Varför spela golf?
Idag-sidan har som vanligt en intressant artikelserie på gång, denna gång kring utepedagogik. Det går uppenberligen att även lära spanska ute, även på högstadiet.
Själv har jag inspirerats av Åsa Lundquist-Coeys läsvärda bok ”Varför spelar människor golf?”, där hon bland annat resonerar kring varför avgörande beslut i den högre affärsvärlden ofta de facto fattas på golfbanan. Själv spelar jag inte golf, men förstår: tankar tar tid. På golfbanan har jag förstått att man talar en stund med varandra, tar en paus för att spela, går en sväng under avslappnat samtal, för att återigen ta en paus. En god grund för långsiktiga beslut kan man tänka, inte minst rörelsepauserna. Detta är också något jag brukar lyfta på mina föreläsningar – vikten av såväl rörelse som lugn. Lärare som tvingas sitta stilla en hel studiedag brukar alltid förstå detta mycket väl. Men det gäller förstås att också att få till det hela i sin konkreta professionella planering.
Jag och arbetsplatsombudet brukade också förlägga våra tvärfackliga planerings- och strategimöten ute på promenad. Dels för att det är ont om bra möteslokaler, men inte minst för att vi fick chans till naturlig rörelse och naturligt samtal.
Även neurodidaktiken ger stöd för rörelse:
. ”Det fördelaktiga med fysisk träning är att effekterna verkar vara så breda: de förbättrar inte bara en mängd kognitiva funktioner utan minskar också övervikt och reducerar stress.”/Torkel Klingberg
Nu gäller det bara att få till det hela i praktiken!
