Det framkommer att det förekommer ibland att flera lärare…

Skolinspektionens rapport ”Betyg i gymnasieskolan 2011: En kvalitetsgranskning av betygssättning i historia A, kemi A och svenska B” där de granskat betygsättning i 35 skolor skriver bland annat i sin sammanfattning att:

”Mål och betygskriterier inte alltid i fokus.
De flesta lärare som ingått i granskningen ger eleverna möjlighet att visa upp de kunskaper och förmågor som framgår av kursplanens mål och betygskriterier. Det finns dock lärare som inte ger eleverna den möjligheten.  Det förekommer också att vissa lärare värderar elevernas resultat och prestationer på ett sätt som inte överensstämmer med kursplanens betygskriterier för de olika betygsnivåerna. Det förekommer även att lärare inte utgår från  grundläggande principer vid betygssättning och sätter betyg utifrån summerade provpoäng, inte utifrån kunskapsomdömen. Granskningen har visat att lärare ibland sätter betyget G för elever som inte uppfyller samtliga betygskriterier för G, utan att det finns särskilda skäl. Det förekommer också att betygen VG och MVG inte sätts utifrån föreskrifterna. Istället för att väl utvecklad förmåga avseende något eller några betygskriterier kan väga upp brister i ett eller ett par andra betygskriterier ges betygen VG och MVG endast till elever som uppfyller samtliga betygskriterier för dessa betygsnivåer.

Ansvaret delat mellan lärare, rektor, huvudman.
Visserligen har läraren huvudansvaret eftersom det är läraren som sätter betyget, men huvudmannen har ett övergripande ansvar för att rektor och lärare har nödvändiga kunskaper och insikter i de föreskrifter som gäller och att dessa tillämpas. En del brister som framkommit i granskningen kan åtgärdas av den enskilda läraren, exempelvis bristfällig information till de egna eleverna. Trots att fokus för granskningen inte har varit lärarens information till eleverna har det framkommit att flera lärare inte informerar eleverna om hur olika resultat och prestationer värderas i olika uppgifter och prov och vad som förväntas av dem.  Det framkommer också att det kan finnas behov av utbildning och fortbildning då en del lärare i  granskningen förklarat en brist med att de inte är förtrogna med regelverket  kring betygssättning.  Rektorn bör även ta reda på hur lärare sätter sina betyg.”

Som vanligt undrar vi vad de relativa begreppen ”de flesta”, ”ibland”, det ”förekommer” eller ”framkommer” som SI ofta använder betyder…. den informationen är ju värdefull för att kunna tolka granskningen.

Blir grisen tjockare om man mäter den fler gånger?

Rubriken på Skolinspektionens (SI) sida, där de presenterar sin nya rapport till regeringen om tillståndet i svensk skola är ”Skolan har ett allvarligt likvärdighetsproblem”. SI skriver bland annat  att:

”I vissa skolor likriktas undervisningen kring en medelnivå, utan hänsyn till varje elevs rätt att utvecklas så långt som möjligt. Det gäller både för elever med svårigheter i skolarbetet och för elever som lätt tar till sig undervisningen.”

”Det är också vanligt att skolorna lägger ansvaret hos eleverna istället för att analysera förhållandena i skolsituationen.”

”Undervisningen tar alltför sällan sin utgångspunkt i de nationella målen i läroplan och kursplan. Istället för att täcka in samtliga delar av de nationella målen tenderar undervisningen att fokusera på innehållet i läroboken.”

”Många lärare i grundskolan saknar kunskap om de nationella målen, som riksdag och regering slagit fast, och låter andra saker styra undervisningen. Alltför många lärare saknar dessutom utbildning i det ämne som de undervisar i.”

”På tre av fyra grundskolor och på en av fyra gymnasieskolor brister dock den individuella utvecklingsplanen (IUP) och den individuella studieplanen som skolan tillsammans med förälder och elev (endast studerande och eleven om denne är myndig) ska upprätta vid utvecklingssamtalet.”

”På de flesta skolor bedrivs någon form av kvalitetsarbete, men arbetet sker ofta utan systematik. Det är visserligen vanligt att man gör uppföljningar men de resulterar sällan i slutsatser och konkreta åtgärder som förbättrar skolan.”

”På många skolor är rektorn inte tillräckligt insatt i sitt arbete i skolan och axlar inte rollen som pedagogisk ledare i det praktiska arbetet.”

Jag kommer att tänka på formativ bedömning som bygger på tre viktiga processer: att man tar reda på var eleven (läs svensk skola) befinner sig, att målet är tydligt och att man får hjälp och redskap för att utvecklas och nå målet. Nu har vi i flera rapporter och analyser från olika håll kunnat läsa analyser om svensk skola och vilka problem som finns, och det är ju bra att identifiera var man befinner sig. Problemet är ju bara att grisen inte blir tjockare för att vi mäter den fler gånger…  För att skolan ska utvecklas måste kanske målen göras tydligare-vart ska vi?- samtidigt som skolor, lärare och slutligen eleverna får bra stöd, feedback och andra verktyg för att komma dit…

Tidigare nämnda Anne-Marie Körling tänker insiktsfullt till om rapporten här.

