Formativa frågor i Biologi – ett lektionsupplägg

Här kommer ett lektionsupplägg som  bygger på en av de fem nyckelstrategierna för formativ bedömning enligt Dylan Wiliam, den att skapa effektiva klassrumsdiskussioner som visar att elever förstår och lär sig. Ämnet är biologi, hjärnan och nervsystemet. Längst ner i inlägget hittar du lektionsupplägget både som wordfil och som pdf-fil. I slutet kommer en fråga till dig; jag behöver din hjälp att hitta ett bra sätt att bedöma och dokumentera muntliga prestationer formativt.

 

”If you answer all my questions correctly, then you are wasting your time.”

”If you´re not stuck, it´s not hard enough.”

”Never work harder than your students.”

”If children see misstakes in other childrens work, they are more likely to avoid those misstakes.” (Forskning har visat att barn som lärt sig språk av träningsrobotar som gör fel ibland, lär sig mer än från robotar som aldrig gör fel. )

(Dylan Wiliam från en workshop i våras)

 

Så här tänker jag börja årets första lektion:

REGLER!

  • Alla har samma rätt till lärande och tänkande. Ta inte ordet från någon annan. Stör inte någons tänkande.
  • Alla har samma rätt till lärande och tänkande. Alla har rätt att svara fel och tänka om.
  • ”vet inte” = du får vänta ett tag, jag hjälper dig att svara lite senare
  • No hands up – jag lottar vem som svarar. Annars är det alltid samma personer som får det bästa lärandet.
  • Vi stöttar och hjälper varandra att lära.

Det finns massor av argument för att få fler elever att delta i klassrumsdiskussioner. Det finns massor av forskning som visar hur effektiva klassrumsdiskussioner är för inlärningen.

För dem som deltar.

Ingen lärare kan fördela ordet i klassrummet helt slumpmässigt, det blir alltid någon individ eller grupp av individer som får fler frågor, och därmed bättre undervisning. Vissa elever är bättre på att begära ordet, och de som aldrig begär eller aldrig får ordet fråntas sin rätt till effektiv inlärning. Det är djupt odemokratiskt och orättvist.

Man kan inte förvänta sig att barn och ungdomar självmant berättar att de inte förstår. De behöver hjälp med det, på ett enkelt och avdramatiserat sätt.

”No hands up” är en enkel utgångspunkt. I kombination med andra tekniker för att engagera fler elever, erhålls hög kvalitet med liten insats av läraren. Till exempel om en elev säger ”jag vet inte” säger du att du återkommer om en stund, och låter några andra elever svara. Sedan återkommer du och säger tex ”vilket av dina kompisars svar gillar du bäst och varför?” eller ”återge vad hen just sa” eller en 50/50-chans ”finns det något svar som sagts som du tror är fel?” eller min favorit ”om du hade vetat, vad hade du svarat då?”

Följande lektionsupplägg bygger på klassrumsdiskussioner. Jag har tagit fram ett antal frågor som underlag för diskussionen. Frågorna är stora och tankekrävande, samt har fem svarsalternativ att välja bland. Alla elever ska välja ett av alternativen, och eleverna får motivera sitt val. Jag drar slumpmässigt namnen som ska svara. Givetvis får man räcka upp handen om man har en fråga.

I början av lektionen får varje elev ett kit med olika lappar: fem stycken märkta med bokstäverna A-E för att visa svarsalternativ, samt ett kort som är rött på ena sidan och grönt på andra. Det lägger eleven framför sig med gröna sidan upp, och när de känner att de inte hänger med vänder de upp den röda sidan, så att jag kan se hur de hänger med. Få elever vågar säga att de inte förstår, och detta är en beprövad teknik för att få fler att meddela sig.

När jag visat frågan och svarsalternativen visar eleven vilket alternativ de valt genom att hålla upp en lapp med valt alternativ A-E. Jag får då en första signal om hur mycket klassen kan. Sedan fördelar jag frågan genom att dra namn, och de får motivera sitt val. Många får svara, och jag dröjer med att avslöja svaret tills diskussionen är över och MÅNGA har yttrat sig.  Så fortsätter lektionen, ett nytt kort expriment följt av en eller flera frågor. Lektionen avslutas med en Exit Question, en kort fråga som eleverna besvarar på en lapp och ger till mig när de går ut. Då får jag se hur många som faktiskt lärt sig, och kan anpassa nästa lektion efter det.

