variera undervisningen som stärker elevernas lärande. Dessutom gillar jag tanken att elever lär av varandra.
Porya berättar att han diskuterar formativ bedömning med sina kollegor på skolan. Idéerna är ganska populära och trendiga just nu och det är viktigt att utbyta erfarenheter menar han.
– Det är svårt att veta ifall man gör rätt. Därför pratar jag mycket med mina kollegor och diskuterar hur man kan jobba formativt i både de teoretiska och de praktiska delarna av kursen.
Jag frågar hur han använder formativ bedömning i de olika delarna av kursen och han berättar:
– I de teoretiska använder jag för att kolla av ifall eleverna är med på banan medan i den praktiska idrotten arbetar jag mycket med att eleverna ska lära varandra.

Wiliam menar inte att alla bra lärare gör på samma sätt utan han lyfter fram att varje lärare måste odla sin egen särart och välja ut vilka metoder denne ska arbeta med. Hans budskap är att du ska ta små steg och arbeta med några metoder och förfina dem tills de blir naturliga för dig.

Tre strategier för att främja formativ bedömning i klassrummet:
· Aktivera elevernas lärande, eleverna ska alltid jobba hårdare i klassrummet än läraren.
· Aktivera eleverna som lärande resurser och låt dem lära varandra.
· Arbeta med feedback – ge inte betyg, ge feedback som leder eleven framåt och utvecklar dennes förmåga.

Kan du inte få nog av Dylan Wiliam? Här får du lite länkar med lördagsgodis för lärare;
TV-serien Klassrumsexperimentet del 1
TV-serien Klassrumsexperimentet del 2
Här hittar du mer om Dylan Wiliam på bloggen Lärande och bedömning 
Tidningen Lära skrev en artikel om Dylan Wiliam på hans besök i maj 2013 #5 2013 
Hans egen webbplats 

/ Calle

Det går bra nu…

pengar rullar in som de ska, det går bra nu… Nej, nu rullar ju inga pengar in i vår verksamhet. Men jag är säker på att de skulle göra det i en strid ström om vi hade varit ett privat företag. För det går väldigt bra nu.

Det är så myket kul och spännande saker som är på gång inom skolutvecklingen i Stockholm just nu. Hos oss ser jag tydligt att vi har ett rekordstort inflöde av nya spännande bloggar. Vi snackar ämnen som podcasts, flipp, nyanlända, IT och inkludering. Viktiga ämnen som vi dessutom vet att våra målgrupp har ett stort intresse i.

Jag ser också att våra befintliga bloggare utvecklas och blir duktigare för var dag, idéerna haglar tätt, vi samarbetar bättre och mer effektivt inom förvaltningen och jobbar mer modernt. Vi diskuterar samarbeten med både andra pedagogsajter och Skolverket. Här känns det inte bara som en win win situation utan snarare som en win win win win situation.

Den tuffaste utmaningen nu är att få tiden att räcka till. Som vanligt lutar vi oss mot vår LEAN-process och använder dessa tre verktyg:

  • Effektivisera/automatisera
  • Delegera
  • Tacka nej

Ser fram emot en fortsatt spännande höst!

/Pelle
Huvudredaktör för Pedagog Stockholm

 

Att läsa är att resa

Fröken Europa_En läsande klass

I förmiddags var Sarah Magnusson och jag på Sätraskolan för att göra ett reportage om Malin Hugander och hennes arbete med En läsande klass i 5b. Klassen har precis påbörjat arbetet med lästrategierna som utvecklats i projektet En läsande klass. Målet med projektet är att lära elever fem olika strategier med fantasieggande namn som cowboyen, spågumman, detektiven, konstnären och reportern som ska hjälpa dem att bli skickligare läsare. Genom strategierna så ökar de sin läsförståelse, går in på djupet i texter och får verktyg att utvecklas till lustläsare.

I 5b arbetar de med boken Fröken Europa, en fantasieggande berättelse som kretsar kring en fröken som har ett hemligt materialrum som barnen får besöka en och en. Går man in där gör man en resa till ett land i Europa och när de kommer tillbaka få de berätta för de andra barnen vad de har varit med om. I 5b läser de den på svenskan men den passar bra in även på SO där eleverna läser om Europas olika länder. Malin som även är SO lärare berättar att barnen tycker det är roligare att lära sig om Danmark om en person i boken har varit där eftersom faktan då kopplas till en spännande berättelse.

