Att läsa är att resa

Fröken Europa_En läsande klass

I förmiddags var Sarah Magnusson och jag på Sätraskolan för att göra ett reportage om Malin Hugander och hennes arbete med En läsande klass i 5b. Klassen har precis påbörjat arbetet med lästrategierna som utvecklats i projektet En läsande klass. Målet med projektet är att lära elever fem olika strategier med fantasieggande namn som cowboyen, spågumman, detektiven, konstnären och reportern som ska hjälpa dem att bli skickligare läsare. Genom strategierna så ökar de sin läsförståelse, går in på djupet i texter och får verktyg att utvecklas till lustläsare.

I 5b arbetar de med boken Fröken Europa, en fantasieggande berättelse som kretsar kring en fröken som har ett hemligt materialrum som barnen får besöka en och en. Går man in där gör man en resa till ett land i Europa och när de kommer tillbaka få de berätta för de andra barnen vad de har varit med om. I 5b läser de den på svenskan men den passar bra in även på SO där eleverna läser om Europas olika länder. Malin som även är SO lärare berättar att barnen tycker det är roligare att lära sig om Danmark om en person i boken har varit där eftersom faktan då kopplas till en spännande berättelse.

Samtidigt som de läser boken tillsammans arbetar de med de olika strategierna. Just idag använder de detektiven för att ta reda på vad olika svåra ord som dyker upp i texten betyder. För att klura ut vad ordet kan betyda funderar de på i vilket sammanhang ordet förekommer, om det är ett verb eller ett adjektiv och ifall ordet är sammansatt av två olika ord. Genom att arbeta med detektiven och att ta reda på vad de svåra orden betyder innan de läser dagens kapitel flyter läsningen bättre när de läser högt tillsammans. Hela klassen läser nämligen Fröken Europa ihop, där en elev slutar tar en annan vid, ingen får läsa för länge för alla som vill ska få chansen. Malin säger att gemensamt läsande och att efteråt diskutera det lästa är jätteviktigt för elevernas läsutveckling. Genom att dela läsupplevelse blir den starkare och barnen kan prata om sitt läsande tillsammans. De uppmuntras också till att läsa hemma tillsammans med sina föräldrar och Malin berättar att även föräldrarna fått veta hur man kan använda strategierna för att kunna använda dem hemma tillsammans med barnen. Även det egna, tysta läsandet uppmuntras och eleverna har parallellt en bok i skolan och en bok hemma. Man måste läsa på flera olika sätt för att bli en lustläsare!

Reportaget från en läsande klass på Sätra skolan kommer att komma upp på Pedagog Stockholm i nästa vecka tillsammans med en intervju med initiativtagaren till En läsande klass-projektet, författaren och läraren Martin Widmark.

/ Calle

Ny film på g – Så flippar jag

Den första filmen jag arbetar med är en ”hur gör jag-film” om att flippa klassrummet med konkreta råd av både erfarna flippare och lärare som ligger i startgroparna.

Urflippat

I fredags var jag och filmade Helena Dalivin och Jannike Kohinoor på Mälarhöjdens skola som flippar klassrummet och bloggar om det på Urflippat. Arbetsglädjen och lusten att utvecklas och dela med sig var påtaglig och besöket var en riktig energidusch som gjorde mig sugen på att återvända till klassrummet. Jannike och Helena berättade hur deras flippande får dem att bli bättre lärare genom att de tänker ett varv till och arbetar mycket mer med att vara tydliga och effektiva i sina faktagenomgångar, tack vare att de får se sina egna presentationer inspelade. Tidsvinsten använder de till att hjälpa och arbeta med eleverna i klassrummet.

Andreas Hernvald

Tidigare har jag pratat med Andreas Hernvald på Johan Skytteskolan i Älvsjö som är i startgroparna av sitt flippande av matteundervisningen.
– Väldigt mycket nybörjare men det är spännande, uttrycker han det själv.
Andreas läste om flippande på twitter och såg en film innan han testade för första gången. Han bestämde sig för att testa och fick blodad tand tack vare gott gensvar från eleverna som gillar att de kan titta på genomgångarna var och när de vill, att de kan se saker flera gånger och att genomgångarna blir mer korta och koncisa. Du kan läsa om hans försök på bloggen Flippar och floppar i matteundervisningen.

