Jag arbetar till vardags som högstadielärare på Blommensbergsskolan i Stockholm. När jag inte ritar nidbilder på mina chefer, kollegor och elever försöker jag få de sistnämnda att inse tjusningen med svenska och engelska. Ibland går det riktigt bra.
Missa inte vår nya webbsajt för lärare och pedagoger i Stockholms skolor. Kunskap, kontakter och inspiration till alla på www.pedagogstockholm.se
Hahaha!
Du får ta den ledigheten på sommaren istället. Ergo: med ett sådant avtal ska läraren hinna med sin nuvarande 45-timmarsvecka på 40 timmar och dessutom få mindre sammanhängande ledig tid på sommaren…
Jag har också svårt att se att din semesteransökan går igenom under rättningsperioden för nationella proven
Här är länken till SvD:s ledare http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/gor-inte-lararna-till-byrakrater_4535927.svd
Men i ärlighetens namn: rektorerna på DN:s ledarsida öppnar ju för möjligheten till parallella avtalsformer, så att t.ex. vissa lärare kan ha semestertjänst, vissa lärartjänst. Inte alls fel tänkt, men om man inte löser frågan om vilka arbetsuppgifter lärare ska ha så kommer det nog bara innebära mer arbetsuppgifter på kortare tid (som det ju ofta ser ut i de friskolor debattartikeln nämner).
Men hallå, jag tycker ni kan ta oss ickelärares avundsjuka på allvar. NO-lärare som undervisar om jordarter kan få ha kvar sitt sommarlov och arbetstid (för hur roligt kan man ha med jordarter?). Hemkunskapslärare behöver inget sommarlov för de äter bara efterrätter på jobbet. Man kanske kan få flexa loss tidigare om man tittar lite på jordarter ett slag?
Skämt åsido, personligen tror jag att arbetstid är ett av chefens sämsta styrmedel.
Jag har arbetat som lärare under många år; både med ferietjänst och med semestertjänst. Jag föredrar faktiskt semestertjänst men det är ju knappt så man vågar säga det högt i den allmänna debatten. Jag föredrar semestertjänst främst för att jag då får en jämnare arbetsfördelning och jag känner att jobbet blir mindre stressigt. Vi får också ta ut en semestervecka under terminen vilket är väldigt uppskattat. Ibland undrar jag om alla lärare som är så emot semestertjänster verkligen har provat att jobba som lärare med semestertjänst? Det är alltid bara nackdelarna som blåses upp. Ska debatten tas på allvar måste man belysa alla aspekter; för- och nackdelar.
Att vår rektor styr över vår arbetstid är väl egentligen inget konstigt vare sig vi har semestertjänst eller ferietjänst. Arbetsgivaren är ju den som leder och fördelar arbetet men det behöver ju inte betyda att rektorn är stora stygga vargen för det:-) Ingen av mina rektorer, vare sig jag har arbetat ferietjänst eller semestertjänst, har behandlat mig som en mindre vetande som inte kan ta ansvar över det uppdrag jag har som lärare. Jag har tyckt att läraryrket har varit fritt och kännt att jag själv kunnat påverka mycket oavsett om jag har semestertjänst eller ferietjänst.
Jag tycker det är jättebra att vi debatterar detta med ferietjänst kontra semestertjänst men jag tycker att vi lärare måste bli mer nyanserade för att kännas trovärdiga.
Jag funderar över vad den här debatten handlar om, egentligen. Antagligen är det en mycket större fråga än just ferieledigheten. Jag tror att det handlar om en känsla av att det finns ett tvivel på att man som lärare inte utför sina arbetsuppgifter i tillräckligt hög grad. Att det skulle finnas en misstanke om att man inte utför sitt uppdrag. Den känslan tror jag inte att man kan råda bot på vare sig med ferietjjänst eller semestertjänst. Den är en mycket större utmaning för alla inblandade.
En sak förstår jag inte i den här debatten. ”Du ska hinna med dina 45 timmar i veckan på 40 timmar…” Men om man arbetar 40 timmar i veckan och inte hinner med sitt arbete så få man väl jobba över. Då blir det övertid. Och övertid kan bli ledig tid, tid som t.ex. kan plockas ut på ett påsklov eller nåt.
Eller tänker jag helt fel?!
/Tirsten
@ Tirsten: Det är ju inte timmarna utan arbetsuppgifterna som man ska hinna med på 40 timmar eller 45 timmar. Är det 40 timmar så är det ju fördelat på fler veckor än vad 45 timmar är. Uppdraget ser ju likadant ut. För mig handlar det om en bättre arbetsmiljö om jag jobbar 40 timmar/vecka.