Samtidigt som de läser boken tillsammans arbetar de med de olika strategierna. Just idag använder de detektiven för att ta reda på vad olika svåra ord som dyker upp i texten betyder. För att klura ut vad ordet kan betyda funderar de på i vilket sammanhang ordet förekommer, om det är ett verb eller ett adjektiv och ifall ordet är sammansatt av två olika ord. Genom att arbeta med detektiven och att ta reda på vad de svåra orden betyder innan de läser dagens kapitel flyter läsningen bättre när de läser högt tillsammans. Hela klassen läser nämligen Fröken Europa ihop, där en elev slutar tar en annan vid, ingen får läsa för länge för alla som vill ska få chansen. Malin säger att gemensamt läsande och att efteråt diskutera det lästa är jätteviktigt för elevernas läsutveckling. Genom att dela läsupplevelse blir den starkare och barnen kan prata om sitt läsande tillsammans. De uppmuntras också till att läsa hemma tillsammans med sina föräldrar och Malin berättar att även föräldrarna fått veta hur man kan använda strategierna för att kunna använda dem hemma tillsammans med barnen. Även det egna, tysta läsandet uppmuntras och eleverna har parallellt en bok i skolan och en bok hemma. Man måste läsa på flera olika sätt för att bli en lustläsare!

Reportaget från en läsande klass på Sätra skolan kommer att komma upp på Pedagog Stockholm i nästa vecka tillsammans med en intervju med initiativtagaren till En läsande klass-projektet, författaren och läraren Martin Widmark.

/ Calle

Ny film på g – Så flippar jag

Den första filmen jag arbetar med är en ”hur gör jag-film” om att flippa klassrummet med konkreta råd av både erfarna flippare och lärare som ligger i startgroparna.

Urflippat

I fredags var jag och filmade Helena Dalivin och Jannike Kohinoor på Mälarhöjdens skola som flippar klassrummet och bloggar om det på Urflippat. Arbetsglädjen och lusten att utvecklas och dela med sig var påtaglig och besöket var en riktig energidusch som gjorde mig sugen på att återvända till klassrummet. Jannike och Helena berättade hur deras flippande får dem att bli bättre lärare genom att de tänker ett varv till och arbetar mycket mer med att vara tydliga och effektiva i sina faktagenomgångar, tack vare att de får se sina egna presentationer inspelade. Tidsvinsten använder de till att hjälpa och arbeta med eleverna i klassrummet.

Andreas Hernvald

Tidigare har jag pratat med Andreas Hernvald på Johan Skytteskolan i Älvsjö som är i startgroparna av sitt flippande av matteundervisningen.
– Väldigt mycket nybörjare men det är spännande, uttrycker han det själv.
Andreas läste om flippande på twitter och såg en film innan han testade för första gången. Han bestämde sig för att testa och fick blodad tand tack vare gott gensvar från eleverna som gillar att de kan titta på genomgångarna var och när de vill, att de kan se saker flera gånger och att genomgångarna blir mer korta och koncisa. Du kan läsa om hans försök på bloggen Flippar och floppar i matteundervisningen.

JiPPiegänget

Andreas inspirerades bland annat av Daniel Barker som tidigare har intervjuats här. Daniel ingår i dag i JiPPi projektet på Norra Real tillsammans med Lars Adiels och Patrik Sandström där de gör mätningar av elevresultat efter deras lektionsflippande. De har märkt att deras elever blir mer och mer vana vid det flippade klassrummet och att de uppskattar fokusen på att bearbeta och förstå innehållet på lektionen efter att de sett faktagenomgången i förväg. Dessutom visar mätningar att elevernas resultat höjs, speciellt när flippandet kombineras med kontrollfrågor där läraren får veta vad eleverna kan innan denne går in i klassrummet.

Gemensamt för alla de intervjuade är att de vill utmana sig själva och testa nya vägar att nå fram till eleverna, samt att de gärna delar med sig av sina erfarenheter till kollegor. Så flippar jag kommer att bli en praktisk ”så gör jag-film” för dig som vill komma igång att flippa klassrummet. Redan idag bjuder vi på fyra tips från de intervjuade flipparna:
•    Våga testa, det gör inget om det inte blir perfekt.
•    Bli inte avskräckt om det tar lång tid första gången du gör en film, du får snabbt in rutinen och det går mycket snabbare.
•    Blev inte första flipptillfället som du hade tänkt dig? Hade eleverna inte sett din film du lagt ner lång tid på att göra? Ge inte upp! Låt eleverna få tid att vänja sig vid en ny lärostil.
•    Att filma sig själv kan vara läskigt, men du synliggör din egen praktik och kan i processen bli en bättre lärare.

