Tack

image
Det här kommer att bli mitt sista blogginlägg eftersom jag i veckan slutar arbeta på Grimstaskolan. Jag kommer inte arbeta som lärare längre. Inte ha egna elever. Inga fler möten som lärare med nyanlända barn och tonåringar. Allt det där som har påverkat mig till att bli den människa jag är idag och som jag tycker är så fantastiskt och utvecklande.
Heidi och Mirre. Mina kloka, duktiga och engagerade kollegor. Ni som alltid ställer upp för både mig och alla elever. Som är flexibla, inspirerande och har så stora hjärtan. Jag kommer att sakna att inte få arbeta med er varje dag. Ni gör helt enkelt ett fantastiskt jobb för alla nyanlända och deras familjer. Tack för att ni finns och för att ni fortsätter när jag slutar.
Tack till alla som har läst min blogg och tack till er som hört av sig till mig. Det har värmt mitt hjärta många gånger och inspirerat mig i mitt arbete.
Jag kommer fortfarande vara lärare i mitt hjärta och jag kommer att fortsätta arbeta för att alla lärare måste arbeta språkutvecklande så att flerspråkiga elever har en chans att lyckas i skolan men mitt fokus kommer nu att ligga på läromedel. Ett nytt område, nya utmaningar och människor att möta. Spännande.

Att arbeta i en åldersblandad grupp

I min förberedelsegrupp som jag har är eleverna mellan 10 – 15 år (år 4 – år 9). Sida vid sida sitter de tillsammans och arbetar i mitt klassrum. De ligger på ungefär samma språknivå. De har kommit förbi det första stadiet men det skiljer såklart flera nivåer eftersom det varierar hur länge de varit här eller vad de har för skolbakgrund. I den andra gruppen som min kollega har finns de som precis har kommit till oss, de yngsta eleverna eller de elever som inte kan läsa och skriva på sitt modersmål. Vi har valt att göra såhär för vi tycker att det är viktigare att de är på rätt nivå språkmässigt än åldersmässigt. Men kognitivt. Hur hanterar jag det? Blir det ibland för barnsligt eller för svårt? Dessa funderingar får jag ofta höra. Tricket är att arbeta med genrepedagogik och med öppna uppgifter som ger eleverna möjligheter att lägga sig på den nivå som de befinner sig på. Att ha uppgifter där de läser eller skriver texter utefter sin nivå. Dessutom gör vi nästan allt tillsammans så åldern upplever jag aldrig som ett problem.
Min erfarenhet är att högstadieelever också tycker att det är kul att spela charader, pyssla, åka pulka och måla. Yngre elever kan visst diskutera texter, formulera åsikter och diskutera matematiska problem.
Självklart gör vi även saker tillsammans med den andra gruppen och när vi är ute på utflykter så hjälper de äldre eleverna oss att ta hand om de yngre eleverna. Senast förra veckan såg jag en av våra ensamkommande killar i 15-års åldern hålla en 8-årig flicka i handen på väg till matsalen. Jag vet att han haft en kämpig väg till Sverige. Varit fängslad, blivit torterad och fått lämna sin familj med syskon kvar i hemlandet. Kanske kan denna vänskap få honom att känna sig behövd och lycklig för en stund.