JiPPiegänget

Andreas inspirerades bland annat av Daniel Barker som tidigare har intervjuats här. Daniel ingår i dag i JiPPi projektet på Norra Real tillsammans med Lars Adiels och Patrik Sandström där de gör mätningar av elevresultat efter deras lektionsflippande. De har märkt att deras elever blir mer och mer vana vid det flippade klassrummet och att de uppskattar fokusen på att bearbeta och förstå innehållet på lektionen efter att de sett faktagenomgången i förväg. Dessutom visar mätningar att elevernas resultat höjs, speciellt när flippandet kombineras med kontrollfrågor där läraren får veta vad eleverna kan innan denne går in i klassrummet.

Gemensamt för alla de intervjuade är att de vill utmana sig själva och testa nya vägar att nå fram till eleverna, samt att de gärna delar med sig av sina erfarenheter till kollegor. Så flippar jag kommer att bli en praktisk ”så gör jag-film” för dig som vill komma igång att flippa klassrummet. Redan idag bjuder vi på fyra tips från de intervjuade flipparna:
•    Våga testa, det gör inget om det inte blir perfekt.
•    Bli inte avskräckt om det tar lång tid första gången du gör en film, du får snabbt in rutinen och det går mycket snabbare.
•    Blev inte första flipptillfället som du hade tänkt dig? Hade eleverna inte sett din film du lagt ner lång tid på att göra? Ge inte upp! Låt eleverna få tid att vänja sig vid en ny lärostil.
•    Att filma sig själv kan vara läskigt, men du synliggör din egen praktik och kan i processen bli en bättre lärare.

I filmen Så flippar jag, som vi siktar på har premiär i början av nästa vecka kommer du att se fem inspirerande lärarkollegor som hjälper dig att komma igång och flippa. Känner du andra som gör ett inspirerande jobb och har idéer som borde nå ut till fler? Hör av dig i så fall!

/ Calle

Har du kreativa förslag för läsplattan?

Ipad tävling

Den här läraren använder sin padda för att kunna prata som olika konstnärer på bildlektionerna. Hur använder du paddan i klassrummet? Vi efterlyser era mest kreativa, roliga eller tokiga förslag om hur man använder en surfplatta som lärare. Skicka in ditt förslag som ett foto, text eller kanske en videosnutt till pedagogstockholm@stockholm.se innan 30:e september.

Alla inskickade förslag belönas med boken Roligare, tack! en humorbok av läraren och serietecknaren Max Entin. De tre bästa förslagen belönas dessutom med ett Pedagog Stockholm-set med användbarheter.

Vinnarna koras på Pedagog Stockholms prisblogg. Juryn består av Pedagog Stockholms redaktion.

/ Calle

Lärarens livslånga lärande

Timperley_bild

Professor Helen Timperley vid universitetet i Auckland på Nya Zeeland är på besök i Stockholm och i måndags talade hon för runt tusen förstelärare och skolledare från hela Stockholms län på Folkets Hus. Hennes forskningsfält är lärares professionella lärande och utveckling och hur det påverkar elevernas lärande och utveckling.

(Se också vår sida om Helen Timperley där föreläsningen finns filmad och allt hennes presentationsmaterial ligger.)

Timperleys grundtes är att lärare aktivt måste arbeta med att utveckla sitt eget lärande och att detta måste organiseras och främjas av skolornas ledare. Genom att ställa frågan vilka kunskaper och färdigheter eleverna behöver kan lärare fördjupa sin professionalitet och fördjupa sina färdigheter. Timperley menar att lärare måste delta i ett livslångt lärande där de utvecklar sina metoder, testar och utvärderar för att ytterligare främja elevernas lärande.

En vision för skolan

När Hon talar på Folkets hus är den stora salen nästan full och stämningen förväntansfullt sorlig innan hon kommer ut på scenen. Timperley är liten och försynt, men sorlet tystnar omedelbart, hon brinner av engagemang och det är knäpptyst när hon inleder med att berätta om Nya Zeelands vision för skolan.

Helen Timperley NZ vision

Flera deltagare twittrar ut att de nu har hittat sin vision.