I filmen Så flippar jag, som vi siktar på har premiär i början av nästa vecka kommer du att se fem inspirerande lärarkollegor som hjälper dig att komma igång och flippa. Känner du andra som gör ett inspirerande jobb och har idéer som borde nå ut till fler? Hör av dig i så fall!

/ Calle

Har du kreativa förslag för läsplattan?

Ipad tävling

Den här läraren använder sin padda för att kunna prata som olika konstnärer på bildlektionerna. Hur använder du paddan i klassrummet? Vi efterlyser era mest kreativa, roliga eller tokiga förslag om hur man använder en surfplatta som lärare. Skicka in ditt förslag som ett foto, text eller kanske en videosnutt till pedagogstockholm@stockholm.se innan 30:e september.

Alla inskickade förslag belönas med boken Roligare, tack! en humorbok av läraren och serietecknaren Max Entin. De tre bästa förslagen belönas dessutom med ett Pedagog Stockholm-set med användbarheter.

Vinnarna koras på Pedagog Stockholms prisblogg. Juryn består av Pedagog Stockholms redaktion.

/ Calle

Lärarens livslånga lärande

Timperley_bild

Professor Helen Timperley vid universitetet i Auckland på Nya Zeeland är på besök i Stockholm och i måndags talade hon för runt tusen förstelärare och skolledare från hela Stockholms län på Folkets Hus. Hennes forskningsfält är lärares professionella lärande och utveckling och hur det påverkar elevernas lärande och utveckling.

(Se också vår sida om Helen Timperley där föreläsningen finns filmad och allt hennes presentationsmaterial ligger.)

Timperleys grundtes är att lärare aktivt måste arbeta med att utveckla sitt eget lärande och att detta måste organiseras och främjas av skolornas ledare. Genom att ställa frågan vilka kunskaper och färdigheter eleverna behöver kan lärare fördjupa sin professionalitet och fördjupa sina färdigheter. Timperley menar att lärare måste delta i ett livslångt lärande där de utvecklar sina metoder, testar och utvärderar för att ytterligare främja elevernas lärande.

En vision för skolan

När Hon talar på Folkets hus är den stora salen nästan full och stämningen förväntansfullt sorlig innan hon kommer ut på scenen. Timperley är liten och försynt, men sorlet tystnar omedelbart, hon brinner av engagemang och det är knäpptyst när hon inleder med att berätta om Nya Zeelands vision för skolan.

Helen Timperley NZ vision

Flera deltagare twittrar ut att de nu har hittat sin vision.

Hennes mission är att lärare ska utveckla sitt professionella lärande och bilda sin uppfattning om undervisningen utifrån elevernas måluppfyllelse och resultat. Forskning visar att lärare måste tro på att deras elever kan prestera bättre och snabbare, bara genom att tro på sina elever kan man utmana dem och få dem att nå nya höjder. För att göra detta måste lärare ständigt utveckla sitt yrkeskunnande och pröva nya pedagogiska metoder och utvärdera dessa.

- Hur vet du att dina nya metoder gör skillnad? frågar hon som öppen fråga innan hon drämmer till med; vet du inte det är du inte närmare målet än innan du började.

Att fråga eleverna vad de tycker och ta reda på vad de lär sig för att anpassa undervisningen efter deras behov och förståelse är enligt henne livsnödvändig i lärargärningen. Detta får mig att tänka på Dylan Williams i dokumentären The Classroom project där han säger:

- Skolorna idag är bättre, ungdomarna smartare men samhällen är mer komplicerade och därför kräver det mer kunskaper av eleverna för att fungera i samhället.