Vi är inte lika

image
Jag är just nu anlitad som talare på en resa till BETT-mässan i London. Med på resan är det rektorer, lärare och datafolk från olika kommuner i hela Sverige. Jag reser ensam men jag tillhör denna stora grupp (flera hundra) så jag är sällan ensam. Hela tiden träffar jag människor som vill prata och diskutera skolfrågor med mig. Så inspirerande och vad mycket jag lär mig.
Idag fick jag dessutom förmånen att lyssna på Pär Johansson från Glada Hudik. Vilken föreläsare! Vilken energi och vilket engagemang. Hans historia gick rakt in i mitt hjärta med en sådan värme och kraft. Jag skrattade och grät omvartannat. Direkt efter var det dags för mig att föreläsa. Herregud, jag har väl aldrig gråtit precis innan jag ska ha en föreläsning. Men jag tänkte att det han pratade om var att vi måste ha ett samhälle som är öppen för att misstag är erfarenheter och att vi människor är olika. Vi är inte lika men det måste finnas plats för alla i ett samhälle. Jag är en person som har nära till mina känslor. Jag skrattar lätt och jag gråter lätt. Det är så jag är.
Idag pratade jag om mottagandet av nyanlända elever och det märks att suget är stort efter att höra hur andra gör för skolor som inte är vana att ta emot nyanlända elever tar blivit tvungna att göra det nu. Det här skulle jag kunna stå och prata om i flera dagar så det var svårt att dra det på 60 min. Imorgon ska jag prata om hur man kommer igång med genrepedagogik och det vet ju ni som känner mig att det ligger mig mycket varmt om hjärtat så jag är glad över att jag fått hela 90 minuter till det.

Lektionstips om kroppen

image
I veckan har vi tittat på flera av filmerna om kroppens olika organ på UR. Filmerna är jättebra och till den första filmen finns ett manus också som eleverna kan ha framför sig när man går igenom orden. Filmerna är textade så det är lätt att göra en egen text till de övriga. De passar både för sva och sv och åldersnivån år 4-9. Här hittar du den första filmen om huden:
UR

Skräckblandad förtjusning

image
Det var kallt och halt påväg till backen. Flera hade inte vantar och hade dragit in händerna i jackans ärm. På fötterna hade några pojkar bara tunna gympaskor. Många har inte upplevt snö tidigare och visste inte vad de kunde förvänta sig. På promenaden försökte jag prata och kommunicera med en somalisk pojke som började hos igår. Träd, bil, hus och fotbollsplan. Man får en speciell kontakt när man är ute och promenerar med eleverna.
Så var vi framme och stod där mitt i backen. Några modiga vågade gå högst upp och for nedför med en farlig fart. Känslan var hisnande. Jag visade en flicka att hon kunde åka från mitten men hon skakade frenetiskt på huvudet och sa ”nej, nej”. Fler och fler vågade sig ut och vi skrattade så vi kiknade. Vilken underbar syn att se en 15-åriga kille som springer uppför en pulkabacke med ett tefat i handen och ett leende som går från ena örat till det andra. Samma pojke som förra veckan berättade om sin flykt till Sverige via Pakistan på ett lastbilsflak i 40 dagar och om kompisar som blivit tagna av polis. Han sov i flera veckor när han kom till Sverige för att han var så utmattad. Äntligen fick han vara ett barn.
– Kom nu! Jag åker med dig.
Min kollega tog flickan under armen och gick ut i backen och satte sig på ett tefat. Flickan och en till gjorde likadant. Sedan bar det av nedåt. Jag tror att alla tre skrek av både rädsla och förtjusning. Det leendet som jag sedan såg är obetalbart. Det är så häftigt att få uppleva situationer som denna med alla nyanlända elever. Detta är ett minne för livet för oss alla.

Vilken smäll!

image
Vi har från och med den första december en ny morgonrutin. Eleverna står i princip och hoppar direkt på morgonen och ber mig öppna min mejl. Varför? Jo, för våra fantastiska NO-lärare har gjort det i år igen. Vad? En julkalender med kemiexperiment. Igår fick vi dessutom besök av den ena i vårt klassrum eftersom eleverna hade frågor kring hur ett experiment skulle utföras. Snacka om att lyckas med sin fånga eleverna och hitta motivationen. ALLA elever vill ha NO hela tiden nu.