Eva: Ja, det är ju det jag menar. Jag hade hellre arbetat 40 timmars vecka. Därför förstår jag inte detta massiva motstånd. Jag förstår inte riktigt vad det är som jag skulle förlora. Istället känns det som om jag skulle få större kontroll, genom att kunna styra över min lediga tid.
När jag går hem är jag ledig, ingen förväntar sig att jag ska jobba tio timmar till hemma.
Jag tror ju inte att lärare skulle ta semester en månad i oktober bara för att de kan. Jag vet inga rektorer som gör det, fastän de kan.
Man skulle inte heller behöva uppleva den dubbla stress det ger att gå på lov och känna att man måste sitta och förbereda utvecklingssamtal.
…
Tirsten
Jag tror att motståndet beror på hur det har presenterats. Inte som ett försök att förbättra lärarnas arbetsbelastnin utan som ett misstrorndevotum. ”Vi vill ha kontroll över er tid så vi vet vad ni gör!” verkar det som om SKL menar.
Om det blir 40-timmarsvecka så skall arbetsgivaren vara medveten om att de flesta kommer att bevaka sin arbetstid. Eftr min schemalagda tid kommer jag bara att arbeta beordrad övertid.
Kanske är detta bra för oss lärare eftersom vi då inte kommer att sitta hemma och arbeta på helgerna.
Fast man får ju lov att börja med de nationella proven i år 3 och 5 redan i september för att hinna rätta och ha samtal
/Bettan
Jag är inte principiellt motståndare till semestertjänst och jag tror att motståndet bara till begränsad del handlar om att man skulle känna sig misstrodd. I första hand är det väl rent krassa invändningar: rektorerna på DN:s debattsida har lagt ett förslag om 40-timmarsvecka, utan att med ett ord ta upp de förutsättningar som skulle krävas för att genomföra detta, och som man skulle kunna sammanfatta så här:
1. En diskussion kring innehållet i lärares arbetstid. Hur mycket tid ska avsättas till för- och efterarbete och hur många prov ska man ha, är frågor som kan ingå i en sådan diskussion. Båda sidor får nog här vara beredda på att ompröva sina nuvarande ståndpunkter.
2. Ett eget lärarrum till varje lärare. För att kunna göra ett bra jobb med planering och efterarbete/bedömning/utvärdering av måluppfyllelse krävs möjlighet att vid tillfälle jobba ostört. För de flesta lärare är idag enda möjligheten att jobba hemifrån.
3. En egen dator till varje lärare. Att lärare jobbar hemifrån avlastar skolans ekonomi, vilket egentligen inte är det långsiktigt bästa sättet att lösa problemet med datorglesheten.
4. En kanske inte nödvändig, men absolut önskvärd förutsättning, skulle vara att lärare får tillgång till lärarassistenter som kan avlasta dem från deras mindre kvalificerade arbetsuppgifter (distribuera talonger, kopiera, frånvaroregistrera, städa i klassrummen mm). Det är också möjligt att en sådan arbetsdelning och -specialisering skulle kunna skynda på saker som modernisering av skolors hemsidor mm, när detta blir en mer renodlat administrativ syssla och inte något som lärare ska hinna med utöver allt annas.
Semestertjänst som anställningsform är naturligtvis inte ett problem i sig. Jag är för att lärare tillsammans genomför fortbildning, lektionsplanering, diskussion och reflektion kring praktiska och didaktiska frågor, anknyter sin undervisning till utbildningsvetenskaplig forskning, handleder kollegor mm. Fördelarna med att arbeta på samma plats i en sann (och utbildningsvetenskapligt grundad) anda kan jag absolut se. Tyvärr ser jag inget tecken på att någon av de 200 rektorerna ser till dessa praktiska förutsättningar för äkta kvalitetsutveckling.
Och ett tillägg/förtydligande: ”eget lärarrum” kan vara en egen arbetsplats i samma rum som andra kollegor, men det viktiga är att man där har möjlighet att arbeta ostört, utan att avbrytas. Lärarrummet kan inte samtidigt fungera som öppen mottagning för elever och rum för kvalitativ lektionsförberedelse. Avgränsningar i tid och/eller rum måste kunna göras.
@Björn; de som skrev debattinlägget är skolchefer – inte rektorer.
Pingback: Nätpromenad - Språkmakargatan
Pingback: Lärartimme: kostnad eller värde? « Välkommen till verkligheten