Jämställdhet och statistik – Fler pojkar än flickor når målen i Piteå

Förra veckan kunde vi läsa artikeln om pojkarna på högstadiet i Piteå kommun som presterar bättre än flickorna, något kommunen är ensam om, eftersom gruppen flickor i genomsnitt är mer högpresterande i resten av landet.

Av de 471 elever som gick ut årskurs nio i Piteå 2011 nådde 88 % av pojkarna de uppsatta kunskapsmålen medan bara 85 % av flickorna gjorde det. Med uppsatta kunskapsmål menas betyg i alla de ämnen som ingått i elevens utbildning. Motsvarande siffror för Stockholms skolor innebär 80 % av flickorna och 77 % av pojkarna. På riksnivå är siffrorna 80 % av flickorna och 75 % av pojkarna (enligt statistik från Skolverket).

I jämförelse med rikssnittet skulle vi kunna säga att kunskapsresultaten hos Piteås högstadieelever är mer jämställda. Dessutom är det tydligt att högstadieeleverna i Piteå överlag är högpresterande, sett till uppnådda kunskapsmål. Även när vi ser till medelmeritvärde ligger de över rikssnittet. Det här är positivt både ur kunskapssynpunkt och jämställdhetssynpunkt.

Men jag tänker inte stanna där. I fredags fick vi på Hållbar jämställdhet, tillsammans med andra på utbildningsförvaltningen lyssna på en presentation av konsulten Christina Ahlzén, som pratade om jämställdhet och statistik i förvaltningen. Alltmer könsuppdelad statistik finns att tillgå, men vad kan vi utläsa ur statistiken? Det kanske inte räcker med att dela upp statistiken, utan även att ange värden som identifierar skillnader och likheter mellan könen.

En annan utgångspunkt för jämställdhetsarbete enligt Ahlzén är att jämställdhet inte kan mätas på bekostnad av kvalitén. För att ge ett exempel, om flickorna i en skola, som brukar uppnå högre resultat än pojkarna, plötsligt presterar sämre, medan pojkarna ligger kvar på samma nivå, innebär det på sätt och vis att det finns en ökad jämställdhet sett till kunskapsresultat eftersom skillnaden mellan resultaten minskar. Men vad hände med kvalitén?

Låt oss återgå till situationen i Piteå. Minskningen av den sammanlagda andelen elever som uppnår kunskapsmålen är egentligen ganska liten (från drygt 87 % läsåret 09/10 till drygt 86 % 10/11) och därmed inte uppseendeväckande. Däremot, om vi tittar på bilden ovan, är minskningen av andelen flickor respektive ökningen av andelen pojkar som uppnår kunskapsmålen relativt stora (fyra respektive tre procentenheter).

Detta hade varit omöjligt att upptäcka utan könsuppdelad statistik. Ännu lättare hade det varit om skillnaden mellan grupperna pojkar och flickor hade redovisats med ett eget värde, och jag hade sluppit rita en egen graf.

I Piteå verkar det alltså ha skett en kombination av att pojkar blivit mer högpresterande samtidigt som flickorna blivit mer lågpresterande. Därmed kan vi inte tala om en ökad jämställdhet på bekostnad av kvalité, snarare en fortsatt ojämställdhet och en lite försämrad kvalité, om vi ser till den sammanlagda andelen elever som har uppnått kunskapsmålen.

…eller i alla fall enligt statistiken. Vi vet fortfarande inte mycket om verkligheten bakom siffrorna. Men det exemplet visar är hur den könsuppdelade statistiken ger en tydligare bild av en situation, eller i alla fall upphov till fler frågor.

//Elsa Mattsson

Gymnasieval utifrån kön och bakgrund

Statistiska centralbyrån (SCB) har öppnat jämställdhetsportal där de har samlat statistik som ger perspektiv på jämställdhetssituationen. Statistiken är dels presenterad i teman som utgår från de fyra jämställdhetspolitiska målen i Sverige, och dels som fördjupning, där bland annat utbildning och forskning utgör ett område. Det här gör att statistiken inte bara stannar vid att vara könsuppdelad, utan sätts i ett sammanhang och blir relevant.

