Fantasifabriken

Kritik?

Kritik är något positivt…

Förmågan att tänka kritiskt, att kritiskt granska någonting eller att lära sig kritisera i allmänhet är inte någonting som vi får gratis, det är inte medfött! Det är ett resultat av erfarenhet och inlärning. Ibland är det som vi kallar för ”kritik” inte mer än okvalificerat ”tyckande”.

Om man verkligen vill ha förmågan att kritisera bör man utveckla en mängd olika kunskaper och färdigheter.
Och när någon frågar ”vad tycker du om det här då?” kan man ju vara svinkritiker eller diplomatkritiker och mjukkritiker.
Kritik som jag ser det är till för att hjälpa, vara ärlig men inte döda eller bara hitta fel, brister och besserwisseröverlägsenhet. Kritik bör innehålla både förslag på förändringar och belysningar av att ”det här är riktigt bra”! Förhoppningsvis försvinner de röda bockarna!

Vi måste kunna uppfatta eller lokalisera, att kunna rekognosera, identifiera, känna igen, att kunna dra slutsatser och att värdera för och emot. Vi måste kunna planera, handla och gå vidare. Ibland samla och spara intryck. Vi måste vara undersökande, experimenterande och jämförande. Vi katalogiserar och ordnar i klasser och efter olika mönster och variabler. Vi samlar fakta och dokumenterar, skissar och ritar och målar. Vi fotograferar och filmar och visar för andra, vi rapporterar eller visar upp våra tankar och våra ideér. Vi presenterar förslag och visar på fördelar och nackdelar, vi väger mot varandra olika synpunkter och fantasier. All denna enorma kunskap kan leda till det vi kallar konstruktiv kritik eller utveckling genom kritiskt tänkande. Det är vad kritik är – något mycket positivt och MYCKET ANVÄNDBART!
Det är det vi menar när vi säger att kritik inte bara är negativt!

Några kunskaper/skickligheter / färdigheter som är värda att utveckla:

 Nära observation – att titta närmare på föremål

Att lära sig att ställa frågor.

Att lära sig att kritiskt granska föremål utifrån utseende, värdet, åldern, skick etc.

Att fundera på värdet av ett föremål och att förstå att värdet kan mätas på olika sätt

dvs. – ekonomiskt, sentimentalt, symboliskt, konstnärligt, estetiskt, praktiskt etc.

Att beskriva saker och ting, muntligt, skriftligt och i bild.

Att dokumentera, från minnen, skriftligt, film, etc.

Att klassificera föremål i olika grupper.

Att lära sig historien hos ett föremål, ändringar, utvecklingar, avvecklingar genom tiden!

Att lära sig om föremål från andra kulturer.

Vad är kunskap?

Vad är Kunskap?
Varför Fantasi och Lek?
Ett kort studium av människans, livets, kunskapens, fantasins och lekens betydelse för universums fortsättning…

En av universums viktigaste realiteter är felet, misstaget och kalamiteten. Det vill säga upptäckten av olyckors och trassels inneboende kraft för att lära nya saker.
Allt, precis allt i universum strävar mot kaos och oordning i ett enormt sönderfallande mot den fulländade kunskapen.
Barn föds och antalet felsteg och snubblingar leder till en upprätt människa med stolt gång mot ett liv i glädje och sorg. Ett oändligt antal halvdrunkningar och cykelrasningar med blödande knän ger en enorm kunskapsbas, detta kallar vi normalt erfarenheter.
Normala barn föds aldrig. Alla föds unika och väldigt olycksbenägna. Det kallas ofta att de är nybörjare, pucko eller oerfarna. Nyfödda gör vad som faller dem in, de stoppar fingrar här och näsor där, en blandad konfekt av grejer från verkligheten tuggas och smakas på. De fiser och snarkar och jollrar och skriker mitt i natten som om det inte fanns någon annan. De är universums centrum.