Precis som på eleverna måste det från skoledarna finnas stor tilltro till lärares vilja att utvecklas och lära sig nya metoder. Timperley slår fast att detta ställer krav på att det finns strategier för att tillvara ta erfarenheter och föra dem vidare mellan kollegor. Om en lärare åker iväg på fortbildning men det inte finns någon strategi för att föra dessa kunskaper vidare till sina kollegor eller utvärdera hur detta påverkar elevernas lärare så kommer den nya kunskapen inte organisationen till godo. Timperley trycker på förstelärare här har en roll som ledare av andra lärare och att de måste arbeta med grupper.

- Om försteläraren arbetar med enskildas lärare finns risken att det uppfattas att det är ett straff för dåliga lärare och försteläraren får dåligt rykte.

Timperley menar att lärare måste uppmuntras att utvecklas och att det måste bli en naturlig del av yrkets vardag.

Cissi och Malin, förstelärare från Sätraskolan, som besökte föreläsningen håller med det som sägs.

- Förändring måste komma inifrån, om det blir ett krav låser sig folk, säger Cissi. Malin håller med och tillägger:

- Man känner igen diskussionerna från skolan, det är inte nyheter men man får en del Aha-upplevelser.

Men när ska man hinna med sitt lärande, i en redan tidspressad organisation är det lätt att hoppa över det som inte brinner men Timperley pekar på att det måste skapas tid för lärande exempelvis i form av möten och att denna tid ska vara prioriterad samt att skolan ska fokusera på ett utvecklingsområde åt gången.

- Ingen lärare kan vara inblandad i mer än ett fokusområde åt gången. Och det tar tid att uppnå djuplärande. Minimum är att fokusera på ett område i ett år, men två år är mer lämpligt, säger Timperley.

Samtidigt menar hon att förändringar i elevernas resultat och förståelse kommer snabbt.

- Mät förändringar, får du inte resultat så måste du tänka om. Förändringsarbete behöver inte ta lång tid. Fastna inte i mätprocessen och bara mät och mät utan att få resultat. Uppvisas inget resultat får du tänka om.

I slutet av föreläsningen applåderar alla länge och så snart publiken reser sig börjar det surras och smida planer. Vissa håller med, andra inte, men alla är engagerade och rosiga om kinderna.

Att vara en skolutvecklare

Dagen efter får förstelärare chansen att arbeta fördjupande kring frågorna om kollegialt lärande i seminarium där de stöter och blöter frågorna om hur de kan bedriva utvecklingsarbete på sina skolor. Karin och Åsa, förstelärare från Lillholmsskolan var där och seminariet har gjort intryck på dem. De är båda ansvariga för att utveckla pedagogiken på sin skola och håller med Timperley i mångt och mycket.

Karin berättar att hon ser sin roll som en utvecklingstjänst där man ska ligga i framkant i pedagogisk forskning, men även vara lyhörd för vad ens kollegor behöver för stöd.

- För att hålla sig framme så blir det mycket läsning i digitala kanaler som Pedagog Stockholm, olika nätverk och Skolverkets kedjebrev.

Åsa tillägger att man måste fokusera på några områden, att man inte kan förändra allt på en gång eller hoppa på alla projekt.

Just nu är jag som mattelärare jätteintresserad av flippat klassrum eftersom mina elever behöver mer tid att räkna på lektionen. Jag fokuserar på det nu och sen tar jag med mig erfarenheterna ut till mina kollegor.

De är båda överens om att utvecklingsarbetet måste anpassas till hela lärargruppens behov och att det inte får bli för smala ämnen.

- Exempelvis betyg och bedömning är alla lärare intresserade av, säger Åsa.

Timperley fokuserar mycket på det konkreta exempelvis hur en förstelärare närmar sig sina kollegor.

- Det är viktigt hur man närmar sig sina kollegor, det måste vara respektfullt, påpekar Åsa.

- Försteläraren är inte en expert som kan lösa alla problem, tillägger Karin, men det är en resurs, eftersom de har tid frigjort för kreativt utvecklingsarbete. Sen måste man också tänka på att alla lärare inte vill gå den här vägen i yrket.

De slår båda fast att lärare måste lära sig av varandra och utbyta erfarenheter. Man kan inte stå och slå huvudet i väggen utan måste experimentera tillsammans och komma fram till vad som fungerar.

Vill du veta mer och fortsätta diskussionen så finns det gruppen Helen Timperley i svensk skola på facebook. Senare in veckan kommer även den filmade intervjun upp här på pedagog Stockholm och vi kommer att göra en exklusiv intervju med henne där vi ber henne fördjupa sig i hur man skapar delarkultur och livslångt lärande i skolans värld.