Därför passar vi idag på att utnyttja möjligheten genom att titta närmare på hur elever väljer gymnasieprogram. Jämställdhetsinsatser och debatter fokuserar ofta på förskolan och de yngre grundskoleeleverna. Det som är intressant med gymnasiet är att det är först då vi kan ta del av statistik som tydligt visar elevernas val av utbildning uppdelat på kön. Detta lyfter pedagogikforskare Mia Heikkilä fram i sin kunskapsöversikt om könsstereotypa val till gymnasiet.

Heikkilä menar att det faktum att mycket få gymnasieprogram har en jämn könsfördelning gör att gymnasievalen på sätt och vis visualiserar hur könssegregeringen ser ut i samhället.

Störst uppdelning mellan könen syns inom de yrkesförberedande programmen, medan de studieförberedande programmen, samhällsvetenskap och naturvetenskap, har en relativt jämn fördelning. Här kommer ytterligare en faktor in i beräkningen, nämligen socioekonomisk bakgrund. Elever från lägre samhällsklasser väljer i större utsträckning yrkesförberedande program medan elever från högre samhällsklasser väljer de studieförberedande. Undantaget är elever med utländsk bakgrund, där elever i den gruppen i större utsträckning väljer studieförberedande program och där valen generellt sett är mindre könsstereotypa.

//Elsa Mattsson

Näringslivet efterfrågar jämställd pedagogik

I tidningar, TV och bloggar pågår debatt om förskolan och genuspedagogik, och hen tycks stundtals vara nyckelordet som knyter samman alla debattörer. Idag blickar vi mot näringslivet och ser vad de har att säga om jämställdhet i skolan.

För två veckor sedan hölls Northern Future Forum i Rosenbad, där statsminister Fredrik Reinfeldt tillsammans med statsministerkollegor från norden, baltikum och Storbritannien diskuterade hållbar tillväxt. Det var två frågor som berördes; hur andelen äldre människor ska öka inom arbetskraften och hur andelen kvinnor som bolagschefer och egna företagare ska öka.

För den senare frågan höll jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och näringsminister Annie Lööf ett seminarium med 150 kvinnliga chefer i svenskt näringsliv. Diskussionerna resulterade i en lista med åtgärder både för näringslivet och för politiker. Under förslagen om vad politiker kan göra kan vi läsa följande:

• Öka insatserna för att skapa en jämställd kultur i skolan. Lärare på alla nivåer, även förskola, bör utbildas i jämställdhet och jämställd pedagogik.

Ledarskap är på många sätt ett maskulint kodat begrepp som vi i flera avseenden skulle tjäna på att avköna. Som vi kunde läsa i artikeln om Egalia så kan hen användas som ett pedagogiskt verktyg för att tala om personer och yrken utan att på förhand behöva könsbestämma dem. Vem vet, framtidens [kvinnliga] chefer kanske kommer ha gått i en skola där studiebesöket till en chef var just till en chef, och inte en ”kvinnlig chef”.

//Elsa Mattsson

Att använda hen i förskolan

Idag tipsar vi om att läsa DN-artikeln om Egalia, en av Stockholms stads förskolor med en utpräglad genuspedagogik. I artikeln möter vi enhetschef och förskolerektor Lotta Rajalin som bland annat tipsar om hur ordet hen kan användas i verksamheten och vilka missupfattningar de har mött hos kritiker:

– Det handlar inte om att alla ska bli lika eller att ta bort något utan att barnen ska få utvecklas till unika individer. Vi vill inte ta bort det biologiska könet. Det är det sociala könet vi arbetar med, säger Lotta Rajalin.

//Elsa Mattsson

Surfplattorna och jämställdheten

Det här med läs- och surfplattor i skolan är ett mer eller mindre hett ämne. Somliga har sedan länge integrerat tekniken i sin undervisning, andra funderar kring vilken plats tekniken ska ha och så finns det ytterligare andra som tycks finna tekniken oerhört provocerande.

