Fler frågor kring kvällens klass 9A:
Varifrån kommer Stavros två timmar enskild undervisning med busledsen elev? Finns det i tjänstefördelningen eller bokförs övertid?
Är det lämpligt att sätta sitt jobb på spel?
MVG på poängprovet. Omedelbart efter tvåtimmarsduvning. Grattis. Kommer måleleven minnas sina kunskaper på lång sikt?
Jag arbetar till vardags som högstadielärare på Blommensbergsskolan i Stockholm. När jag inte ritar nidbilder på mina chefer, kollegor och elever försöker jag få de sistnämnda att inse tjusningen med svenska och engelska. Ibland går det riktigt bra.
Missa inte vår nya webbsajt för lärare och pedagoger i Stockholms skolor. Kunskap, kontakter och inspiration till alla på www.pedagogstockholm.se
Och så frågan man suger på ett tag: ”Är det rättvist att jämföra sjuorna i en ”elitklass” med (får man väl ta för givet, annars hade de väl inte valt ut den klassen?) en av de sämst presterande niorna i landet?”
Tänker såklart på trailern inför nästa veckas program: ”Mina sjuor är bättre än era nior!”
Dyskalkyli?!
Det vore ju kul om de kunde specificera det närmare än att det är ”siffrornas motsvarighet till dyslexi”.
Har just läst en doktorsavhandling och forskningsgenomgång som starkt ifrågasätter hela begreppet…
Snarare är det oansvarigt att efter 2 timmar och ett poängprov lova någon MVG.
Pingback: Tweets that mention Klass 9A: superpedagog « Max Entin -- Topsy.com
Men eller hur!?
Jag gillar däremot att det tas upp hur viktigt det är att få tid till mentorskapet. Jag skulle verkligen uppskatta om det gick att få tid till varje elev. VERKLIGEN. Hoppas att de kör lite med storsläggan på hur det ser ut på tidsfronten för oss egentligen. Inte underligt att resultaten sjunker i svenska skolan när lärarna inte får tid nog att göra det de borde.
Jag har rätt många elever som skulle behöva ”två timmar personlig undervisning” men det finns inte på kartan.
Inte heller har jag tid att utöka mentortiden, åtminstone inte om jag ska snickra ihop inspirerande lektioner.
Underbar teckning!
Vi undrar lite över vad som är Stavros svaga punkt – en superlärare måste ha en sådan (annars faller dramaturgin)
Min gissning: ett omättligt ego. Brist på uppmärksamhet= kryptonit.
Man blir lika bekymrad när man hör att en lärare (Malin) inte vet varför hon blev det som att Stavros kan åstadkomma kraftig kunskaps- och betygsvändning på 2 timmar. Trettonåringar som såg programemt fick ett ”två timmar räcker”erbjudande; inte bra!
Det som skiljer Stavros från de andra är inte utbildning eller superpedagogstatus utan hans engagemang som han hade även innan han blev TV-kändis. Det är alltid engagemanget som gör skillnaden. Men inte bara…
Det är viktigt att visa hur tiden inte räcker till för normalläraren pga. de uppgifter som under åren ackumulerats. Återstår att se om denna problematik vågas visas.
Känns som att man lär sig ungefär lika mycket om lärande och undervisning av Klass 9A, som man gör om byggnadsteknik när man tittar på Byggare Bob.
Däremot tycker jag man kan se hur förödande det är när skolan som organisation inte fungerar (nu pratar jag lite mer allmänt om den svenska skolan, speglad av Mikaelsskolan). Det är inte en lärande organisation, där man skulle kunna sprida didaktiska erfarenheter, kunskap om lärande och elever samt bedömarsäkerhet mellan kollegor.
Stavros trollar lite med Pythagoras sats och jag tvivlar inte på att han på två timmar lyckas ge Amina många insikter, säkert sådana som kan återfinnas under VG-kriteriereformuleringarna. Men grundproblemet är förstås större och passar inte in i ett narrativet ”fantastiska-trean-möter-dyskalkyliansiktet”
Jag har sett väldigt lite av Klass 9A, men just frågan om var sjutton Stavros får sin tid ifrån känns central. Men som superlärare kanske han kan göra som Hiro i Heroes och färdas i tiden?
Goda pedagoger är ju så klart viktiga för skolan och det är ingen tvekan att Stavros är bra på det han gör. Men när det skapas en personkult kring en person i skolan stjälper det nästan mer än det hjälper på det stora hela.
Och som Björn K skriver ovan, tänk om vi på riktigt var organiserade så att vi kunde dela med oss av vad vi kan. Då skulle vi alla kunna vara superpedagoger hela tiden.
Pingback: Lärarledarskapet och Superpedagogen « Välkommen till verkligheten
Det här var ju rysligt roligt. Vad trevligt att se er här allihop!
Efter ett avsnitt av 9A ritar sig bilderna nästan av sig själva. Lovar harmoni och gemyt imorgon, men på måndag gäller 9A igen.
Det är onekligen spännande att ögna igenom nya läroplanen samtidigt som man kikar på Gunilla och Stavros, framför allt. Luktar Lgr80, gör det inte? Eller rentav 69? Poängsatta prov, lära-för-provet, allt det där vi strävar bort ifrån?
Men visst, det blir bra TV. Man hinner inte problematisera så mycket på 27 minuter.
Pingback: Friluftsdag « Max Entin
God teckning och spännande tankar. Tack / A-M
Pingback: Klass 9 A: Pedagogerna och lärarna | Anne-Marie Körling
Jag håller med dig Johanna. Hur kan både Stavros och Johnny nämna dyskalkyli, som är ett ganska ifrågasatt forskningsområde, när det gäller matematiksvårigheter. Det som skulle vara intressant är ju vilka utredningar som har gjorts på killen och vilka uppföljningar som skolan gjort av dessa utredningar.
Att sedan se Stavros ”quick fix” på två timmar är enligt mig ett slag under bältet på hela lärarkåren. Men visst engagemang kommer man ju långt på. Hade jag två timmar över till mina 29 elever i år 7 varje dag i veckan, skulle jag oxå uträtta stordåd.
Det känns inte så jättebra med klass 9A då de lärarna där inte enligt mitt tycke är de bästa i stan. http://blogg.idrottslarare.se