Hennes mission är att lärare ska utveckla sitt professionella lärande och bilda sin uppfattning om undervisningen utifrån elevernas måluppfyllelse och resultat. Forskning visar att lärare måste tro på att deras elever kan prestera bättre och snabbare, bara genom att tro på sina elever kan man utmana dem och få dem att nå nya höjder. För att göra detta måste lärare ständigt utveckla sitt yrkeskunnande och pröva nya pedagogiska metoder och utvärdera dessa.

- Hur vet du att dina nya metoder gör skillnad? frågar hon som öppen fråga innan hon drämmer till med; vet du inte det är du inte närmare målet än innan du började.

Att fråga eleverna vad de tycker och ta reda på vad de lär sig för att anpassa undervisningen efter deras behov och förståelse är enligt henne livsnödvändig i lärargärningen. Detta får mig att tänka på Dylan Williams i dokumentären The Classroom project där han säger:

- Skolorna idag är bättre, ungdomarna smartare men samhällen är mer komplicerade och därför kräver det mer kunskaper av eleverna för att fungera i samhället.

Precis som på eleverna måste det från skoledarna finnas stor tilltro till lärares vilja att utvecklas och lära sig nya metoder. Timperley slår fast att detta ställer krav på att det finns strategier för att tillvara ta erfarenheter och föra dem vidare mellan kollegor. Om en lärare åker iväg på fortbildning men det inte finns någon strategi för att föra dessa kunskaper vidare till sina kollegor eller utvärdera hur detta påverkar elevernas lärare så kommer den nya kunskapen inte organisationen till godo. Timperley trycker på förstelärare här har en roll som ledare av andra lärare och att de måste arbeta med grupper.

- Om försteläraren arbetar med enskildas lärare finns risken att det uppfattas att det är ett straff för dåliga lärare och försteläraren får dåligt rykte.

Timperley menar att lärare måste uppmuntras att utvecklas och att det måste bli en naturlig del av yrkets vardag.

Cissi och Malin, förstelärare från Sätraskolan, som besökte föreläsningen håller med det som sägs.

- Förändring måste komma inifrån, om det blir ett krav låser sig folk, säger Cissi. Malin håller med och tillägger:

- Man känner igen diskussionerna från skolan, det är inte nyheter men man får en del Aha-upplevelser.

Men när ska man hinna med sitt lärande, i en redan tidspressad organisation är det lätt att hoppa över det som inte brinner men Timperley pekar på att det måste skapas tid för lärande exempelvis i form av möten och att denna tid ska vara prioriterad samt att skolan ska fokusera på ett utvecklingsområde åt gången.

- Ingen lärare kan vara inblandad i mer än ett fokusområde åt gången. Och det tar tid att uppnå djuplärande. Minimum är att fokusera på ett område i ett år, men två år är mer lämpligt, säger Timperley.

Samtidigt menar hon att förändringar i elevernas resultat och förståelse kommer snabbt.

- Mät förändringar, får du inte resultat så måste du tänka om. Förändringsarbete behöver inte ta lång tid. Fastna inte i mätprocessen och bara mät och mät utan att få resultat. Uppvisas inget resultat får du tänka om.

I slutet av föreläsningen applåderar alla länge och så snart publiken reser sig börjar det surras och smida planer. Vissa håller med, andra inte, men alla är engagerade och rosiga om kinderna.

Att vara en skolutvecklare

Dagen efter får förstelärare chansen att arbeta fördjupande kring frågorna om kollegialt lärande i seminarium där de stöter och blöter frågorna om hur de kan bedriva utvecklingsarbete på sina skolor. Karin och Åsa, förstelärare från Lillholmsskolan var där och seminariet har gjort intryck på dem. De är båda ansvariga för att utveckla pedagogiken på sin skola och håller med Timperley i mångt och mycket.

Karin berättar att hon ser sin roll som en utvecklingstjänst där man ska ligga i framkant i pedagogisk forskning, men även vara lyhörd för vad ens kollegor behöver för stöd.

- För att hålla sig framme så blir det mycket läsning i digitala kanaler som Pedagog Stockholm, olika nätverk och Skolverkets kedjebrev.

Åsa tillägger att man måste fokusera på några områden, att man inte kan förändra allt på en gång eller hoppa på alla projekt.