Var man än står i frågan så finns det en aspekt som vi naturligtvis tycker är värd att syna närmare och att ta in i diskussionen. Frågan om jämställdheten. Kort sagt, hur kan användandet av surfplattor bidra till ökad jämställdhet?

I samband med PISA 2009 undersökte man digital läsförståelse (digital literacy) hos 18 länders 15-åriga skolelever (16 OECD-länder samt Kina och Colombia). Elevernas förmåga att söka, läsa och värdera digital information mättes. Korrelationen mellan traditionell läsning och digital läsning är hög, vilket innebär att det finns ett nära samband mellan dessa två sätt att läsa. Såväl traditionell som digital läsning kräver avkodningsförmåga, förmåga att känna igen ord och förmåga att förstå och tolka texter. Skillnaderna är, på en generell nivå, hur man hittar texter av intresse, hur information från olika texter integreras och hur man bedömer texternas kvalité och trovärdighet.

Undersökningen visar att skillnaderna mellan pojkar och flickor avseende digital läsning är väsentligt mindre än när det gäller traditionell läsförståelse.

Anledningarna till detta är givetvis viktiga att fundera kring om vi ska kunna förhålla oss till digital läsning i undervisningen. Utifrån det som framgår av PISA så har dock svenska skolelever överlag en bättre läsförmåga när vi ser till digital läsning än bara tittar på traditionell. Skillnaderna mellan pojkar och flickor minskar inte för att flickor presterar dåligt i den digitala läsningen, utan alla elever presterar generellt sett bättre, och pojkarna presterar bättre än de brukar. Alla vinner…?

Kanske för tidigt att ropa hej än. Förra veckan lyssnade vi på Skolportens föredrag av IT-strateg Jan Hylén som menade att en stor andel svenska lärare fortfarande saknar kompetens att integrera IT i sin undervisning. Men Jan Hylén och många med honom argumenterar samtidigt för positiva effekter av läs- och surfplattor, inte minst för lågpresterande elever. Senast igår kunde vi läsa om Åsa Moberg i Dagens Samhälle som tyckte att äntligen kunde väl pojkarna få komma ifatt i läs- och skrivförmåga, om de kunde bli mer motiverade och slippa finmotoriken som krävs för att forma bokstäver med penna. 

Vi vill självklart ha mer forskning med genusperspektiv på digital läsning, men tills dess får vi hålla tillgodo med PISA:

Eleverna och nätet PISA 2009 om 15-åringars förmåga att söka, läsa och värdera digital information

//Elsa Mattsson & Emma Johnson

Betyg i sexan dåligt för jämställdhet och jämlikhet

Alla ni som sitter och undrar hur det kommer att gå i höst, när betyg ska börja ges från årskurs sex, kan nu ta del av en hittills opublicerad studie  från Göteborgs universitet och betygsforskaren Alli Klapp. 7000 elever ingick i studien, där hälften av eleverna fick betyg i sexan och den andra hälften inte fick betyg. Det visade sig att det endast var mycket få elever (6 %) vars studieresultat i sjuan påverkades positivt av att de fått betyg redan i sexan. Den gruppen utgjordes av de mest högpresterande eleverna.

Det här är ju resultat som tycks båda illa inför hösten, och ännu mörkare ser det ut när resultat mellan flickor och pojkar jämfördes. Flickor som grupp var relativt opåverkade av betygen. Pojkars prestationer i sjuan däremot, påverkades negativt av betygssättningen.

En möjlig förklaring som Alli Klapp ger är att självupfattning och skolprestationer hänger ihop. Pojkar har generellt sett en högre uppfattning om sin egen förmåga än flickor och därmed blir klyftan mellan förväntan och resultat större och slår därmed hårdare och påverkar deras motivation negativt.