Slutligen behöver jag er hjälp med en sak. Jag är osäker på hur jag ska göra med bedömningen av deras muntliga resonemang och motiveringar. Jag har en matris, men hur ska eleverna fylla i den? Ska de bedöma sig själva enskilt? Ska de bedöma varandra parvis eller i grupp med t.ex. ”two stars one wish”? Kommer de minnas vad kompisen sagt? Ge mig dina förslag genom att kommentera i strängen här nedan, så får både jag och andra läsare era tips. Tusen tack på förhand!

Lektionen som wordfil: Intro Bi åk 9 v.34

Lektionen som pdf-fil: Intro Bi åk 9 v.34 pdf

Ajö. Tommy (@MatteTommy på twitter)

5 kommentarer

  1. Maria Henryson, 22 augusti 2013

    Hej!
    Jag tänker mig att eleverna kan spela in varandra, ljud eller bild, och därefter bedöma enligt genomgången matris. Har också planer på att låta mindre grupper på matten diskutera problem, filma och skicka till mig för bedömning då och då.
    Vid klassrumsdiskussioner i samband med genomgångar har jag provat att ha ett system för hur jag lägger glasspinnarna (som elevernas namn står på), typ en E-,C- och A-hög. Nackdelen är att när elevernas namn är draget så kan de ”luta sig tillbaka”.
    Ett annat tips, prova miniwhiteboards, roligt och lite barnsligt enkelt sätt att få alla att behöva tänka. Har slagit jätteväl ut i de klasser som jag provat i – laminerade A4 funkar OK.
    Tack för all inspiration! La upp kemilaborationer kring ämnens egenskaper på ett sätt som liknade det du gjorde med optiken, blev bra!
    Maria
    PS Kan du tänka dig att lägga ut din bedömningsmatris för det muntliga

    • Tommy Lucassi, 28 augusti 2013

      Tack! Filma blir det! Lägger upp matrisen när den är klar.

  2. Daniel, 27 augusti 2013

    Hejsan!

    Har också tänkt köra med exit pass denna termin. Även i matematiken med lite öppnare frågor. Jag tittade igenom lite Dylan Williams-material i somras, bl.a. en dokumentär där de provade formativa arbetssätt i en brittisk åk 8. Kanonintressant (finns på youtube). Även om man har sett själva redskapen förr så var just reaktioner och se det i ”action” som var intressant. Särskilt spännande var att de ”duktiga” (handen uppe ofta – elever) hade svårt att anpassa sig till att de inte får svara så ofta. Men i slutändan gillade alla glasspinnesystemet. Det gäller att hålla i sig men också kanske anpassa så att de fungerar för en själv.

    Håller med föregående kommentar gällande det muntliga. Att videofilma har jag hört ska vara det mest effektiva sättet att bedöma sin egen presentation (vi lärare skulle gynnas av detta med!). En bedömningsmatris skulle vara bra. Eleverna kanske kan vara med och utforma. Kanske höra med språklärare som har mer erfarenhet då muntliga presentationer där är kanske mer specifikt nämnda i kunskapskraven?

    Förslag på kategorier: tydlighet, begreppsanvändning, samband och övergripande bilden (hur det kopplas med hälsa, kost, samlevnad, hållbarhet osv.). At bedöma under en fem minutersperiod där de talar kan vara svårt. Går det också att bedöma om de har arbetat i grupper om två eller fler? Inte alltid lätt att få in 28-30 muntliga presentationer med så lite lektionstid…

    Lycka till! Får försöka fila på något själv under terminen och se var jag hamnar.

    / Daniel

    • Tommy Lucassi, 28 augusti 2013

      Tack! Det blir filmning, och jag grunnar djupt på hur jag ska organisera samtalen så att de blir en fullständig grund för bedömning. Det finns bara ett sätt att hitta det: tuta å köra, revidera osv. Verkligen tack för tips och engagemang!

      • Daniel, 4 september 2013

        Härligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.