Just nu är jag som mattelärare jätteintresserad av flippat klassrum eftersom mina elever behöver mer tid att räkna på lektionen. Jag fokuserar på det nu och sen tar jag med mig erfarenheterna ut till mina kollegor.

De är båda överens om att utvecklingsarbetet måste anpassas till hela lärargruppens behov och att det inte får bli för smala ämnen.

- Exempelvis betyg och bedömning är alla lärare intresserade av, säger Åsa.

Timperley fokuserar mycket på det konkreta exempelvis hur en förstelärare närmar sig sina kollegor.

- Det är viktigt hur man närmar sig sina kollegor, det måste vara respektfullt, påpekar Åsa.

- Försteläraren är inte en expert som kan lösa alla problem, tillägger Karin, men det är en resurs, eftersom de har tid frigjort för kreativt utvecklingsarbete. Sen måste man också tänka på att alla lärare inte vill gå den här vägen i yrket.

De slår båda fast att lärare måste lära sig av varandra och utbyta erfarenheter. Man kan inte stå och slå huvudet i väggen utan måste experimentera tillsammans och komma fram till vad som fungerar.

Vill du veta mer och fortsätta diskussionen så finns det gruppen Helen Timperley i svensk skola på facebook. Senare in veckan kommer även den filmade intervjun upp här på pedagog Stockholm och vi kommer att göra en exklusiv intervju med henne där vi ber henne fördjupa sig i hur man skapar delarkultur och livslångt lärande i skolans värld.

 

/ Calle

Vi provar nya Twitterfunktioner

Vi vill förbättra kopplingen mellan bloggen och Twitter. Därför experimenterar jag just nu med lite olika inställningar. Så om till synes intetsägande postningar dyker upp och försvinner, vet du vad det rör sig om. Vi återkommer till alla bloggare när vi fått det att fungera. Tanken är att bloggarens Twitteralias ska följa med i det automatgenererade tweetet och förhoppningsvis bidra till mer interaktion och delaktighet.

Pelle

Flerspråkighet på förskolan

Välkommen 1

När man är i åldern ett till fem år utvecklas ens språk väldigt mycket. Under den perioden går de flesta barn i Sverige på förskolan. Enligt läroplanen (98/10) har förskolorna i uppgift att stimulera förskolebarnens språkutveckling. Om barnen har ett annat modersmål än svenska ska de dessutom medverka till att de får möjlighet att utveckla det språket.

När jag hade modersmålsundervisning i franska på förskolan i mitten av 80-talet brukade modermålsläraren komma en gång i veckan för att träffa mig och min lillasyster. Vi satt med honom utomhus eller inne i personalrummet och sjöng sånger eller pratade om vardagligheter.

Idag använder de flesta förskolor sig inte längre av modersmålslärare. Istället är flerspråkighetsarbetet en integrerad del av förskolorna i samarbete med barnens föräldrar.

Böcker som redskap för reflektion och språkutveckling

Första och andra läsningen 1

Under sommaren besökte jag kommunala och privata förskolor i olika stadsdelar i Stockholm som gått Språkforskningsinstitutets tvådagarsfortbildning Flerspråkighet i förskolan och tog del av deras verksamheter.

På alla förskolorna utgjorde skönlitteratur en stor del av det språkutvecklande arbetet. Flera av dem hade högläsning varje dag. Ibland så att barnen får se bilderna, ibland så att de inte ser dem i syfte att arbeta med barnens förmåga att se så kallade inre bilder.

En del lät även dagens bok finnas tillgänglig för föräldrarna att bläddra i så att de skulle kunna fortsätta samtala om boken hemma med barnen.

Vanligtvis läste förskolorna också en och samma bok flera gånger. Desto fler omläsningar och samtal om boken, desto mer förstår barnet handlingen – och desto bättre kan de reflektera kring berättelsen och prata om den. Något som en av förskolorna illustrerat för föräldrarna genom att dokumentera boksamtal med barnen från första och andra läsningen.

