”…tvinga någon till att fysiskt närvara och i realtid lyssna på något man har att säga…”
”…Jag har många gånger funderat över hur ni kan anse att ni har rätt att ta min tid i anspråk på det sättet..”
Orden ovan är delar ur Håkan Fribergs kommentar 17/9-2010 på Thomas Persons blogginlägg
Känner igen känslan från vissa personalsammankomster i stora aulan. Då sitter jag ibland där och försöker fatta poängen med, att i realtid, i en viss lokal, lyssna till information som hade kunnat skickats som mail eller publicerats någonstans.
Och speciellt när EN NÄRVAROLISTA GÅR RUNT som man ska skriva på! Den signalerar att det som gills är att vara närvarande i tid och rum.
Sen om jag tagit med mig sidosysselsättning och struntar i att lyssna, eller om någon passar på att ta en tupplur. Det verkar inte spela roll. Och ingen kollar upp om jag tillgodogjort mig informationen.
NÄR SKA NÄRVAROBEGREPPET FÖRNYAS och anpassas till den tid vi lever i?