Studien har även undersökt effekten av socioekonomisk bakgrund, där det visade sig att högpresterande elever från en låg socioekonomisk bakgrund fick bättre resultat i sjuan om de haft betyg sexan. Lågpresterande elever från en hög socioekonomisk bakgrund fick däremot sämre resultat i sjuan om de fått betyg i sexan. Allra sämst gick det för pojkarna i denna grupp.

Vi inte vet hur betygsättningen kommer att påverka skolelever idag, studien genomfördes på åttiotalet, då betygssystemet dessutom såg annorlunda ut. Alli Klapp befarar dock att grupper av elever som redan missgynnas i dagens betygssystem kommer att få en än mer försämrad situation.

Läs hela artikeln på Lärarnas nyheter!

//Elsa Mattsson

Var tredje förskola ojämställd?

Förra veckan rapporterades det om hållbara jämställdhetsinsatser i förskolan. Denna vecka följde Rapport upp och hade ett inslag som berättar om Skolinspektionens arbete med att granska verksamheter. Inspektionen utgår från läroplanen, som säger att:

Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. (Lpfö98)

Trots att läroplanen uttryckligen uppmanar till aktivt jämställdhetsarbete är det upp till varje skola vilka insatser och hur mycket resurser de vill avsätta. Siffror från Skolinspektionen visar att drygt 30 % av de inspekterade kommunernas förskolor fick underkänt på punkten att medvetet arbeta mot traditionella könsmönster under perioden 2009-2010. Läs hela artikeln på SVT Rapport.

//Elsa Mattsson

Är flickorna problemet?

Igår hittade Emma den här artikeln, som handlar om hur flickor i årskurs åtta på Kyrkskolan i Ludvika är missnöjda med att de tvingas medverka i DISA, en arbetsmodell för att förbättra tonårsflickors psykiska hälsa. Medan flickorna genomgår tio entimmespass för att stärkas får pojkarna möjlighet att ägna sig åt elevens val. Där kan pojkarna till exempel läsa upp sina betyg, något som flickorna i artikeln tycker är orättvist och ojämställt. Dessutom menar flickorna att de snarare blir mer deprimerade av att delta i DISA, eftersom de tycker att det bara fokuseras på negativa tankar. (Rektorn på Kyrkskolan är förvånad och menar att tidigare utvärdering av kursen visade positiv respons från deltagarna.)

Samtidigt kom BRIS ut med sin årsrapport i måndags om samtalen med svenska ungdomar. Temat var psykisk hälsa och det visade sig att så många som 9 av 10 av de som söker stöd hos BRIS för psykiska problem är flickor, med en medelålder på 14 år.

Så vad är problemet? Är det inte uppenbart att alla flickor i åttan helt sonika borde sättas in i ett åtgärdsprogram?

Nja. Flera undersökningar visar mycket riktigt hur en större andel flickor än pojkar upplever pykisk ohälsa. Men utredningar som gjorts av Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) visar att frågan naturligtvis är mer komplicerad än så.

För det första existerar ju psykisk ohälsa både bland flickor och pojkar, men det kanske tar sig olika uttryck eller tolkas olika av omgivningen. Insatser fokuserar däremot som regel enbart på flickor och pekar därmed ut dem som problemgrupp. Därför är en viktig slutsats i rapporterna från DEJA att det bör fokuseras mer på relationerna mellan flickor och pojkar, eftersom en anledning till flickors generellt sett sämre psykiska hälsa kan hänga samman med relationen till pojkarna i samma skola och vilket beteende grupper av pojkar uppvisar. Så istället för att ensidigt fokusera på flickor som psykiska problemhärdar, och därmed riskera att underbygga könsstereotypa uppfattningar, bör både flickor och pojkar vara målgrupper för jämställdhetssatsningar kring psykisk hälsa.