Biblioteken minskar steget till att låna hem

Lånebibliotek 1

Alla förskolorna uppmuntrade även föräldrarna till att läsa böcker hemma med barnen. En del av förskolorna hade också ett mindre lånebibliotek. Ibland med barnböcker på svenska. Ibland även med böcker på andra språk som fanns representerade i barngruppen. Det var antingen låneböcker i samarbete med Stockholms stadsbibliotek eller litteratur som förskolan själv köpt in.

Tanken är att underlätta dels för föräldrar med ont om tid, dels för dem som inte känner sig bekväma i biblioteksmiljön. Till exempel föräldrar från läsovana hem eller föräldrar från länder som saknar bibliotekskultur. Lånebiblioteken har visat sig vara uppskattade och många lånar hem böcker för att läsa med barnen. En del av förskolorna försökte även se till att böcker som man läst för barnen på förskolan fanns att låna hem på barnens modersmål.

 Sagostunder på svenska och andra språk

Bibliotek 1Flera av förskolorna besökte också regelbundet sitt lokala bibliotek för att låna böcker eller delta i sagostunder på svenska eller andra språk.  När förskolepersonalen kan  barnens modersmål brukar den kompetensen även tillvaratas för högläsning på förskolan.

En del av förskolorna försöker dessutom få föräldrar med annat modersmål att komma på besök för att läsa. Men föräldrarna har ofta svårt att få tid till det. En av förskolorna kommer nu sätta igång ett projekt där tanken är att föräldrar ska få läsa in berättelser hemma med låneutrustning på sitt modersmål. Materialet ska barnen sedan kunna lyssna på på förskolan.

Språkutbyte i barngruppen

Sånger 1

På flera av förskolorna brukar de flerspråkiga barnen få lära ut sånger på sina språk under samlingen eller hur man till exempel räknar till tio. Något som brukar uppskattas av både barnen som får lära sig nya ord och de som lär ut. Det är också ett sätt för personalen att dels uppmuntra de flerspråkiga barnen till att tala sina modersmål. Dels att lyfta barnens olika kulturer i barngruppen.

Mångkultur och allas lika värde

Matta 1

Ett mångkulturellt förhållningssätt syntes även i valet av leksaker, böcker, filmer, inredning och så vidare på förskolorna. Några av förskolorna firade också alla barnens högtider. Både för att demonstrera att alla kulturer är lika betydelsefulla och för att visa för barn och föräldrar att de känner till deras traditioner.

Flera har också tagit in barnens olika kulturer i projektarbeten de haft. Och en av förskolorna har haft ett större värdegrundsarbete eftersom de haft problem med mobbing i barngruppen på grund av olika religion/etnicitet. Förskolan har dels pratat mycket med barnen under lång tid om allas lika värde. Dels haft flera enskilda föräldrasamtal där de belyst problemet och tagit upp att man givetvis får ha vilka åsikter man vill, men att man ska tänka på vilka värderingar man överför till sina barn och konsekvenserna som det får för dem. Något som också lett till en förändring och ett mycket bättre klimat på förskolan.

Ordlistor och bildkommunikation

Ordlista 1

Men för att återgå till förskolornas språkutvecklande arbete. De använde sig också mycket av bilder som ett redskap för att skapa samtal, illustrera nya ord och vidga barnens ordförråd. Men också för att kommunicera med dem med annat modersmål som ännu inte lärt sig någon svenska. Till exempel för att förstå om barnet är törstigt, har ont eller behöver gå på toa. En del av förskolorna använde sig också av ordlistor där de ihop med barnens föräldrar skrivit ner vad den typen av nödvändiga ord heter på barnens modersmål.

När det finns personal som talar barnens modersmål brukar förskolorna också utnyttja det under en övergångsperiod. Personalen översätter då även det de säger till svenska. Dels för att barnen snabbare ska lära sig svenska. Dels för att de barn som inte förstår språket ifråga inte ska exkluderas.

Ordbanker och föräldrakommunikation

Ordbank 1

För att visa på barnens språkutveckling använde flera av förskolorna sig av så kallade ordbanker. På en av förskolorna fanns det till exempel papper uppsatta på väggen där föräldrar och personal kunde skriva till ord månad för månad som de hört barnen säga på svenska eller andra språk.