De växer upp med plåstrade knän (i bästa fall) eller skiträdda efter svidande slagsmål bakom muggen på skolgården. Tyvärr går det över gränsen ibland och några får vara med om det värsta av allt – mobbing.
Nu börjar barnet bli normalt, alltså mörkrädd, osäker och nyfiken.
Gör gärna upptäckter lite i hemlighet, leker med sin kropp, smyger, gillar förbjudna grejer samt snor småsaker, kakor eller filmisar. De börjar klättra i träd längre bort från hemmet och de ramlar ned bara någon cm från en uppstickande rötter eller järnstänger. De lär sig livet. Det kallas att skaffa erfarenheter eller kunskaper. De leker och lär sig av misstagen.

Vad är då kunskap eller vetande?
Platon analyserade själva begreppet kunskap och frågade vad skillnaden är mellan att bara ha en sann uppfattning eller åsikt och att ha kunskap, dvs. att verkligen veta något. Hans svar var att det senare innebär i tillägg utöver det förra att man har goda grunder för sin åsikt, vilket har fördelen att åsikten inte så lätt flyger sin väg.
Denna analys har blivit bestående i senare filosofi, som i stort sett menat att (åtminstone) följande tre villkor måste vara uppfyllda för att personerna Lisa eller Sluggo skall kunna sägas ha kunskap om A eller veta att A (där A står för ett påstående): 1) att A är sann, 2) att Lisa och Sluggo håller A för sann och 3) att Lisa och Sluggo har goda grunder för att hålla A för sann. När det gäller frågan vad ”sann” och ”goda grunder” närmare betyder har emellertid meningarna gått starkt isär. Ofta har också det betydelse vad Pelle och Stina tycker om Lisas och Sluggos utsagor. Om Lisa och Sluggo är präster, politiker, världsmästare, idoler, starka, många eller mycket våldsamma håller nästan alltid Pelle och Stina med. Vissa kunskaper är alltså ”person eller tidstrendsberoende”. Kunskapen kan alltså alltid visa sig ändras! Även vad som kallas sanning.

Rejält praktisk kunskap.
I och med att människan i samband med olyckor, misstag eller kalamiteter, t.ex. att handlöst kastas till marken vid en cykelrasning och dankar näsan så hårt att näsblod inträder s.k. ”äkta kunskap” eller slags empirisk och koherent erfarenhet av det hårda slaget, blod på tröjan, smärtan, ärren på kroppen och de efterföljande ärren i själen som senare skapar äkta rysningar i kroppen när människan ser blod, även många långa år senare, själva kalamiteten kan vara helt glömd. Ändå återskapas på ett ögonblick känslan av vanmakt, vrede, rädsla och grus i munnen på en bråkdels sekund. Kunskap av denna art sägs vara otrolig! Detta glöms aldrig.

För att förstå att leva under denna kunskapsförklaring och i detta inferno av blandad verklighet med sinnesdrömmar och syner måste det till två viktiga ingredienser i livets pölsa:
FANTASI och LEK!
Vad är då fantasi?
Fantasi (ytterst av grek. phantasi´a ‘synligblivning’, ‘anblick’, ‘drömbild’, ‘föreställning’, av phanta´zo ‘göra uppenbar’, ‘visa sig’, ‘inbilla sig’, till phai´no ‘göra synbar’) inbillningsförmåga.
Numera är vårt civiliserade samhälle helt beroende av fantasi. Fantasi kan sägas vara drogen som får universum att hålla ut. Minnen och verklighetens kalamiteter blandas till en pölsa av extremt kraftfullt innehåll. Fantasi kan få människor att bygga rymdraketer och fara till månen, fantasin kan med hjälp av 28 svarta bokstavskrumelurer skapa drömbilder och verkligheter för en människa som aldrig satt sin fot i djungeln eller på en annan planet. Utan fantasi svartnar det för ögonen och stjärnhimlen blir irriterade ljusprickar på en svart bakgrund som ingen djävel kan släcka. Utan fantasi dör döden!

