Förskolan och det digitala lärandet

Reflektioner efter en föreläsning med Stig Roland Rask

 

Igår var 125 personer på Armémuseum för att lyssna till Stig Roland Rask som talade under rubriken ”Förskolan och det digitala lärandet”. Vi som satt där var PIM-examinatorer och förskolechefer från hela staden. Jag vet inte om så mycket förskolefolk någon gång har samlats under temat IT. Bara det visar att något nytt är på gång.

 

Stig Roland började med en kort exposé över teknikutvecklingen i västvärlden. Vi kände igen oss och småskrattade åt allt som vi tyckt var modernt och som nu är borta. Eller som var avgörande och unika steg då, men som nu är vardagsmat. Videobandspelare, biltelefon, direktsänd television till exempel.

 Ny teknik är inte längre experters och forskares egen angelägenhet. Ny teknik tar vi ställning till varje dag i våra hem. Vissa tar snabbt och oreflekterat till sig allt som är nytt andra visar, som jag tycker, sund skepsis.

Hur ska förskolan ta till sig ny teknik? Stig Roland Rasks svar är att just i förskolan, i jämförelse med grundskolan, finns potentialen att använda IT på det kreativa och lustfyllda sätt som det inbjuder till. Från de allra yngsta åldrarna tar barn till sig det som datorer och smarta telefoner erbjuder. De lär sig hitta och manövrera. De ser hur andra gör och härmar. De uppfattar symboler och får omedelbar positiv respons när de lyckas, när de trycker på en ikon och det de förväntat sig blir synligt. Det här lär sig barn i stor utsträckning i sitt hem, med sina föräldrar och syskon som förebilder. 

Förskolan tar vid i sitt uppdrag kring lärande. Vi som jobbar här måste lära oss behärska datorer lika bra som kaplastavar, penslar och färg, hinkar och spadar, luppar och lera. För att kunna använda IT som ett verktyg bland alla våra andra verktyg. För att stimulera, för att koncentrera, för att berika de läroprocesser som pågår hos varje barn i varje barngrupp.

 

Stig Roland talade om begreppen lära ut och lära in, och hur lätt det är för lärare att nöja sig med att se hur bra lektionsplanering jag gjort, vilket bra lärarframträdande jag gjort och sedan skylla på barnens dåliga inlärningsförmåga när resultaten uteblir. Jag vill tro att förskolan inte har samma problem. Jag vill tro att förskolan hela tiden reflekterar och agerar kring hur man ska organisera och inspirera, och när man ska ge barn möjlighet att erövra olika tekniker för att växa i sitt lärande.

Det sista Stig Roland Rask visade var ett citat, som faktiskt jag också haft på väggen, av Sören Kierkegaard:

”Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv, när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon själv gör men först och främst förstå det hon förstår.
Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mera.”

Om förskolan ser barnen här och nu, mitt i den teknikutveckling som pågår, och kan möta dem på deras planhalva, då är allt möjligt.

 

Text: Mia Brandell

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.