Eftersom flera av förskolorna hade barn med föräldrar som inte kunde så bra svenska eller inte kunde läsa arbetade man också mycket med muntlig kommunikation. Men också med att dokumentera vad barnen gjort på förskolan med hjälp av bilder. Ibland använde man sig även av tolkar. Till exempel vid de så kallade språksamtalen som förskolorna har med föräldrar till barn med annat modersmål än svenska.

Språksamtal och språkdomäner

Språkdomäner 1

Språksamtalet är till för att medvetandegöra för både pedagoger och föräldrar hur barnens språkutveckling och språkanvändning ser ut. Vanligtvis kartlägger man med hjälp av ett underlag som går under namnet Språkdomäner var, när och hur ofta barnen använder sina olika språk. Exempelvis vid personliga möten eller genom kulturupplevelser och medier. Språkdomänerna kan se lite olika ut men grunden är densamma och bygger på ett underlag som Språkforskningsinstitutets Ulrika Dahl tog fram i början av 2000-talet.

Med hjälp av Språkdomänerna gör man upp en plan för hur man kan samarbeta för att barnet ska få mer tillgång till sitt modersmål. Man informerar också föräldrarna om att ett utvecklat modersmål även stärker barnens språkutveckling på svenska.

Tänker

Att möta de flerspråkiga barnens och deras föräldrars behov ställer nya krav på förskolepersonalen idag. Det gör även dagens läroplan. Något som gjort att fortbildning inom flerspråkighet i förskolan blivit allt viktigare.

//Sarah

P.S
Skulle du vilja ha bättre koll på andra kulturers högtidsdagar? Mångkulturellt centrum har en almanacka som innehåller information om det. Du hittar den här.
Och vill du ha mer information på temat modersmål så är ett tips att gå in på den här sidan som Skolverket har.

Ny på redaktionen

JagJag heter Calle Hedrén och är det nyaste tillskottet här på redaktionen på Pedagog Stockholm. Jag kommer att arbeta som redaktör tillsammans med Pelle och Helena, med ett särskilt fokus på att utveckla vår filmkommunikation. Tidigare har jag arbetat som informatör, journalist samt som lärare på högstadiet och gymnasiet. Jag har undervisat i samhällskunskap, svenska och kommunikationsämnen, kommunalt och på friskola, och på studieförberedande och praktiska program.

Det ska bli otroligt intressant att få sätta sig in i skolans alla områden från förskola till vuxenutbildning eftersom utbildning och lärande är mina hjärteområden. Jag är särskilt intresserad av värdegrundsarbete, språkundervisning och normkritisk pedagogik, men har en förhoppning att jag via mitt arbete och er läsare ska få helt nya spännande infallsvinklar!

Jag är stolt över att få vara med och utveckla en skola i världsklass. Det finns så otroligt mycket kompetens och goda idéer ute hos er på skolorna och jag brinner för att dessa ska spridas så att fler får tillgång till dem! Bland de första projekt jag kommer att sätta igång med är en film om flippat klassrum eftersom många av er har hört av sig med frågor om metoden. Det ska bli extra roligt att få arbeta tillsammans med flera av våra duktiga bloggare som skriver om att flippa.

Min sista film för Pedagog Stockholm

Nu tackar jag för mig! I alla fall som filmare för Pedagog Stockholm. Jag lämnar inte redaktionen utan tog för en tid sedan över min kollega Eva-Lis roll som huvudredaktör, när hon slutade och gick till Skolverket. Men att både sköta huvudredaktörsrollen och filma hinner jag inte med. Så därför blev Röster från textil- och designskolan min sista film. Totalt har det blivit nästan 170 antal filmer sedan jag började hösten 2010.

Men självklart kommer vi att fortsätta producera film och därför har jag glädjen att hälsa vår nya medarbetare Calle Hedrén välkommen! Presentera sig kommer han att göra själv här på bloggen, när han börjar nästa vecka.

/Pelle Mårtenson

Platser kvar på förskolefortbildning om flerspråkighet

monster

Arbetar du på en kommunal förskola i Stockholm stad och är intresserad av kompetensutveckling inom flerspråkighet? Platserna är fulltecknade för de fristående förskolorna på tvådagarsfortbildningen ”Flerspråkighet i förskolan”. Men det finns fortfarande några platser kvar för de kommunalt anställda.