Och lek då? Vad är det?
Verksamhet som sker ”som om”, låtsasverksamhet. Lek förekommer både bland människor (särskilt barn) och bland högre stående djur. Det lekfulla beteendet måste tolkas utifrån lekens mening. Hundar jagar varandra och slåss på lek. Lekdeltagare meddelar varandra att ”detta är lek” genom kommunikativa signaler: den viftande svansen, den lekfulla minen, konstaterandet ”vi låtsas att”. Lek har alltid ett inslag av föreställande. De inre föreställningarna råder över de yttre förutsättningarna: stolen behandlas som en häst, videoredigeringen som rymdstationskontroll, fotbollen som villebråd, Internet som frihet, solbränna som friskhet, slalomskidorna som utförsåkningsredskap, baren som filosofiskt sällskap eller snillen spekulerar, teatern som verklighet, verkligheten som film etc.
Man brukar skilja mellan sensomotorisk lek, rollek (låtsaslek), konstruktionslek och regellek. Ofta förekommer dessa former samtidigt i en och samma lek. I rolleken eller fantasileken följer man innehållets regler och logik: leker man mamma så skall man uppträda som en mamma. Konstruktion och skapande ingår ofta i rolleken. I regelleken finns ofta ett inslag av roller, t.ex. tjuv och polis. Leken utmärks av hängivelse, självförglömmelse och harmoni mellan de lekande. Så snart harmonin bryts, så bryts leken för diskussion och uppgörelser de lekande emellan. Även dessa regler ändras med tiden, t.ex. är alltid en mamma i en svensk film nuförtiden en man med förkläde och totalt ointresse för motsatta könet. Barnet är också den som bestämmer var familjen ska åka på semester – Sommarland eller Legoland, annars kan man lika gärna vara hemma och spela data! Barn behöver således nuförtiden inte leka mamma – pappa – barn.
Barn nuförtiden leker helst Pappa – pappa – barn. Eller möjligtvis Barbie – Ken – Prinsen/Prinsessan eller Idolen – Älskaren – Publiken, eller varför inte Gud – Djävulen och folket!

Sammanfattning och några tips för universums fortsättning:

 Gör gärna misstag!

Fantisera och tro att det går!

Gör det!

Om många tycker att du är helt misslyckad är du på rätt väg!

Tro på dig själv!

Ha empati, alla andra är lika som du!

Alla föds nakna!

När du är normal har du förlorat din frihet, kanske?

Varje gång du gör ”fel”, lär dig av det!

Fantisera regelbundet varje dag, använd tiden på busshållplatsen och på toan!

Ljug mycket! Avslöja dina lögner omedelbart så att folk inte tror på allt!

Tro på allt och ingenting!

Njut!

Ät allt som är gott, det är nyttigt för dig, det är därför du tycker att det är gott!

Gör helst inget tråkigt om du inte måste, man måste tvätta kalsingar och diska förr eller senare, gör det då!

Om du gör andra lyckligare genom dina misstag – gör det!

Försök se till att dina misstag inte skadar andra i onödan.

Använd inte klocka.

Om du är mycket rädd, vänd om!

Du vet inte allt, nästan inget, det vet alla andra.

Det du vet ska du dra nytta av, men testa nytt för att göra ett misstag som får dig att bli ännu mer osäker och nyfiken, sluta inte!

Ge aldrig upp! Försök igen! Om du slår ihjäl dig hann du ju med en del ändå!

Om du ser att det håller på att gå åt helsefyr – fly så fort du kan – det finns alltid nya misstag att göra!

Källor: Nationalencyklopedin 2010 och Internet, människomöten och resor, samt FISKE mitt på dagen!

