Lärarutbildningen och begreppet jämställdhet
I måndags var vi på konferens vid Linköpings universitet och tvingades vrida och vända på begreppet jämställdhet; vad det betyder, vem som definierar det, vad det används till och vart begreppet är på väg. Och på tal om jämställdhets-begreppets ställning idag tänkte jag uppmärksamma rapporten Lärarutbildningen, jämställdhet och genus, skriven av Magnus Åberg och Maria Hedlin, utgiven av Linnéuniversitetet och finansierad av DEJA.
I en artikel på genus.se menar Magnus Åberg, med bakgrund i arbetet med rapporten, hur genusteori har försvunnit allt mer ur lärarutbildningen för att istället ge plats åt begreppet jämställdhet:
– Det är en slags signal att genusfrågan inte ska prioriteras. Fokus ligger snarare på betyg i äldre åldrar och skrivning och räkning i yngre åldrar. Utrymmet för värdegrundsfrågor har minskat.
Det fanns oklarheter kring begreppet jämställdhet i lärarutbildningen, menar Åberg, och då främst bland studenterna. Ofta fanns en förståelse av jämställdhet som en enkel fråga om antal eller också associerades jämställdhet med tvång och förbud. Åberg menar att det generellt läggs för lite tid på genusfrågorna i lärarutbildningen, men att det främst saknas tydliga lärandemål och tydliga anvisningar från ledningen. Dessutom borde utbildningarna generellt bli bättre på att samarbeta med befintliga centrum för genusvetenskap på de olika lärosätena.
Risken med en oklar förståelse av jämställdhet inom lärarutbildningen är enligt Åberg att istället för att förbättra jämställdheten så ökar eventuella könsstereotypa förväntningar på flickor och pojkar:
– Lärarutbildaren bör tidigt bemöta biologistiska kommentarer, uppfattningar om att kvinnor är på ett visst sätt bara för att de är kvinnor. Istället bör man fokusera på villkoren. Vilka villkor är det som gäller för flickor och pojkar? På vilka sätt skiljer de sig och vad betyder det för läraryrket?
En öppning för lärarutbildningen att hantera jämställdhet bör vara att att utgå från förskolans och skolans jämställdhetsuppdrag, menar författarna i rapporten. Genom att definiera det uppdraget som en del av undervisningen kan man undvika att hamna i ett upprepande av klichéer och istället nå en förståelse av begreppet. Vad innebär det till exempel att eleverna ska ges möjlighet att pröva och utveckla sina förmågor och intressen oberoende av könstillhörighet? Hur ska det gå till? Vilka hinder kan finnas? (Hedlin och Åberg 2011:31)
//Elsa Mattsson