Finns det fiskar i ishallen?

image
Idag var det första gången som flera av eleverna åkte skridskor. Faktiskt första gången som flera såg en isbana.
– Åsa, finns det fiskar här?
En gullig och lite rolig fråga för mig som åkt skridskor sedan jag var två år men inte helt ologisk från någon som kommer från Afrika.
Att åka skridskor med eleverna är bland det bästa jag vet. Vi skrattar och pratar med varandra på ett helt annat sätt än när vi är i klassrummet.
Av den här upplevelsen kan jag sedan plocka hur mycket övningar som helst. Återgivande text, lucktext, instruerande text, dictogloss, klippa isär meningar osv. Bara fantasin sätter gränser.
Vi tittade också på årets julkalender. Så bra! Den bjuder verkligen in till att diskutera och ta reda på mer. Och självklart massor av nya ord att lära sig.

Du är här nu

Så står du där. Uppe på scenen tillsammans med andra elever. För några månader sedan var du några meter från en bilbomb i Syrien. Din gamla skola är bombad och finns inte kvar. Men du är här nu. Nervös och förväntansfull i nya fina kläder som du köpt med din mamma. Håret är flätat i en tjock fläta som hänger långt ned på ryggen.
När ska vi samlas? Hur ska jag veta när jag ska gå upp? Frågorna var många till mig redan på morgonen och jag försökte lugna dig. Nu står du framför mig och sjunger och dansar. Du ser lycklig ut. Det är en speciell känsla att se dig på scenen. Jag blir så rörd av att se dig i ett så fint sammanhang. Musik förenar och berör. Tack musiklärare Johanna som gör detta möjligt för våra elever. Jag vet att det betyder mycket och det gör skillnad i deras liv.
Konserten började med att vi alla sjöng ”Vi tänder ett ljus i advent” och vilka ord kan vara mer passande idag.

Vi tänder ett ljus i advent. Det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent. Det sprider ljus i vårt mörker här. Och alla som är rädda och fryser på vår jord. De borde få sitta vid vårt bord när vi tänder ett ljus i advent. När vi tänder ett ljus i advent.

Genrer och pepparkaksbak

image
På fredag ska vi mysa med glögg och pepparkakor så idag bakade eleverna. Vi började med att skriva en gemensam instruktion om hur man gör pepparkakor (vi hade köpt färdig deg). Deg, kavla, trycka och grädda. Sedan bakades det med full energi. Därefter fick de utifrån instruktionen vi skrivit skriva en personligt återgivande text med en orientering (när, var, vem/vilka, varför), alla händelser och en slutkommentar. Det här har vi gjort många gånger gemensamt så nu var det dags att göra det individuellt. Och alla lyckades! Det blev så fina texter med massor av nya svåra ord och eleverna var så stolta. Såklart att ordföljden blev lite tokig ibland och stavningen är svår men alla lyckades skriva. Flera av dem har bara varit i Sverige i tre månader. Imorgon fortsätter förberedelserna med kristyr.

Beskrivande text

image
Iran, Colombia, Gambia, Irak, Afghanistan, Syrien, Chile, Grekland, Kurdistan, Italien, Guinea, Georgien, Estland, Lettland, Libanon och Rumänien. Just nu får vi höra och lära oss en massa fakta om dessa länder eftersom det är elevernas hemländer. Vi lyssnar på nationalsånger, ser danser och hör på populärmusik.
Arbetet började för flera veckor sedan när vi startade med att lära oss mer om Sverige. Vi såg på filmer, läste texter och samlade information i en tankekarta. När vi hade tillräckligt med fakta skrev vi en gemensam modelltext. Tankekartans ”armar” blev underrubriker. Eleverna arbetade sedan på samma sätt som vi gjort. De samlade fakta i en tankekarta från internet, tillsammans med studiehandledaren och såg på film. De kunde sedan ha vår gemensamma text som förebild när de började skriva själva. Nu ska alla redovisa och berätta. Det är fantastiskt roligt att se stoltheten och glädjen eleverna känner när de berättar för oss alla och jag blir så sugen på att se dessa vackra länder på riktigt.
image