Samla kunskap – Portfolio (förvaringsfodral, förråd av värdepapper, ministerämbete)

Människan samlar på allt. Frimärken och pressar blommor. Bläddrar och leker med sina samlingar. I oss själva bär vi med oss vår viktigaste samling, nämligen vår samlade kunskap och våra erfarenheter.
Vi börjar omedelbart, redan inne i vår trygga, varma mamma. Vi lyssnar på rösterna och lär oss känna igen mamman och ofta pappan. Vi studerar tonfall och ljudnivåer.
”Hmm, nu viskar dom visst där ute, jag undrar om vad de tisslar om? Nu prasslas det och pussas visst. Oj, nu tänder de stearinljus och oj vilken vacker musik som ljuder”.
Nej, inte riktigt så, men redan innan vi föds börjar vi samla. Vi lär oss våra föräldrars röster och tonfall. Vi lyssnar på musik, vi reagerar på ljud och starka dofter och rörelser. När vi sedan tittar ut har vi lite erfarenhet som hjälper i den plötsliga verkligheten ute i den nya världen.

Allt vi samlar lagras för säkerhets skull. Någonstans därinne i vår skalle finns ett fruktansvärt stort arkiv som dessutom förbluffande snabbt plockar fram nödvändigt material. Ibland fastnar det lite på vägen och vi tvingas tänka efter extra. Det sägs att det fastnar på tungan. Däremot verkar det ibland släppa, det där nästan mystiska ”hänget” om jag slappnar av och gör något annat. Plötsligt kommer det och då är tungan framme direkt och formar det sökta innan jag ens hinner tänka efter!

En del obehagligheter och annat tränger vi in långt i något skåp, mycket långt borta i våra minnesgemak. Ja, så långt bort att vi faktiskt tror att vi glömt, att det aldrig hänt, att vi aldrig samlat in just detta. Vårt födelseögonblick är just en sådan mycket viktig och stark händelse som vi städar undan. Undrar varför? Med hjälp av olika psykologiska trick kan vi faktiskt gå tillbaka till våra samlingar och återfödas igen! En och annan påstår att vi också kan gå tillbaka till tidigare samlingar än vår födsel! Gud vet?

