Något vi jobbar med i projektet Hållbar Jämställdhet är att pojkars kunskapsresultat i skolan ska höjas. Pojkar som grupp presterar lägre resultat än flickor i både grundskolan och gymnasiet. Det här är inget nytt och det ser ungefär likadant ut i alla andra europeiska länder.
Vad beror detta på? Det finns flera och sammanlänkade förklaringsmodeller till pojkarnas underprestation. Bland annat överskattar pojkar sina kunskaper och jobbar därmed mindre, medan flickor i större utsträckning underskattar sina kunskaper och jobbar mer. Förväntningar på pojkars och flickors prestationer är en annan.
Idén om en maskulin antipluggkultur är en förklaringsmodell som innebär att det inte är coolt att som pojke vara alltför ambitiös i skolan.
Smarthet och prestationer kan knytas samman med maskulinitet. Bra betyg skulle kunna passa in i den bilden men det ligger samtidigt sällan en förhöjd status i att vara en öppet ambitiös skolpojke, snarare tvärtom, en risk att sätta överläget på spel. Det här kan jämföras med flickor och en ofta uppmuntrad femininitet som knyts till skolarbete – ”den duktiga skolflickan”.
Se Skolverkets film med pedagogikprofessor Inga Wernersson som går igenom några olika förklaringsmodeller till prestationsskillnaderna hos pojkar och flickor. Idén om antipluggkultur kan, som Wernersson påpekar, inte förklara hela problembilden. Den är dock intressant eftersom den kan synliggöra hur elevers icke-pluggande blir en försvarsstrategi som är logisk utifrån faktorer av kön oavsett samhällsgrupp.
Idag tipsar vi om Att synas och lära utan att synas lära, en studie om underprestation och privilegierade unga mäns identitetsförhandlingar i gymnasieskolan.
Den utbildningssociologiska avhandlingen lanserades i veckan av Ann-Sofi Nyström och hennes resultat går i linje med annan forskning på området. Det som dock skiljer hennes resultat från mycket av den tidigare forskningen är att hennes informanter tillhör en grupp socialt och etniskt privilegierade pojkar som kan prestera goda studieresultat men som samtidigt ständigt förhandlar om sin identitet:
Josef… Jag har haft vänner som typ är duktiga i skolan, men för att kunna umgås med dom typ ”coola” [...] – som de typ kallas för – så har dom väl fått något kasst betyg lite då och då och ”Fan, jag fick IG!” och så där. (Nyström 2012:242)
Och orkar du inte läsa tre hundra sidor avhandling, läs pressmeddelandet, där Nyström påpekar:
- I utvecklingsarbeten som syftar till att öka unga mäns engagemang i skolan är det viktigt att även vara lyhörd inför den roll som skyddande av självvärde och undvikande av skamkänslor spelar i dessa processer. Vem vill inte framstå som självsäker och avslappnad i motsats till ängslig, begåvad och inte enbart disciplinerad, rolig istället för tråkig, eller uppfattas som socialt kompetent och strategisk snarare än handfallen eller naiv?
//Elsa Mattsson