Det är svårt att säga någonting om satsningen i Kyrkskolan, jag har inte hela bilden. Men det jag tycker artikeln visar, och det som samtidigt framkommer i rekommendationerna från DEJA är att det är en svår balansgång mellan att å ena sidan stärka en utsatt grupp (tonårsflickor) och å andra sidan inte bemöta elever könsstereotypt.  Mer kartläggning efterfrågas, med data som är uppdelad på kön. På så sätt skulle psykiska problem eller andra skolsvårigheter kunna synliggöras i relation till faktorer som omgivning och utbildning. Då finns även möjlighet att placera in både flickor och pojkar i bilden, se i vilka sammanhang psykisk ohälsa uppstår och identifiera risk- och skyddsfaktorer. Och vem vet, då kanske vi både kan åtgärda och förebygga psykisk ohälsa hos flickor och pojkar och alla däremellan.

(När jag refererar till DEJA har jag läst Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt, och Flickor, pojkar, individer: om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan.)

//Elsa Mattsson

Vad hände sen? – Jämställdhet och hållbarhet

I ett inslag i SVT:s Rapport skildras hur jämställdhetsarbete i förskolan har gett bestående effekt. Forskaren Christian Eidevald vid Stockholms universitet är den som presenterar sifforna för SVT och berättar att mer än hälften av de som svarat, 54%, säger att jämställdhetsfrågan fortfarande är prioriterad, och var femte förskollärare, 22%, att jämställdhet har hög prioritet på deras förskola.

Under 2003 tillsattes en delegation för jämställdhet i förskolan för att lyfta fram, förstärka och utveckla jämställdhetsarbetet i förskolan. Rapporten publicerades 2006 och finns att läsa här.

Vi på Hållbar Jämställdhet tycker att det är fantastiskt att få se prov på satsningens hållbarhet. Att insatserna fick ett så pass stort genomslag att åtgärderna fortfarande är aktuella i många verksamheter bådar gott inför det aktuella jämställdhetsarbetets förväntade effekter.

En mycket viktig aspekt som lyfts upp i inslaget är att jämställdhetsarbetet blir sårbart om ansvaret vilar på ett fåtal eldsjälar. Christian Eidevald påpekar vikten av att jämställdhet implementeras och blir en naturlig del av verksamheten istället för att det riskerar att stå och falla med eldsjälarna.

//Elsa Mattsson

Skillnader i kunskapsresultat minskar ju större jämställdhet som råder

I gårdagens DN ögnade jag igenom ännu en artikel som försökte reda ut huruvida kvinnors och mäns hjärnor är olika. Artikeln centrerades kring Agneta Herlitz, en professor i psykologi som menar att det finns vissa skillnader mellan kvinnors och mäns kognitiva förmåga, och att dessa inte bör bortses från om vi vill skapa ett jämlikt samhälle. Hon gör samtidigt ett försök att avdramatisera hjärndebatten när hon säger att ”människor brukar ju inte hetsa upp sig över att män i genomsnitt är längre än kvinnor (…). Skillnaden mellan mäns och kvinnors kognitiva förmågor är mycket mindre än skillnaden i längd.”

Men det är inte därför artikeln nämns här på bloggen. Nej, det är snarare artikelns hänvisande till den amerikanska vetenskaptidskriften Science som väcker mitt intresse (en artikel som jag tyvärr inte har tillgång till). I Science-artikeln, som kom ut för några år sedan, presenterades forskning som ställde graden av jämställdhet i länder gentemot kunskapsmätning i PISA. Forskningen visade att flickor var bättre på att läsa ju mer jämställt land de bodde i. Mest uppmärksamhet väckte artikeln dock för de tydliga resultat som visade att flickor fick bättre resultat i ämnet matematik i de länder som rankades som mer jämställda:

Allra störst könsskillnad i matematikkunskaper fanns i Turkiet, som också rankade lågt i jämställdhet. I de mest jämställda skandinaviska länderna var könsskillnad i matematikkunskaper nästan obefintlig. Och på Island har flickorna till och med gått om pojkarna i matematik. De här resultaten stämmer bra med att könsglappet i matematikkunskaper har krympt dramatiskt i Sverige de senaste femtio åren, i takt med att landet har blivit mer jämställt.(Dagens Nyheter 5 feb 2012)

Vi är på rätt väg.

//Elsa Mattsson