Nåväl, vi kanske kan vara överens om att vi samlar. Att vi dessutom samlar på oerhört mycket! Vid vissa tillfällen samlar vi på oss så mycket att vi känner oss helt tomma i huvudet efteråt. Vi lär oss de där formlerna till matteprovet, och vilka kungar som fött vilka prinsar och prinssessor och vilka de sedan gift sig med och varför och namnet på de viktigaste floderna och så vidare!
Från början samlar vi inte medvetet och strukturerat. Vet inte ens om att vi samlar. Vi bara gör det. Och tröttnar vi och tycker att det är trist slutar vi direkt och börjar göra något annat. Som förstås skapar nya insamlingar till vårt kunskapsarkiv. Vi leker bara. Vi har skoj. Vi testar. Vi provar. Vi snubblar. Vi slår oss. Vi gråter. Vi skrattar och vi dansar och skriker och gömmer oss och jagar varandra in och ut ur buskagen. Vi leker att vi dödar varandra och att vi föder barn, vi kastar sten och vi tar andras saker. Vi får skäll och beröm. Vi anpassar oss till livet och dess outgrundliga mönster och regler och traditioner. Det kallas i vardagligt tal för uppfostran.
Insamlandet sker automatiskt. Men så småningom, (i Sverige har vi bestämt att det passar bra vid 7 års ålder, ja numera kanske redan vid 6) bestämmer vi vuxna att det är dags att börja samla liksom på allvar. Ja, i förskolan och skolan börjar det. Nu ska vi ha lite koll på insamlandet. Vi ska inte samla på allt utan bara det viktigaste. Här stöter vi omedelbart på ett stort problem; ingen av oss vet exakt vad som är viktigast. Det här måste vi ju diskutera! Noga! Och länge, ja faktiskt måste vi diskutera detta jämt. Varje dag i all evighet! Men vi måste.
Dessutom blir viktiga saker helt oviktiga med tiden, eller i alla fall inte livsnödvändig kunskap. Jag menar att ALL kunskap är viktig, men mer eller mindre oumbärlig i tiden.
Vårt behov av kunskap ÄNDRAS hela tiden. Ju mer du samlar på dig av kunskap ju mer vill du veta. Du blir helt enkelt irriterande frågvis.
Från början frågar vi om allt! Och vi lär oss att det kanske inte passar sig i alla sammanhang.
”Hörrudu, varför luktar du så fruktansvärt fotsvett, farbror Kurt?” är en fråga som vi ganska snabbt lär oss att inte ställa.
Vi ökar sakta men säkert på vår samlade lista av frågor som inte bör ställas, ju äldre vi blir. Vi glömmer dem inte! Dom finns där i våra samlingar. Och en dag kommer de fram ändå! När vi mognat och blivit fria, eller visa. En del visa och tänkande människor ställer vilka frågor som helst. Finns Gud? Finns vi överhuvudtaget?
Samlandet verkar alltså vara fullt naturligt. Det verkar också som om det är en viktig process för oss. Att förlora sina samlingar, tappa minnet är starkt förknippat med fasa. Vi bevakar och pysslar om våra samlingar.
I skolan samlas det på riktigt. Vi planerar och strukturerar vårt samlande. Men ofta stannar det vid enbart insamling. Vi liksom bara samlar in och lägger ner i bänken eller stoppar in i pärmen och går ut på rast. Och i slutet av terminen tar vi fram det vi samlat in och sätter påsnitar eller garnsnören i pärmhålen för att hålla ihop bunten och tar hem samlingarna och lägger i en kartong på vinden. Någon gång tillverkar vi en snygg mapp och tar hem och lägger på vinden. En elev jag hade samlade på pingisservrar som han tog hem och övade på och blev bäst i världen på. Alla samlingar kan det bli något av!
Om vi vänjer oss med att pyssla om våra samlingar och lyfta upp dem lite, göra dem mer tillgängliga, verkar det som att kunskapsvärdet ökar. Att publicera, eller visa upp sin samlade kunskap verkar öka kvaliteten.
Det frivilliga samlandet blir ofta en stark och viktig del i livet. Du kan sitta i timmar med de små frimärkena och ordna dem i olika kategorier, du pysslar om dem och sätter försiktigt in dem i album, du studerar dem mycket noga, ibland under lupp. ”Magyar Posta”, vad betyder det?  Du blir nyfiken och frågar och går till biblioteket och lånar frimärkslexikon. Du tar reda på. Du börjar samla kunskaper från ditt samlande. Pokémonbilderna och skivsamlingarna och fiskedragen och hattarna och porslinsfigurerna och spypåsarna från flygresorna sprider dina tankar och frågor ut i hela världen och ditt spindelnät av kunskapstörst trasslar in sig i allt vidare frågecirklar. Inne i din koncentration ökar du din kunskapsbas snabbt och starkt. Den här starka processen är det vi vill fånga när vi talar om ”portfolio” i skolan. Tänk om eleverna på ett engagerat och nyfiket och noggrant studerar och samlar kunskap! Vilken underbar studiekraft! Det är kanske några saker vi måste ha i bakhuvudet:

 Den äkta, nyfikna frågeställningen måste finnas!

Förutsättningslöshet, alla frågor är intressanta, även om de är av ”provokativ” art.

Misstag och felsteg är viktiga händelser på vägen, ibland är de lösningen på ”olösliga” hinder.

Det tar ibland tid.

Slutpunkter eller ”deadlines” skapar oanade krafter.

Man blir trött. Man vill ge upp!

Man ska bli övertalad att fortsätta, helst av sig själv.