Kursanmälan

Kurstillfälle 1: 9/10 och 20/11 (heldagar)

Anmäl dig här

Kurstillfälle 2: 16/10 och 6/11 (heldagar)

Anmäl dig här 

Kurstillfälle 3: 30/10 och 28/11 (heldagar)

Anmäl dig här

Om kursen

Fortbildningen riktar sig till dig som behöver baskunskaper i förskolans språk och kunskapsutvecklande arbete med inriktning på flerspråkighet. Kursen som är kostnadsfri innehåller bland annat:

  •  Vad säger forskningen och läroplanen
  •  Modersmålets betydelse
  •  Minoritetsspråk
  • Interkulturellt förhållningssätt
  • Föräldrasamarbete
  • Språkutvecklande arbetssätt
  • Uppföljning

Kontakt

Karin Wallin 
08-50820130

karin.e.wallin@stockholm.se

Jag är en P1-knarkare

Jag ska villigt medge att jag är en p1-knarkare. Det är P1 från morgon till kväll. Tänk att ständigt bjudas in till alla dessa intressanta program som jag inte hade en aning om att jag skulle lyssna på och på köpet tillägna mig nya kunskaper. Ett riktigt folkuniversitet.

Det är underbart att få vakna till Naturmorgon på lördagmorgnarna (och kanske somna om till fågelkvitter) och Gomorron världen på söndagmorgnarna är ett måste. En ambitiös nyhets- och kulturredaktion ser till att hålla mig uppdaterad på vad som händer här hemma och ute i världen. Det är verkligen beroendeframkallande. Men det ständiga lyssnandet har, precis som andra missbruk, en baksida: att utstå alla dessa ständiga repriser.

Undvik repristräsket

Det är repriser på gott och ont – bra om man av någon anledning missat ett program, men tröttsamt om man redan hört det. Men jag har bot mot detta, hur man helt enkelt undviker dem: SR play och poddradio. Lyssna på Radiodokumentärerna i P1 (och P3:s också för den delen), Radioföljetongen, Vetenskapsradion, Sommar sommar och Sommar & vinter bara för att nämna några. Listan kan göras lång, det finns hur mycket som helst i SR:s skafferi.

Men sommaren är lång och för er som liksom jag lyssnat på orginalsändningarna kan jag tipsa om tidningen VI:s poddsändningar. Där samtalar tidningens kulturredaktör Nina Solomin med författare, konstnärer, artister, politiker, psykologer kring ett ord eller begrepp som är laddat för dem. Till exempel intervjuas Tomas Bannerhed, redaktör för tidningen LÄRA Stockholm, av Yukiko Duke om skuld, utsatthet och konsten att räkna vokaler.  Och givetvis om boken Korparna som han fick mottaga Augustpriset för 2011.

Poddarna är inspelade från slutet av september förra året till slutet av maj i år.

Om frihet

Det är sommar och många ser fram emot semesterveckor fulla av frihet. Men hur fria är vi egentligen – och hur fria vill vi vara? Ann Heberlein, aktuell med sin bok Etik, och Göran Willis, som skriver en bok om charterturismens historia, berättar vilket val mellan frihet och trygghet de gjort i livet. Kanske begränsar människor sin frihet genom att ängslas för mycket över vad andra tycker och tänker? Hur uppbokad kan en sommar bli innan den är ett fängelse? Ann Heberlein berättar om friheten i att köra en skruttig vit Volvo från 1989 och Göran Willis förklarar charterresor och frihet hänger ihop.

Om framsteg

Författaren Lasse Berg har sett fattigdomen minska i tredje världen och människors möjligheter bli större. Samtidigt har han mött tidigare utblottade som nu har mat på bordet och kläder på kroppen, men som upplever sig som mer isolerade i dag. Marie Ryd, vetenskapsjournalist, berättar hur man kan göra framsteg i sitt eget liv genom att visualisera ett mål.

Om överdåd

Konstnären Marianne Lindberg De Geer började bejaka sin överdådiga personlighet när hon fyllde 40. Kläddesignern Lars Wallin har alltid fascinerats av det överdådiga, efter en estetisk aha-upplevelse som barn. Tillsammans diskuterar de vad överdåd betyder i vår tid, varför det är viktigt att hålla fast vid sin inre önskan – och varför Marianne tänker tillbringa sin ålderdom på varuhuset NK i Stockholm.

