Skolinspektionen (SI) har gett ut rapporten ”Arbetar skolor systematiskt för att förbättra elevernas kunskapsutveckling?”. Utifrån granskningen av 40 grundskolor i Sverige lyfter SI fram några utvecklingsområden. En slutsats är att orsaken till skolans kunskapsresultat, bristfälliga som goda, tillskrivs de enskilda eleverna. En annan är att flera skolor har en orealistisk bild över skolans kunskapsresultat. Resultaten kan självklart inte generaliseras till att gälla samtliga skolor i Sverige. I SI´s sammanfattning kan man bland annat läsa att:
- ”Enbart en liten andel av de granskade skolorna bedriver ett systematiskt arbete med uppföljning, utvärdering och åtgärder. Utvärdering och åtgärder är inte bara kopplade till den enskilda individen utan främst till att förebygga individuella misslyckanden. Det är vanligt att rektorn inte tar en tydlig ledning i arbetet, samt att det arbete som ändå görs, är av ad-hoc karaktär och utan dokumentation.
- Skolorna är bäst på att följa upp resultaten på elevnivå, främst i de högre årskurserna. Skolorna är ”individfokuserade”, det vill säga de fokuserar på att följa upp, utvärdera och åtgärda resultaten på elevnivå. De letar efter orsaker till resultaten hos enskilda elever och vidtar åtgärder på individnivå för att förebygga misslyckande. Det är mindre vanligt att skolor tittar på alla elevers kunskapsutveckling, oavsett prestationsnivå, eller att de aggregerar resultaten, detta särskilt i de lägre årskurserna. Detta bidrar till att de fortsätter på samma sätt och gör inte analyser eller utvecklingsinsatser på aggregerade nivåer i syfte att söka förklaringar till bristerna bortom den enskilda individen och då eventuellt hitta dem i organisationen eller i undervisningsmetoder.
- När det gäller systematiken i arbetet med utvärdering har många skolor visserligen schemalagda, återkommande möten av olika slag för lärarna, men få skolor kan visa fastlagda rutiner och gemensamma underlag för hur de ska arbeta vid mötena. Flertalet rektorer beskriver en kultur av muntliga diskussioner och analyser vilket innebär att det brister i dokumentation av vad skolan kommer fram till. En stor del av tillgänglig kunskap finns bara hos dem som var med och kan därmed lätt gå förlorad.
- Flera rektorer ger uttryck för att det är känsligt att analysera hur resultaten hänger ihop med lärarnas insatser eftersom enskilda lärare och grupper av lärare kan känna sig kontrollerade och ifrågasatta.
- Rektorerna och lärarna har i flertalet fall en orealistiskt positiv bild av de samlade kunskapsresultaten på den egna skolan. Det vanliga är att både lärare och rektorer överskattar resultaten. Skolor som uppvisar sämst kunskapsresultat verkar vara mer medvetna om problemen än de skolor vars resultat är på en mellannivå.
- Bilden av hur rektorerna tar sitt övergripande ansvaret för uppföljning, utvärdering och åtgärdsarbete är mycket splittrad. Flertalet rektorer anser att det är de själva som tar ansvaret, men i få av de granskade skolorna ger lärarna en samstämmig bild av att det skulle vara så. Att lärarnas och rektorernas uppfattning skiljer sig åt avsevärt kan vara ett uttryck för att alla inte är involverade i kvalitetsarbetet, att ansvarsfördelningen i många fall är otydlig och att dessa frågor inte diskuteras tillräckligt i skolan som helhet.”
Några av de rekommendationer som SI ger har även starkt stöd i forskningen:
- Sätt kunskapsmålen i fokus
- Ha höga förväntningar på alla elever
- Se till att framgångsrika metoder och strategier sprids på skolan
- Ha en tydlig och känd ansvarsfördelning
- Skapa gemensamma planeringar och verktyg för hela skolan som garanterar att elevernas kunskaper bedöms likvärdigt och som möjliggör att resultaten kan aggregeras och analyseras
- Arbeta med uppföljning, utvärdering och åtgärder kontinuerligt. Kvalitetsarbetet ska omfatta alla ämnen och årskurser. Analysera kontinuerligt tidigare insatser så så det blir tydligt vad som ger resultat och vad som inte ger resultat så att resurserna används på bästa sätt.
Vad är ni bra på på er skola? Vad kan ni vidareutveckla?