är man är färdig och man visat upp sitt arbete känner man sig fantastiskt upprymd, nöjd, besviken, glad, fri, arg, ”ni ska minsann få se”, ”tänk att jag kunde” – vi får erfarenheter som ger oss kraft att ta itu med ännu svårare utmaningar.

Bearbetningen och pysslandet och tiden med samlingarna skapar massor av kunskapsögonblick.

 Samla, lek och lär!

Sommarkunskap

Sommarens äventyr och händelser kan ge mycket kunskap av sig själv. När vi plocka fläderblommorna upptäcker nyfikna ungdomsögon blixtsnabbt svarta klumpar av löss. Vad äckligt, tänk om dom hamnar i saften. Kan man få bort dom på nåt sätt? Vi kan ju inte använda gift! Kanske kan man spruta bort dom med vattenslangen på högsta tryck? Det funkar ju perfekt! Awesome! Nu står flädersaften upphälld i små petflaskor som strax ska ned i frysen. Ja, en ställer vi in i kylen, det blir ett iskallt glas flädersaft i trädgården framåt kvällen.

Sommarkunskap

Ett sommarlov för många år sedan for vi ut på sjön för att fiska lite abborre till röken. Dottern var sex år och hon fiskade glatt upp små mörtar som bete. De stora abborrarna fångas lättast på enkel metkrok och glidande sänke. På bottnen bland sten gräs och en och annan stock. Om man fastnar i en sådan får man bottennapp. Dottern har uppfunnit ett ”förkortningsspråk” för olika händelser under fisket. Bottennapp betecknas ”BTN” från botten och uttalas Butt´n. För att öka spänningen har hon anordnat tävlingsregler och har med sig ett kartongpapper och tuschpenna. På resultatkartongskylten står följande:
Frst fskn (första fisken)
Strst fskn (största fisken)
Flst fsk (flest fisk)
St fskn (sista fisken)
Flst rtr (flest arter)
BTN (botten)
Trssl (trassel)
Nkrln (ankarlina) alltså att någon fastnar i denna
Frlgt Kst (farligt kast)

Nåväl fick jag BTN efter en stund och måste binda på en ny krok. När jag öppnade fiskelådan upptäcke dottern den kvarglömda jättegäddwobblern, 40 cm lång. Hennes ögon gnistrade och hon sa att hon måste prova den. Nej, nej den är alldeles för stor för den här lilla sjön, det går inte, nej, nej hörde jag mig själv negativt säga. Jag som alltid brukar förespråka förutsättningslöshet och att man måste ju prova och testa. Javiss, jodå , jag ångrar mig, det är klart att du ska prova. Men jag kan kasta åt dig. Nej, jag kan själv! Hon fick till ett kast på några meter och wobblern låg och guppade en bit från båten. När hon började veva vred sig extremjättewobblern långsamt mot oss som en baxande finlandsfärja. Den började dyka och plötsligt exploderade vattenytan. En gigantisk gädda kom upp med huvudet ovanför ytan, skakande sina krokodilkäftar med wobblern på tvärs i käften. Spöt böjdes och gäddan simmade sakta under båten, vi hörde hur ryggen skrapade mot båtbottnen. Vad var det jag sa sa dottern med skrämd blick. Efter mycket plask och härs och tvärs fick vi upp gäddan i båten. Wobblern såg löjligt liten ut nu. Pappa, jag vill resna när vi kommer hem! Dottern undersökte gäddan noga. Vad är det där sa hon och pekade på sidolinjen. Efteråt på kvällen blev det uppslagsverk för att läsa om fjäll, sidolinjer, fiskars andning om mycket mer. Tryck och vibrationer som registreras av sidolinjer ledde vidare till sonarer och radar och fladdermöss i mörkret, mikrofoner och radiosändare. Ämnesövergripande kunskapsinhämtning en vanlig sommarlovsdag. Säg inte nej, säg vi provar! Vad intressant, vad är det där? Vi tar reda på!