Om pengar

Han valde bort Handelshögskolan och en given yrkesbana med hög lön. Hon har skrivit en bok om de hemliga riskkapitalisterna. Skådespelaren Johan Rabaeus och ekonomireportern Lotta Engzell-Larsson pratar PENGAR: Har de blivit alltings mått i vår tid? Lider Joakim von Anka av samlar-mani, så kallad hoarding? Och ångrar Johan Rabaeus någonsin att han valde teatern framför affärsvärlden?

Om osvenskt

När författaren Åsa Moberg jobbade som tv-kritiker på 1980-talet kallade hon allt som hon gillade för ”osvenskt”. Varför används det ordet ofta som något positivt i Sverige? Komikern Özz Nûjen tycker att det är väldigt svenskt att älta vad som är (o)svenskt eller inte. Och hur är det med pizza, ruccolasallad och Drottning Silvia?

Om tystnad

Vad händer om man är tyst väldigt, väldigt länge? Prästen Rebecka Tudor vet, hon har ända sedan konfirmationsåldern deltagit och lett tystnadsretreater. Terapeuten, författaren och humoristen Per Naroskin berättar hur tystnad fungerar i terapisituationen och varför han var så pratglad som barn. Och hur kommer det sig att det är mer högstatus att tiga än att tala?

Om tokigheter

För tio år sedan kallade Maud Olofsson med en historisk underdrift Hitlers illdåd för ”tokigheter”. Något hon fick stark kritik för. Nu berättar hon hur hon kunde göra ett sådant ordval, vem som var ute efter att ”smutsa ner” henne, och vad som fick henne att gråta hela vägen hem från Almedalen. Samt hur omöjligt det kan vara för en topp-politiker att få reparera ett misstag i massmedia.

Om mys

Nathalia Edenmont (som sommarpratade den 23/6) kommer från ett land där det inte finns något ord för MYS. Dessutom hon gör konst av halshuggna djur. Bosse Sundström gör Sveriges mysigaste musik och avslöjar nu varför. Jessica Hellgren har stylat studion med kuddar och stearinljus.

Om familj

Felix Herngren har sex barn – varför har han skaffat så många? Och hur kommer det sig att han älskar att umgås med släkten? Lena Andersson har utan prut sagt nej till familj och barn, eftersom det begränsar henne frihet. Att det skulle bli så visste hon redan som 14-åring. Nina Solomin berättar om tolvbarnsfamiljer hon träffat i New York. Felix Herngren är regissör, manusförfattare, komiker och skådespelare. Lena Andersson är författare och fick Augustpriset 2013.

Om teamwork

Skådespelaren och författaren Jonas Karlsson berättar om trasslet när man jobbar med en ny pjäs och varför han skrivit en bok om grupparbete i ett kommunhus. Organisationsexpert Anna Edwall ska förklara hur man lyckas tillsammans, och sågar omedelbart programledarens upplägg. Jonas Karlsson löser allt genom att vinka in mellanjinglar.

Om allvar

Tomas Andersson Wij, popartist, och Martina Montelius, teaterchef, berättar om sina allvarligaste stunder. Om allvar som knuffats bort ur offentligheten och allvaret som drabbar en under en humor stand-up.

Om skryt

Rapartisten Petter Alexis Askergren och psykolog Jenny Rickardson reflekterar kring människors skryt – på Facebook eller i fikarummet på jobbet. Petter förklarar varför han är självförhärligande i sina låttexter och Jenny berättar hur man kan använda skryt för att må bra själv.

Om hierarkier

Konstnären och filmaren Anna Odell om hur hon mobbades i skolan och filmen Återträffen. Sociologen Ylva Almquist om att elever med låg status i klassen oftare drabbas av olyckor som vuxna. Kulturskribenten Stefan Ingvarsson om att i litteraturvärlden består av mobbare och mobboffer.

Om syskon

Nina Solomin gästas av Lena och Stefan Einhorn, som tillsammans med Helena von Zweigbergk pratar om ”syskonskap”.

Ha en skön sommar!

Helena Karlson