Fredrics blogg

Öka takten sista kvarten!

Läsåret närmar sig sitt slut och det börjar bli dags att rannsaka sig själv och sin insats. Efter första året på en ny skola brukar man inte känna sig helnöjd. Det tar sin tid att lära känna de nya kollegorna och att anpassa sig. Som nykomling är det svårast är att hinna med att känna in det som sitter i väggarna och att försöka vårda den nya arbetsplatsens traditioner. Jag har behövt anamma nya bokstavskombinationer; LIP, PIM och LPP. Det har varit mycket. Jag och mina kollegor har spenderat åtskilliga mörka höst- och vinterkvällar i våra klassrum och jag minns att jag satt och dagdrömde om sommarlovet redan i november. Men när man väl är inne i det så flyter det på ganska bra och med facit i hand känner jag mig relativt nöjd med min egen insats.

Ett läsår kan liknas vid en fotbollsmatch. Jag är coachen och klassen är laget. När klockan står på 75 minuter på Söderstadion brukar vi grön-vita ropa ”öka takten sista kvarten” och det är den ramsan som ekar inuti mitt huvud nu när det återstår två och en halv vecka av vårterminen. Ett mentalt hejarop är mycket värt.

En av mina allra första lärarkollegor brukade lugnt säga att ”det du inte hunnit före påsklovet kan du lika gärna hoppa över”. Riktigt så illa är det nog inte, men någonting ligger det i det. För vi är inne på slutspurten. Under mina första år som lärare ägnade jag många sömnlösa timmar åt att gruva mig för hur jag skulle hinna med allt som jag hade tänkt. Numera vet jag bättre. Som lärare hinner man aldrig färdigt och gör man det har man antagligen tappat en hel del av eleverna på vägen. Det sista kapitlet i matteboken får vänta till i augusti liksom de där stavningsreglerna jag borde gått igenom. Är det några som längtar till kravlösa sommardagar så är det ungarna. Det är de värda, mina tappra lagspelare. De vill in i omklädningsrummet och hämta andan.

Nu, i slutet av maj, tar skolans ”silly season” sin början. Hur ser laget ut efter sommaruppehållet? Vilka tillkommer och vilka försvinner? I mitt lag får alla vara med hur än de individuella prestationerna under säsongen har varit. Så här i sjuttiofemte minuten ska även de rannsaka och utvärdera. Hur har första året på mellanstadiet varit? Vad ska tas upp i IUP:n? Hur kan coachen förbättra sig?

Just som jag skriver detta börjar en outgrundlig längtan till hösten att infinna sig. Nya strategier börjar redan ta form. Det är inte LIP, PIM eller LPP som lockar, det är laget. I höst är jag inte någon nykomling längre och även jag har förhoppningsvis hunnit hämtat andan.

Men nu är det ”öka takten sista kvarten!” som gäller.