Surfplattorna och jämställdheten
Det här med läs- och surfplattor i skolan är ett mer eller mindre hett ämne. Somliga har sedan länge integrerat tekniken i sin undervisning, andra funderar kring vilken plats tekniken ska ha och så finns det ytterligare andra som tycks finna tekniken oerhört provocerande.
Var man än står i frågan så finns det en aspekt som vi naturligtvis tycker är värd att syna närmare och att ta in i diskussionen. Frågan om jämställdheten. Kort sagt, hur kan användandet av surfplattor bidra till ökad jämställdhet?
I samband med PISA 2009 undersökte man digital läsförståelse (digital literacy) hos 18 länders 15-åriga skolelever (16 OECD-länder samt Kina och Colombia). Elevernas förmåga att söka, läsa och värdera digital information mättes. Korrelationen mellan traditionell läsning och digital läsning är hög, vilket innebär att det finns ett nära samband mellan dessa två sätt att läsa. Såväl traditionell som digital läsning kräver avkodningsförmåga, förmåga att känna igen ord och förmåga att förstå och tolka texter. Skillnaderna är, på en generell nivå, hur man hittar texter av intresse, hur information från olika texter integreras och hur man bedömer texternas kvalité och trovärdighet.
Undersökningen visar att skillnaderna mellan pojkar och flickor avseende digital läsning är väsentligt mindre än när det gäller traditionell läsförståelse.
Anledningarna till detta är givetvis viktiga att fundera kring om vi ska kunna förhålla oss till digital läsning i undervisningen. Utifrån det som framgår av PISA så har dock svenska skolelever överlag en bättre läsförmåga när vi ser till digital läsning än bara tittar på traditionell. Skillnaderna mellan pojkar och flickor minskar inte för att flickor presterar dåligt i den digitala läsningen, utan alla elever presterar generellt sett bättre, och pojkarna presterar bättre än de brukar. Alla vinner…?
Kanske för tidigt att ropa hej än. Förra veckan lyssnade vi på Skolportens föredrag av IT-strateg Jan Hylén som menade att en stor andel svenska lärare fortfarande saknar kompetens att integrera IT i sin undervisning. Men Jan Hylén och många med honom argumenterar samtidigt för positiva effekter av läs- och surfplattor, inte minst för lågpresterande elever. Senast igår kunde vi läsa om Åsa Moberg i Dagens Samhälle som tyckte att äntligen kunde väl pojkarna få komma ifatt i läs- och skrivförmåga, om de kunde bli mer motiverade och slippa finmotoriken som krävs för att forma bokstäver med penna.
Vi vill självklart ha mer forskning med genusperspektiv på digital läsning, men tills dess får vi hålla tillgodo med PISA:
Eleverna och nätet PISA 2009 om 15-åringars förmåga att söka, läsa och värdera digital information
//Elsa Mattsson & Emma Johnson