 

/ Calle

Vi provar nya Twitterfunktioner

Vi vill förbättra kopplingen mellan bloggen och Twitter. Därför experimenterar jag just nu med lite olika inställningar. Så om till synes intetsägande postningar dyker upp och försvinner, vet du vad det rör sig om. Vi återkommer till alla bloggare när vi fått det att fungera. Tanken är att bloggarens Twitteralias ska följa med i det automatgenererade tweetet och förhoppningsvis bidra till mer interaktion och delaktighet.

Pelle

Flerspråkighet på förskolan

Välkommen 1

När man är i åldern ett till fem år utvecklas ens språk väldigt mycket. Under den perioden går de flesta barn i Sverige på förskolan. Enligt läroplanen (98/10) har förskolorna i uppgift att stimulera förskolebarnens språkutveckling. Om barnen har ett annat modersmål än svenska ska de dessutom medverka till att de får möjlighet att utveckla det språket.

När jag hade modersmålsundervisning i franska på förskolan i mitten av 80-talet brukade modermålsläraren komma en gång i veckan för att träffa mig och min lillasyster. Vi satt med honom utomhus eller inne i personalrummet och sjöng sånger eller pratade om vardagligheter.

Idag använder de flesta förskolor sig inte längre av modersmålslärare. Istället är flerspråkighetsarbetet en integrerad del av förskolorna i samarbete med barnens föräldrar.

Böcker som redskap för reflektion och språkutveckling

Första och andra läsningen 1

Under sommaren besökte jag kommunala och privata förskolor i olika stadsdelar i Stockholm som gått Språkforskningsinstitutets tvådagarsfortbildning Flerspråkighet i förskolan och tog del av deras verksamheter.

På alla förskolorna utgjorde skönlitteratur en stor del av det språkutvecklande arbetet. Flera av dem hade högläsning varje dag. Ibland så att barnen får se bilderna, ibland så att de inte ser dem i syfte att arbeta med barnens förmåga att se så kallade inre bilder.

En del lät även dagens bok finnas tillgänglig för föräldrarna att bläddra i så att de skulle kunna fortsätta samtala om boken hemma med barnen.

Vanligtvis läste förskolorna också en och samma bok flera gånger. Desto fler omläsningar och samtal om boken, desto mer förstår barnet handlingen – och desto bättre kan de reflektera kring berättelsen och prata om den. Något som en av förskolorna illustrerat för föräldrarna genom att dokumentera boksamtal med barnen från första och andra läsningen.

Biblioteken minskar steget till att låna hem

Lånebibliotek 1

Alla förskolorna uppmuntrade även föräldrarna till att läsa böcker hemma med barnen. En del av förskolorna hade också ett mindre lånebibliotek. Ibland med barnböcker på svenska. Ibland även med böcker på andra språk som fanns representerade i barngruppen. Det var antingen låneböcker i samarbete med Stockholms stadsbibliotek eller litteratur som förskolan själv köpt in.

Tanken är att underlätta dels för föräldrar med ont om tid, dels för dem som inte känner sig bekväma i biblioteksmiljön. Till exempel föräldrar från läsovana hem eller föräldrar från länder som saknar bibliotekskultur. Lånebiblioteken har visat sig vara uppskattade och många lånar hem böcker för att läsa med barnen. En del av förskolorna försökte även se till att böcker som man läst för barnen på förskolan fanns att låna hem på barnens modersmål.

 Sagostunder på svenska och andra språk

Bibliotek 1Flera av förskolorna besökte också regelbundet sitt lokala bibliotek för att låna böcker eller delta i sagostunder på svenska eller andra språk.  När förskolepersonalen kan  barnens modersmål brukar den kompetensen även tillvaratas för högläsning på förskolan.

En del av förskolorna försöker dessutom få föräldrar med annat modersmål att komma på besök för att läsa. Men föräldrarna har ofta svårt att få tid till det. En av förskolorna kommer nu sätta igång ett projekt där tanken är att föräldrar ska få läsa in berättelser hemma med låneutrustning på sitt modersmål. Materialet ska barnen sedan kunna lyssna på på förskolan.

