Systemåterställning
När man arbetar med vågräta arbetslag följer man en kull från sexan till nian. Jätteroligt – men omställningen blir tämligen brutal vart fjärde år.
När man arbetar med vågräta arbetslag följer man en kull från sexan till nian. Jätteroligt – men omställningen blir tämligen brutal vart fjärde år.
Jag arbetar till vardags som högstadielärare på Blommensbergsskolan i Stockholm. När jag inte ritar nidbilder på mina chefer, kollegor och elever försöker jag få de sistnämnda att inse tjusningen med svenska och engelska. Ibland går det riktigt bra.
Missa inte vår nya webbsajt för lärare och pedagoger i Stockholms skolor. Kunskap, kontakter och inspiration till alla på www.pedagogstockholm.se
Omställningen är väl också en del av tjusningen? Iaf är det så i år 1-3. Ettan är ett väldigt slit och oerhört mycket rutin- och grundbyggande (läsa-skriva-räkna-bete sig). Tvåan kan man börja jobba på allvar och trean skördar man så frukten av de två tidigare årens slit. Förhoppningsvis ger också nationella proven lite utdelning för allt nedlagt engagemang.
Sedan tror jag dock det är dags att släppa dem vidare till nya utmaningar, nya lärare, ny byggnad. Men det är härligt att träffa dem i matsalen och ta ett litet snack om livet, universum, skolan och allt. På tre år hinner man alltsomoftast bygga upp en bra kontakt.
Min mellanstadielärare sa till mig ”Ni har varit en så underbar klass, jag tror att jag aldrig kommer få en jag tycker så mycket om”, och han menade det. Tre år senare frågade jag om det där: ”Nä sådär känner man varje gång, nu tycker jag att den här klassen är den bästa!” svarade han. Han tyckte säkert jag verkade vuxen nog att höra det, 16 någonting, men mitt hjärta krossades!
Jätteroligt och mitt i prick, tycker jag.
Lärarhumor tycker min man…