Gäller det bara att ha ”rätt” elever?

Skolinspektionen (SI) har gett ut rapporten ”Arbetar skolor systematiskt för att förbättra elevernas kunskapsutveckling?”. Utifrån granskningen av 40 grundskolor i Sverige lyfter SI fram några utvecklingsområden. En slutsats är att orsaken till skolans kunskapsresultat, bristfälliga som goda, tillskrivs de enskilda eleverna. En annan är att flera skolor har en orealistisk bild över skolans kunskapsresultat. Resultaten kan självklart inte generaliseras till att gälla samtliga skolor i Sverige. I SI´s sammanfattning kan man bland annat läsa att:

- ”Enbart en liten andel av de granskade skolorna bedriver ett systematiskt arbete med uppföljning, utvärdering och åtgärder. Utvärdering och åtgärder är inte bara kopplade till den enskilda individen utan främst till att förebygga individuella misslyckanden. Det är vanligt att rektorn inte tar en tydlig ledning i arbetet, samt att det arbete som ändå görs, är av ad-hoc karaktär och utan dokumentation.

- Skolorna är bäst på att följa upp resultaten på elevnivå, främst i de högre årskurserna.  Skolorna är ”individfokuserade”, det vill säga de fokuserar på att följa upp, utvärdera och åtgärda resultaten på elevnivå. De letar efter orsaker till resultaten hos enskilda elever och vidtar åtgärder på individnivå för att förebygga misslyckande. Det är mindre vanligt att skolor tittar på alla elevers kunskapsutveckling, oavsett prestationsnivå, eller att de aggregerar resultaten, detta särskilt i de lägre årskurserna. Detta bidrar till att de fortsätter på samma sätt och gör inte analyser eller utvecklingsinsatser på aggregerade nivåer i syfte att söka förklaringar till bristerna bortom den enskilda individen och då eventuellt hitta dem i organisationen eller i undervisningsmetoder.

- När det gäller systematiken i arbetet med utvärdering har många skolor visserligen schemalagda, återkommande möten av olika slag för lärarna, men få skolor kan visa fastlagda rutiner och gemensamma underlag för hur de ska arbeta vid mötena. Flertalet rektorer beskriver en kultur av muntliga diskussioner och analyser vilket innebär att det brister i dokumentation av vad skolan kommer fram till. En stor del av tillgänglig kunskap finns bara hos dem som var med och kan därmed lätt gå förlorad.

- Flera rektorer ger uttryck för att det är känsligt att analysera hur resultaten hänger ihop med lärarnas insatser eftersom enskilda lärare och grupper av lärare kan känna sig kontrollerade och ifrågasatta.

- Rektorerna och lärarna har i flertalet fall en orealistiskt positiv bild av de samlade kunskapsresultaten på den egna skolan. Det vanliga är att både lärare och rektorer överskattar resultaten. Skolor som uppvisar sämst kunskapsresultat verkar vara mer medvetna om problemen än de skolor vars resultat är på en mellannivå.

- Bilden av hur rektorerna tar sitt övergripande ansvaret för uppföljning, utvärdering och åtgärdsarbete är mycket splittrad. Flertalet rektorer anser att det är de själva som tar ansvaret, men i få av de granskade skolorna ger lärarna en samstämmig bild av att det skulle vara så. Att lärarnas och rektorernas uppfattning skiljer sig åt avsevärt kan vara ett uttryck för att alla inte är involverade i kvalitetsarbetet, att ansvarsfördelningen i många fall är otydlig och att dessa frågor inte diskuteras tillräckligt i skolan som helhet.”

Några av de rekommendationer som SI ger har även starkt stöd i forskningen:

- Sätt kunskapsmålen i fokus

- Ha höga förväntningar på alla elever

- Se till att framgångsrika metoder och strategier sprids på skolan

- Ha en tydlig och känd ansvarsfördelning

- Skapa gemensamma planeringar och verktyg för hela skolan som garanterar att elevernas kunskaper bedöms likvärdigt och som möjliggör att resultaten kan aggregeras och analyseras

- Arbeta med uppföljning, utvärdering och åtgärder kontinuerligt. Kvalitetsarbetet ska omfatta alla ämnen och årskurser. Analysera kontinuerligt tidigare insatser så så det blir tydligt vad som ger resultat och vad som inte ger resultat så att resurserna används på bästa sätt.

Vad är ni bra på på er skola? Vad kan ni vidareutveckla?