Språkutbyte i barngruppen

Sånger 1

På flera av förskolorna brukar de flerspråkiga barnen få lära ut sånger på sina språk under samlingen eller hur man till exempel räknar till tio. Något som brukar uppskattas av både barnen som får lära sig nya ord och de som lär ut. Det är också ett sätt för personalen att dels uppmuntra de flerspråkiga barnen till att tala sina modersmål. Dels att lyfta barnens olika kulturer i barngruppen.

Mångkultur och allas lika värde

Matta 1

Ett mångkulturellt förhållningssätt syntes även i valet av leksaker, böcker, filmer, inredning och så vidare på förskolorna. Några av förskolorna firade också alla barnens högtider. Både för att demonstrera att alla kulturer är lika betydelsefulla och för att visa för barn och föräldrar att de känner till deras traditioner.

Flera har också tagit in barnens olika kulturer i projektarbeten de haft. Och en av förskolorna har haft ett större värdegrundsarbete eftersom de haft problem med mobbing i barngruppen på grund av olika religion/etnicitet. Förskolan har dels pratat mycket med barnen under lång tid om allas lika värde. Dels haft flera enskilda föräldrasamtal där de belyst problemet och tagit upp att man givetvis får ha vilka åsikter man vill, men att man ska tänka på vilka värderingar man överför till sina barn och konsekvenserna som det får för dem. Något som också lett till en förändring och ett mycket bättre klimat på förskolan.

Ordlistor och bildkommunikation

Ordlista 1

Men för att återgå till förskolornas språkutvecklande arbete. De använde sig också mycket av bilder som ett redskap för att skapa samtal, illustrera nya ord och vidga barnens ordförråd. Men också för att kommunicera med dem med annat modersmål som ännu inte lärt sig någon svenska. Till exempel för att förstå om barnet är törstigt, har ont eller behöver gå på toa. En del av förskolorna använde sig också av ordlistor där de ihop med barnens föräldrar skrivit ner vad den typen av nödvändiga ord heter på barnens modersmål.

När det finns personal som talar barnens modersmål brukar förskolorna också utnyttja det under en övergångsperiod. Personalen översätter då även det de säger till svenska. Dels för att barnen snabbare ska lära sig svenska. Dels för att de barn som inte förstår språket ifråga inte ska exkluderas.

Ordbanker och föräldrakommunikation

Ordbank 1

För att visa på barnens språkutveckling använde flera av förskolorna sig av så kallade ordbanker. På en av förskolorna fanns det till exempel papper uppsatta på väggen där föräldrar och personal kunde skriva till ord månad för månad som de hört barnen säga på svenska eller andra språk.

Eftersom flera av förskolorna hade barn med föräldrar som inte kunde så bra svenska eller inte kunde läsa arbetade man också mycket med muntlig kommunikation. Men också med att dokumentera vad barnen gjort på förskolan med hjälp av bilder. Ibland använde man sig även av tolkar. Till exempel vid de så kallade språksamtalen som förskolorna har med föräldrar till barn med annat modersmål än svenska.

Språksamtal och språkdomäner

Språkdomäner 1

Språksamtalet är till för att medvetandegöra för både pedagoger och föräldrar hur barnens språkutveckling och språkanvändning ser ut. Vanligtvis kartlägger man med hjälp av ett underlag som går under namnet Språkdomäner var, när och hur ofta barnen använder sina olika språk. Exempelvis vid personliga möten eller genom kulturupplevelser och medier. Språkdomänerna kan se lite olika ut men grunden är densamma och bygger på ett underlag som Språkforskningsinstitutets Ulrika Dahl tog fram i början av 2000-talet.

Med hjälp av Språkdomänerna gör man upp en plan för hur man kan samarbeta för att barnet ska få mer tillgång till sitt modersmål. Man informerar också föräldrarna om att ett utvecklat modersmål även stärker barnens språkutveckling på svenska.

Tänker

Att möta de flerspråkiga barnens och deras föräldrars behov ställer nya krav på förskolepersonalen idag. Det gör även dagens läroplan. Något som gjort att fortbildning inom flerspråkighet i förskolan blivit allt viktigare.

//Sarah Magnusson

P.S
Skulle du vilja ha bättre koll på andra kulturers högtidsdagar? Mångkulturellt centrum har en almanacka som innehåller information om det. Du hittar den här.
Och vill du ha mer information på temat modersmål så är ett tips att gå in på den här sidan som Skolverket har.